Rapport från epidemologiska avdelningen: media silar fortfarande mygg och sväljer kameler

Ebola är en biflod till Lualaba i Zaire som på kongosk sida heter Kongofloden innan den strömmar ut i Atlanten. Området kring Ebola skys som värre än pesten av omvärlden sedan det senaste utbrottet av ”mördarviruset” Ebola Zaire. Det senaste utbrottet, liksom det som inträffade 1976, utvecklades inte till epidemiska dimensioner — men trots det förblir väl Zaire och hela Afrika brännmärkt som en ”pesthärd” för en lång tid framåt. Det ironiska i sammanhanget är att utbrotten befrämjats av den västerländska medicinen.

År 1976 fick skolläraren Mabola Lokela en anti-malaria-injektion vid Yambuku Mission Hospital med förorenade nålar och blev det första dokumenterade offret för Ebola. Sjukdomen spreds sedan vidare genom sjukhusen. Ungefär samma scenario upprepades denna gång. Förorenade injektionsnålar är också en av huvudvägarna för HIV-virusets spridning i västvärlden bland narkomaner (och därifrån vidare exv. via blodtransfusioner).

Hysteri

Ebola har redan förmodligen hunnit bli en del av ungdomsslangen. Det skulle knappast förvåna om ett ökänt Maledettån-reklambolag använder sig av Ebola i nästa reklamgimmick. Andra ser i Ebola förvarningen om en ny syndaflod som hotar människan. I varje fall har rapporteringen kring Ebola ibland antagit hysteriska proportioner som knappast varit de olyckliga offren till minsta hjälp. Kanske får hotet från det ”mörka Afrika” vara en sorts åskledare för allsorts ångest som speciellt tycks anfäkta de hallucinerande amerikanerna. För någon vecka sedan kom Richard Prestons The Hot Zone (sv: Het Zon, Bonnier Alba) redan ut i 21:a tryckningen (Laurie Garretts The Coming Plague (Den kommande pesten) har också hunnit till minst 6:e tryckningen). Newsweek 22/5 körde med ”Killer Virus” på omslaget. I Newsweeks tappning blev Ebola någon sorts ond besvärjelse: ”Ifall ordet inte får ditt hår att stå på ända, så borde det”. Tidningen innehåller dock också några intressanta kommentarer av Preston: ”Jag tror att vi biologiskt, som art, är ute på en gren, och vi tigger om bråk. Den mänskliga populationen har ökat explosivt, och så har vi den pågående ödeläggelsen av orörd regnskog”. Och kongressens planer att skära ner budgeten för Center for Disease Control i Atlanta föranleder rena domedagshotelser: ”Om kongressen skär ner CDC:s budget, kommer kongressen att skära halsen av det amerikanska folket”.Att uppfatta Ebola som någon Nemesis är förstås rena mystifieringen. Ebola Zaire är exv. mindre smittosamt än Lassafeber. Det biologiskt märkliga med virus är att de inte ens är levande mikroorganismer utan inkapslade DNA eller RNA-kedjor med mellan 4 – 200 gener som endast kan ”förökas” i levande celler (virus är latin och betyder gift). Det var först på 50-talet i.o.m. kartläggningen av DNA:s struktur som man kom undefund med virusens principiella uppbyggnad (deras märkliga matematiska symmetrier exv. i form av ikosaedrar skulle ha fascinerat en Platon). Ungefär 4% av uppskattningsvis 5.000 virusslag är kända. (Bakterieslagen har uppskattats till en miljon av vilka 1% är kända). Den första svenska läroboken i medicinsk virologi kom ut så sent som 1981. I dess optimistiska inledning panoramar man virologins snabba utveckling och kommer till slutsatsen: ”I princip finns nu de tekniska möjligheterna för att göra vaccin mot alla odlingsbara virus”.

Detta var innan HIV och AIDS. Mot Ebola och Marburg, som tilldelas en sida i boken, har man inte heller funnit något vaccin, fast Marburg dök upp redan 1967.

Smittkoppor

Genom WHO:s samordning lyckades man s.a.s. utrota smittkopporna under perioden 1967-1977. Detta med ett vaccin som togs fram redan av Edward Jenner 1796 (han upptäckte att människor som i beröring med boskap infekterats med kokoppor blev immuna mot de livshotande smittkopporna). Bemästrandet av smittkoppor var en tämligen enkel match eftersom människan är dess enda värddjur.En märklig variant av smittämnen, vid sidan av virus och mikroorganismer, är de proteiner som kallas prioner och som bl.a. står bakom den ökända scrapien hos boskap (som senast grasserat i England). Härvid är det hjärnan som drabbas och upplöses och blir svampig (ihålig) tills djuret dör. En liknande variant har utvecklats hos människor och förekom bland kannibaler som kallade sjuk domen för kuru (= darrning). Smittan fördes vidare genom det rituella förtärandet av människohjärnor. Den ”civiliserade” världens version kallas Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och har bl.a. visat sig överföras vid transplantationer. Farhågorna att bovint prion (från boskap) skulle infektera människor har inte bekräftats.

De virus som fortfarande skördar de flesta offren är influensavirusen (ortomyxovirus). Den ”berömda” influensa-pandemin 1918-1920 förde omkring 20 miljoner människor till en för tidig grav. Krig, fattigdom, trängsel och tätare kommunikationer skapar grogrunden för dylika epidemier. Adertonhundratalet med industrialismens genombrott och folkvandringarna till städerna var också tuberkolosens århundrande. Upp till 1/6 av stadsbefolkningen dog i TBC. Robert Koch fann TBC:s mikrobiologiska grund 1882 (en form av mycobacterium) men ett effektivt botemedel i form av antibiotikumet streptomycin dröjde ända till 1944. Sedan dess har TBC hunnit deklareras som en utrotad sjukdom. Faktum är att TBC är igen på frammarsch. Enligt WHO dör årligen 3 miljoner människor i TBC, främst i u-länderna.

Fattigdom = sjukdom

TBC är starkt antikorrelerad med levnadsnivån. Bristfällig näring och överarbetande leder till minskad motståndskraft och bäddar för utbrott av TBC (man behöver bara gå en generation tillbaka i Finland för att få bekräftat hur TBC drabbade främst de fattiga). Omkring 1,9 miljarder människor är infekterade med TBC utan att det nödvändigtvis leder till sjukdomsutbrott. Antibiotika kunde bota 95 % av de insjuknade för en kostnad av 13 dollars per patient. Problemet är att en lyckad kur kräver 6 månaders kontinuerlig medicinering, vilket är omöjligt att övervaka i de flesta u-länder.Till råga på detta leder avbrutna kurer till uppkomsten av resistenta TBC-varianter, samtidigt som patientens överlevnadschans sjunker till 20% (cure rate) nästa gång TBC:n bryter ut; medicineringen förlorar sin effekt. WHO beräknar att 50 miljoner människor bär på resistenta TBC-stammar och att det skulle behövas (endast) omkring 360 miljoner dollars globalt för att upprätthålla effektiv TBC-vård (1990 anslogs 16 miljoner för ändamålet). I Ryssland och Balticum är 1/5 av TBC-stammarna resistenta. Också malariaparasiten (Plasmodium) har utvecklat resistens mot antibiotika. En och en halv miljon mänskor dör i malaria varje år, av dem 2/3 barn.

Slum och fängelser

Också i fråga om tuberkulosen är AIDS en av orsakerna bakom dess spridning, speciellt i USA (exv. New York-området) där läkarna redan efterlyser den klassiska sanotoriumvården för att kunna förverkliga en effektiv övervakad terapi.Månne inte de välbärgade samhällsskikten snart av ren självbevarelsedrift kommer att stöda ett heltäckande hälsovårdssytem i USA, för de kan väl knappast låta bomba sönder slummen och deras olyckliga invånare för att hindra smittospridningen. USA:s ruttna fängelsesystem är också en av de huvudsakli ga sjukdomshärdarna; dessa sjukdomsepidemier är alltså även symptomen på ett icke-fungerande socialt skyddsnät och havererad social omsorg. De fattiga lämnas åt sitt öde enligt den ”liberala” tesen att envar är sin (o)lyckas smed.

Håller detta också på att ske globalt?

Militära odlingar

En annan aspekt som kanske inte diskuteras så mycket i samband med Ebola är de militära intressena. I filmen Outbreak innehar just militären och den biologiska vapenutvecklingen den centrala rollen i intrigen. Robert Desowitz som recenserar Prestons The Hot Zone i Nature 17/11/94 anmärker att Preston i sin bok förbigår de skrämmande miltitära perspektiven i samband med storyn om utbrottet 1989 av Ebola bland apor i Reston, Virginia, och militärens påföljande desinformationskampanj. (Inga steg togs för att skydda befolkningen fastän man visste att det var fråga om Ebola; turligt nog för människorna visade det sig senare att denna Ebola-variant endast angrep apor.) ”Får han inte en obehaglig känsla, som jag får”, skriver Desowitz med anledning att militären länge pantat på Ebola-virus, ”att militära organisationer övervakar vad som anses vara den dödligaste patogenen bland mänskor — en patogen som med litet genetiskt fifflande skulle orsaka en Andromeda-bakteriestam”.Man vill helst inte tro att någon experimenterar med sådana vansinniga saker. Men t.ex. 1979 utbröt en mjältbrandsepidemi (luftburen smitta via sporer av bacillus anthracis) i Sverdlovsk, varvid 68 människor som arbetat vid en militär ’mikrobiologisk fabrik’ dog. ’Incidenten’ avslöjade att man höll på att utveckla biologiska vapen med smittosamma sjukdomar (Jeltsin vidarebefodrade 1992 KGB:s medgivande om saken till pressen).

Arbetet för att minska risken för ’naturliga’ farsoter sammanfaller med arbetet för en globalt dräglig levnadsstandard, fred och miljöskydd. Det uppflammande intresset för Ebola och den ”kommande pesten” tycks inte ha mycket med detta att göra. Vi borde lära oss att inte lita på medicinska underverk och quick-fix. Det som på lång sikt betyder något är arbetet för höjning av det globala allmänhälsotillståndet.