Marknaden har förvandlat det svenska bostadssystemet till en pengamaskin för ägare och byggherrar. Men det måste inte vara så. Historien visar att statlig finansiering kan skapa rättvisa villkor för dem som verkligen ska använda bostäderna, visar forskare i en ny bok. Finland är ett skräckexempel.
Bostadsbrist, reno-vräkningar och bostadslöshet, både reell och strukturell sådan – ja det är bostadssituationen i Sverige. Och, enligt forskarkollektivet Fundament, är det de ödesdigra konsekvenserna av att politikerna har låtit marknaden styra. Därför vill de i boken Kris i bostadsfrågan prata bostadssystem istället för bostadsmarknad.
En röd tråd i boken är relationen mellan bytesvärd och bruksvärde.
– Bytesvärdet handlar om det pris du kan få för en vara på marknaden. Och bruksvärdet är den funktion någonting har för den som använder den, säger Maria Wallstam, en av medförfattarna till boken och doktorand vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) vid Uppsala universitet.
Hon forskar om bostadsbyggande och framför allt om vad som har hänt med byggsektorn sedan bostadsfinansieringen och bostadspolitiken avreglerades på 1990-talet.
– Fastighetsägare, hyresvärdar och byggherrar är framförallt intresserade av bytesvärdet på bostäder, det vill säga den vinst de kan göra på marknaden genom att sälja bostäder. Medan hyresgäster, eller egentligen alla som bor i bostäder, värderar bostaden för dess funktion och som ett hem. I ett kapitalistiskt system är det så klart många som gör båda, det vill säga köper en bostadsrätt och uppskattar bruksvärdet men är också intresserade att tjäna pengar på den.
Kooperativa byggbolag
Spekulationer i bostäder och fastigheter höjer priserna och innebär högre vinster för dem som äger sin bostad, men framför allt för banker, byggbolag och fastighetsägare. Samtidigt får de som bor i hyresrätt allt svårare att klara av att betala sina månadshyror. De som bor i hyresrätt tjänar i genomsnitt mindre än de som äger sitt boende och betalar en betydligt större andel av sin disponibla inkomst för att bo än de som äger sin bostad. Och det är ingen naturlag utan beror på den förda politiken.
– Som vi ser det i boken, finns det en motsättning mellan bytesvärde och bruksvärde. Och så länge kapitalismen kommer att finnas som produktionsform så kommer den här motsättningen finnas. Men det är inte en statisk relation mellan de här två. Och relationen mellan bruksvärde och bytesvärde har förändrats radikalt under de 150 år som vi analyserar i boken, säger Maria Wallstam.
Under efterkrigstiden fanns många kooperativa byggherrar och byggbolag, vars främsta syfte inte var att tjäna pengar på byggandet utan att bygga goda och funktionella bostäder till arbetarklassen.
Boken står på tre ben: politik, finans och bostadsbyggande, vilka tillsammans utgör bostadssystem. Och i boken urskiljs tre olika bostadssystem: Under åren 1880–1930 dominerar ett slags laissez-faire-politik- där staten styr väldigt lite. Under 1930- och 40-talet sker ett systemskifte då staten går in och tar en mer aktiv roll, Socialdemokraterna tar över och efterkrigstidspolitikerna prioriterar bruksvärdet över bytesvärdet bland annat genom att erbjuda förmånlig statlig finansiering för bostadsbyggande.
Under den här perioden finns många kooperativa byggherrar och byggbolag, vars främsta syfte inte är att tjäna pengar på byggandet utan att bygga goda och funktionella bostäder till arbetarklassen.
– Den tanke som då rådde, att alla ska ha råd med en bra bostad, är helt borta i dag, konstaterar Wallstam.
Aktiv politik en möjlighet
1968 avreglerades priset på bostadsrätter i Sverige. Kritiken mot Social-demokraterna växte på 70-talet och på 80-talet avreglerades finansmarknaden. Det fanns en växande tro på att marknadskrafterna kunde lösa de sociala problemen.
– 90-talskrisen blir det tillfälle som man använder för att implementera de nya tankarna om marknaden. Man avskaffar den förmånliga bostadsfinansieringen som funnits under hela efterkrigstiden. Där sker det stora skiftet.
Historien visar med andra ord att det går att föra aktiv bostadspolitik.
– Ja verkligen, det är fullt möjligt. Det är inte första gången vi har en situation i Sverige med bostadsbrist och spekulativa byggherrar. Vi har varit här förut och vi har tidigare kunnat lösa de här problemen, men det krävs att staten aktivt ingriper i marknaden och prioriterar bruksvärdet över bytesvärdet, säger Wallstam.
Det krävs dock en vilja att göra det och en systemförändring.
Mål: statligt byggbolag
Dominika V. Polanska (Södertörns högskola), en annan av medförfattarna till Kris i bostadsfrågan, understryker statens roll.
– Staten måste ta ansvar för en solidarisk bostadspolitik. Den måste få kosta och staten ska betala, säger hon.
– Vi undviker medvetet att tala om bostadsmarknad. Vi ser istället hur politik, finans och bostadsbyggande hänger samman i ett bostadssystem, som går att styra för att lösa bostadsproblemen. Och vi ger förslag i boken.
Det handlar dels om att finansieringen måste skalas upp och bli mer långsiktig. Och fokus måste hela tiden vara vem som gynnas. Målet ska vara rättvist och jämlikt boende.
– Själva byggandet ska göras av statliga byggbolag som är icke-vinstdrivande och där det finns insyn. I det ingår även bättre arbetsvillkor och hänsyn till klimatet, säger Maria- Wallstam.
Författarna vill se att det inrättas ett statligt byggbolag. Detta för att öka insynen, se till att arbetarna har sjyssta villkor och för att visa för andra. Men också för att bryta maktkoncentrationen.
– Framför allt skulle statliga byggbolag bygga när andra inte bygger, det vill säga skapa en kontinuitet i byggandet oberoende kriser, inflation och konjunkturer, säger Wallstam.
En moralisk fråga
Författarna menar att vi just nu befinner oss i kristider, vilket historien visar att är en bra tid för förändring.
Situationen som just nu råder, med vidgade klyftor, barn som vräks, utbredd och extrem trångboddhet och att de mest ekonomiskt utsatta, såsom ensamstående föräldrar, betalar mest för sitt boende i förhållande till inkomst, är ohållbar.
Men kanske kan trycket på förändring öka bland befolkningen i och med att höga räntor och inflation även påverkar de 70 procent av svenskarna som äger sitt boende.
Hur staten prioriterar mellan bruksvärde och bytesvärde när det kommer till bostäder är enligt Polanska en moralisk fråga för samhället att ta tag i.
– En moralisk fråga och en välfärdsfråga, säger hon och tillägger:
– I vilken grad staten och samhället försöker kontrollera bytesvärdet och också prioritera bruksvärdet blir avgörande för vem som blir vinnare och förlorare i det här systemet.
Men det kan bli värre, menar Wallstam, innan det blir bättre. I Sverige är hyrorna för hyresrätter fortfarande reglerade – även om många menar att priserna för nyproducerade hyresrätter är så höga i storstäderna att de liknar marknadshyror. Trots det är det många liberala röster som trycker på och skriker högt för att försöka driva igenom marknadshyror på hyresrätter – något som Vänsterpartiet lyckades sätta stopp för 2021 när den socialdemokratiska regeringen försökte införa det. Men kampen är långt ifrån över.
Ris för Finlands modell
Forskarkollektivet Fundament vänder sig både mot marknadshyror och så kallat social housing, det vill säga behovsprövade bostäder – båda två finns i Finland.
– Att föreslå ett införande av social- housing är ofta ett argument från de som vill se marknadshyror, säger Maria Wallstam
Social housing handlar om att öppna upp för vad som inom forskningen kallas ett dualistiskt system – att det å ena sidan finns bostäder för de som har det gott ställt, vilket blir tillfredsställt via marknaden, å andra sidan är ekonomiskt utsatta i samhället hänvisade till social housing.
– Det skulle innebära ett stort avsteg från tanken om generell välfärd: att alla ska kunna och ha råd att bo i hyresrätt, och att det inte ska vara stigmatiserande. För det är stigmatiserande att bo i social housing. I Sverige har efterkrigspolitiken byggt upp en generell välfärd, inklusive en generell bostadspolitik som inte är behovsprövad, vilket social housing alltså är, säger Wallstam.
Men kanske är det där Sverige kommer befinna sig snart. Innan det vänder.
Maria Wallstam, Dominika V. Polanska och de andra i kollektivet Fundament hoppas att deras bok kan bidra till att staten på sikt tar ett större ansvar för ett solidariskt, jämlikt och klimatanpassat bostadssystem. Och att boken ger incitament för att föreningar och rörelser underifrån, genom organisering och påtryckningar, ska bidra till att staten tar på sig det här ansvaret.
Foto: Pressbild
