Tisdagen 2.4 nåddes vi av fruktansvärda nyheter. En skolskjutning inträffade i Vanda – ett barn dödades och två sårades. Alla tre var 12 år gamla. Vi har i Finland en dyster historia av skolskjutningar. Oberoende av antal döda i de olika incidenterna är alla lika tragiska. I det nu aktuella fallet är det en 12-åring som aldrig mer kommer hem till sin familj, som aldrig får växa upp och uppleva hela det liv som en människa ska få uppleva.
Lika tragiskt är det att förövaren själv bara är 12 år gammal. Hur en 12-åring fått tillgång till ett skjutvapen som hen kunnat ta med sig till skolan utan att vapnets ägare eller någon annan lagt märke till det är en fråga som de anhöriga nu måste tampas med. Som samhälle är frågan vi måste ställa oss vad det är som driver en 12-åring att öppna eld mot sina skolkamrater.
Barns och ungas mentala illamående ökar, Finlands hälsovårds- och socialarbetare är överarbetade, liksom våra lärare.
Det som är självklart är att ett välmående och tryggt barn inte skjuter sina skolkamrater. I skrivande stund har polisen meddelat att det är mobbning som ligger bakom dådet. Skolmobbning är ett samhälleligt problem som kan skapa sår för livet hos den person som mobbas, och som vi sett, driva till och med barn till fruktansvärda dåd i ren desperation. Det är också samhällets uppgift att skapa förutsättningar för att förhindra mobbning, upptäcka mobbning och ta tag i problemet då det uppstår. I det aktuella fallet är det tydligt att den här processen har fallerat, antagligen på flera punkter.
Vi ska inte spekulera i bakgrunden till den här tragedin, utan låta myndigheterna göra sitt jobb och alla de drabbade sörja i fred. Däremot är det viktigt att vi på ett allmänt plan diskuterar vad vi kan göra för att förhindra dylika händelser i framtiden.
Det är välkänt att tillgången till mentalhälsovård i skolan inte är på den nivå den borde vara. Resurserna för detta borde utan tvekan ökas. Men en punktinsats för att öka tillgången på skolhälsovård är bara tillfälligt plåster på såren. Barns och ungas mentala illamående ökar, Finlands hälsovårds- och socialarbetare är överarbetade, liksom våra lärare. I detta läge har vi en regering som väljer att ytterligare skära ner i den offentliga sektorns resurser, samt skapar djupare misär och illamående för dem som redan är utsatta i samhället.
Det finns tydliga forskningsresultat som visar att mentala problem går i arv. ”Depressionens barn” är ett etablerat begrepp, och de barn som växer upp i dag har föräldrar vars liv präglats av den ekonomiska krisen kring 2010, nedskärningar i socialstöd och arbetslöshetsstöd, pandemi och inflation. Den 23.10.2024 skriver Kristian Wahlbeck, ledande sakkunnig på Mieli ry, Föreningen för psykisk hälsa Finland, i ett blogginlägg om hur ekonomiska svårigheter går hand i hand med sämre psykisk hälsa: ”Stigande priser och nedskärningar i den sociala tryggheten gör nu att allt fler låginkomstfamiljer och ungdomar hamnar i fattigdom. Den ekonomiska otryggheten sprider sig och sår sitt gift i sinnet.” Forskare vid Åbo universitet kom 2020 fram till att ekonomiska problem i hemmet tillsammans med problem i föräldrarnas parförhållanden är de faktorer som främst bidrar till barns psykiska ohälsa.
Stagnerade löner, sämre arbetsförhållanden, nedskuret arbetslöshetsstöd och sämre offentliga tjänster gör inget för att förebygga framtida tragedier.
