Vad skall vi då tänka om fågelinfluensan? Ännu ett u-landsproblem bland andra? Eller en pandemi som dödar var tionde eller var fjärde också hos oss?

Fågelinfluensan står vid Europas dörr. De första bekräftade dödsfallen i Turkiet är ett faktum. Vårt sätt att förhålla oss till influensan är minst sagt tudelat. Å ena sidan njuter vi av att frossa i skräckscenarier med hundratals miljoner döda, men å andra sidan är vi märkligt oberörda. En pandemi som dödar var tionde eller var fjärde av oss? Näää … int’ nu ändå här. Sån’t händer bara därborta i fattiga och ociviliserade länder.

Det säger sig självt, att ingetdera tänkesättet är direkt konstruktivt. Men vad skall vi då tänka om fågelinfluensan? Experter är överens om exakt en sak. En pandemi är på kommande. Där slutar konsensusen. Ingen vet när. Ingen vet hur många som kommer att dö. Men för att vi skall kunna forma oss en egen åsikt om saken, är det värt att veta åtminstone vad det är för en bobba vi har att tas med.

 

 

Virus – va’ e’ de’?

Fågel- såsom all annan influensa, förorsakas av virus. Virus är något av naturens mästerverk i kategorierna ”keep it simple” och ”small is beautiful”. Där våra celler är gigantiska biologiska laboratorier och kraftverk där tusentals kemiska reaktioner sker varje sekund och som har en struktur så komplicerad, att vi fortfarande är långt ifrån på det klara med hur allt hänger ihop, är virus i grund och botten bara ett litet paket med en instruktion (gener i form av DNA eller RNA) om hur man gör mera virus.

Till och med själva virustillverkningen har externaliserats. Det är därför vi har den tvivelaktiga äran att få agera produktionsanläggning för dessa naturens minimalister. Virus kan endast föröka sig i levande celler. Den tränger in sig, får cellen att läsa av virustillverkningsinstruktionen den burit med sig, och därefter börjar cellen snällt producera nya virus. Efter en tid bryter sig de nya viruspartiklarna ut ur cellen, som normalt dör på kuppen. (Det finns något i det här som osökt för tankarna till moderna storföretag…) Därefter attackerar de nya celler, som i sin tur omvandlas till virusfabriker, osv…

The buzzword – H5N1

Det finns flera skäl till att virusinfektioner förorsakar olika sjukdomar och att samma sjukdom ibland kan ha milda symptom och ibland vara dödlig. Vissa virus tar sig till exempel in i hjärnan och då kan symptomen vara förknippade med beteendeförändringar, hallucinationer, eller dylikt. Influensavirus tycker om att bo i andningsvägarna – därav dess karakteristiska symptom. Hur pyton man mår, d.v.s. vilken graden av virulens är, bestäms framför allt av hur snabbt och effektivt kroppens immunförsvar reagerar på inkräktaren.

Det kryptiska namnet H5N1 har viruset fått på basen av sitt yttre skal. I skalet sitter olika proteiner som hjälper viruset att grabba tag i cellen för att tränga sig in i den. ”H” står för hemagglutinin och ”N” står för neuraminidas. Siffrorna berättar, att de två proteinmolekylerna finns i olika versioner – och det här har stor betydelse för hur vår kropp reagerar på viruset.

Vårt immunförsvar känner nämligen igen främmande patogener just på de proteiner de utsmyckar sig med. Ifall immunförsvaret aldrig råkat på ett visst protein, eller ifall proteinet är mycket snarlikt något av kroppens egna proteiner, händer ingenting. I det motsatta extremfallet överreagerar immunförsvaret och kan då i värsta fall döda den infekterade. Ett exempel på dylikt överreagerande är nötallergi, där den allergiska personens immunförsvar bokstavligen exploderar då den råkar på annars ofarliga proteiner från nötter, ibland med dödlig utgång.

Pandemi eller inte?

H5N1 har sedan länge levt och mått bra i tarmen hos vilda vattenfåglar. Efter att smittan överförts till hönor, har viruset av okänd anledning börjat bli farligare för både hönorna, men framför allt också för däggdjur. Ännu kan inte viruset överföras från en människa till en annan, men ifall det börjar hända, är vi verkligen illa ute.

Det finns två sätt på vilka fågelviruset kan ”lära sig” att spridas från människa till människa. Ett baserar sig på virus förmåga att byta gener med varandra. Om en person samtidigt har vanligt influensavirus (som alltså smittar effektivt) och H5N1 i kroppen, kan det sistnämnda få gener av ”människoviruset”, som hjälper det att smitta människor emellan. Historien känner till dylika hybrider, och det verkar såsom den typens blandrasvirus inte alltid är så dödliga.

Den andra möjligheten är att det sker en mutation i själva fågelviruset, som leder till samma resultat. Det värsta med det här scenariot är, att viruset då skulle bibehålla hela sin förskräckliga virulens. Tänk er (såsom epdemiologer med nedtuggade naglar världen över gör just nu) ett virus, som smittar lika lätt som vanlig influensa och som dödar över hälften av de smittade. Tänk vidare (såsom ovan nämnda epidemiologer också gör), att viruset kan smitta redan ett dygn innan de första symptomen uppkommer. Och till sist: betänk hur miljoner människor hela tiden reser från jordens alla hörn till jordens alla andra hörn. Dygnet runt.

Ingen kan veta hur många som kommer att dö i så fall, men då ett liknande virus härjade 1918, smittades cirka 35 procent av världens befolkning och av dessa dog tre procent, alltså ungefär 50 miljoner. Det fanns ingen effektiv medicin. I dag bor vi tätare, reser mera och viruset är mycket dödligare. Och det finns ingen effektiv medicin. Om vi gissar att varannan människa skulle smittas och hälften av dem skulle dö, kan ju var och en räkna ut vad det skulle betyda.

Sannolikheten att en pandemi uppstår ökar varje gång viruset får härja i en människa. Därför är experter speciellt oroade för att H5N1 skall spridas till Afrika. Där har folk hönor och andra fåglar på sina bakgårdar, veterinärmedicinen är bristfällig och en stor del av befolkningen har HIV, vilket betyder att deras immunförsvar redan ligger i ruiner. Afrika skulle alltså vara ett eldorado för viruset. Och hur långt var nu igen avståndet mellan Turkiet och Afrika …

Än finns det hopp…

Enligt WHO finns inget hopp om att tillräckliga mängder med vaccin skulle kunna tillverkas i fall en pandemi bryter ut. Trots att produktionskapaciteten fyrdubblats räknar man med att det tar årtionden innan vaccin kan tillverkas för alla behövande.

De flesta förståsigpåare är numera ense om att enda sättet att hindra en pandemi är att helt utrota viruset från tamfågelbeståndet. Hundratals miljoner hönor har redan fått sätta livet till, men det är endast en början. Nu kan läsaren förstås undra varför det här självklara steget inte tagits redan för två år sedan. Orsakerna, som så ofta, är ekonomiska.

Om vi skall få fattiga människor att hederligt rapportera att de har sjuka fåglar, måste vi kunna ersätta deras förlust då fåglarna avlivas. Därtill måste vi se till att fåglar inte hålls utomhus. Att hjälpa de fattiga länderna direkt, i stället för att investera i vaccin och annnan medicin, innebär förstås att läkemedelsjättarna går miste om lukrativa storsatsningar från regeringarnas håll.

Men de som sitter på pengarna börjar sent omsider att lyssna på vad forskare försökt berätta de senaste åren: det finns inte och kommer inte att finnas tillräckliga mängder med vaccin; hundratals miljoner kan få sätta livet till; vi västerlänningar är lika utsatta som alla andra.

Vi kan bara hoppas, att vi för en gångs skull reagerar i tid. Alternativet är alltför ohyggligt.