När detta nummer går i tryck, måndagen efter riksdagsvalet, är det oklart hur Finlands nya regering kommer att se ut. Invandring har varit en het fråga under valkampanjen och det skall bli intressant att se vilken effekt Sannfinländarnas frammarsch och det förändrade debattklimatet har när partiernas fokus nu skiftar från att flörta med folket till att styra nationen. Så här efter valdagen borde den allmänna populistiska opportunismen minska något, men den bittra sanningen är att Sannfinländarna troligen inte negligeras som regeringsparti och att Timo Soini i kraft av sin storlek kommer att kräva och få ett reellt inflytande på politiken.
Det finns förvisso områden där man kan acceptera ett visst sannfinländskt genomslag. Skattepolitiken är ett. Migrationspolitiken är inte ett. Nästa regering behöver en migrationsminister med åtminstone samma integritet som Astrid Thors visat. Därutöver måste regeringsprogrammet innehålla en humanistisk värdemarkering. Också Sannfinländarnas kritiker har i invandringsdebatten fokuserat på nyttoargument (vi behöver invandrare för att klara välfärden) och pliktargumnet (vi har genom internationella avtal förbundit oss att ta emot flyktingar). Argumenten är i och för sig sanna men de ger intrycket att invandring är något vi får acceptera med långa tänder. Regeringspartierna måste nu också fokusera på värden (vi vill ta emot invandrare för att det är rätt och riktigt att dela med sig av välfärd och trygghet). Ansvaret för att en sådan skrivning inkluderas i regeringsprogrammet ligger framförallt på Jyrki Katainen, regeringsbildaren.
***
Migration är onekligen ett aktuellt och angeläget tema. Därav detta temanummer.
Migration är också ett brett tema. Folk rör på sig av olika anledningar, i olika hastighet, med olika effekter. Migration sprider idéer, kulturer och innovationer men ger också upphov till konflikter, miljöförstöring och epidemier. Migration kan granskas ur olika geografiska perspektiv – u-landets eller i-landets, storstadens eller landsbygdens, nationalstatens eller världssamfundets. Migranten kan å sin sida vara fattig eller rik, ung eller gammal, man eller kvinna, och så vidare. Samtidigt som migration är ett naturligt tillstånd för människan och en enorm möjlighet för mänskligheten skall man inte förneka de små och stora problem den ger upphov till. Stängda gränser är däremot ingen lösning.
En som betonar behovet av just värdedebatter är professor Jørgen Nielsen som intervjuas på sidan 3. Karin Creutz-Kämppi och Mika Helander undersöker hur invandraren konstrueras i vårt mediala medvetande på sidorna 6 och 7, medan Annika Sandlund skriver om hur den hyllade ”fria rörligheten” är allt annat än fri om man inte har ett västerländskt pass och en välfylld plånbok. Debattören och forskaren Abdel-Quader Yassine skriver om hur det tidiga 1900-talets Palestina konstruerades som ”öde” för att möjliggöra den judiska immigrationen. Tobias Petterson har å sin sida forskat i hur Helsingfors sköter bostadspolitiken och integrationen av nya invånare. Dessutom blir det några recensioner och lite annat smått och gott.
Detta migrationsnummer är för övrigt en del av en större helhet. I år blir det ytterligare tre temanummer som spinner vidare på samma trådar. Till sommaren utlovas ett temanummer om kulturell globalisering och i höst blir det specialsatsningar på översatt litteratur och invandrarlitteratur.
Vi skriver 2011 och detta är Ny Tids uppdrag.
Fredrik Sonck
