Ika Österblad kritiserar att jag extrapolerar från gångna epidemier. Det gör jag inte. Jag nämner endast, att virus H5N1 hittills har dödat över hälften av alla smittade som sökt läkarvård, medan viruset från 1918–19 dödade tre procent av de smittade. Enligt nyaste analyser dog då mellan 50 och 100 miljoner människor av 1,8 miljarder (Johnson NP,Mueller J: Updating the Account: Global Mortality of the 1918–1920 ”Spanish” Influenza Pandemic. Bull Hist Med 2002;76:105-115)

Därtill påpekar jag, att populationstätheten i världen nu är större än 1918 och att människor reser mera och snabbare. Det är en ren gissning, inte en extrapolation, när jag skriver som exempel att hälften av alla människor skulle smittas. Sannolikt är siffran lägre, inte högre, och därför kan gissningen fungera som ett ”värsta scenario”.

Visserligen påverkas viruset av hur enkelt det är för den att spridas, precis som Österblad påpekar. Ifall människopopulationen minskar dramatiskt, blir spridningen svårare för ett virus som dödar snabbt. Då främjas mutationer som minskar på virulensen så att viruset hinner överföras innan den smittade dör.

Men å andra sidan hinner en hel del hända, förrän ett dödligt virus som sprider sig effektivt via luften, som inte uppvisar symptom hos den smittade förrän efter att hon eller han börjat sprida den, och som bärs snabbt runt världen av flygresenärer, behöver ”lugna ner sig”.

Österblad föreslår, att vi borde upprätthålla en efterfrågan på vanlig influensavaccin för att på så sätt få en ökning på produktionskapaciteten. Tyvärr är vaccinproduktion inte speciellt lukrativt för läkemedelsindustrin, så även om människor i rika länder skulle ta flera vaccinationer än tidigare, betyder det knappast att industrin är beredd att investera i ökad produktion.

Alldeles säkert är, såsom Österblad skriver, att varken panik eller apati hjälper. Vad jag vill poängtera i artikeln är, att det finns allvarliga hot som vi inte har patentlösningar på. Virus av det här slaget – oberoende om det är H5N1 eller någon annan variant – är ett sådant.

Susanne Björkholm

 

Lämna en kommentar