Det hände sig vid den tiden, att från Makten utgick ett påbud, att hela riket skulle fördummas. Det har nämligen visat sig, att ju äldre och mer beläst en arbetstagare är, desto svårare är det att få honom att blint lyda order och jobba arslet av sig med en enda säker vetskap om sin framtid: att den är osäker.
Därför lät Makten de politiska beslutsfattarna tillsätta diverse kommittéer, som sedan fick komma till den slutsatsen, att långa studietider och människor med flera examina var de värsta av den moderna tidens tio plågor, och skulle bekämpas med alla tillgängliga medel.
För så är det. Inte finns universitet och högskolor till för att fostra tänkande och kritiska människor. Dylika reaktionära idéer är farliga. De är ett hot mot Konkurrenskraften. Vad nationen behöver, är experter som förstår naturlagarna som styr Globaliseringen.
Den högt utbildade medborgarens plikt är att ge sin sakkunskap, tid och själ till sin arbetsgivare. Ett friskt samhälle består av två slags människor: de, som arbetar och de, som får pengarna. Båda behövs.
För att trygga tillräcklig avkastning på kapital för Makten, måste läskunniga unga i möjligast snabb takt slutföra sina maximalt strömlinjeformade studier och indoktrineras i passande korporation, innan de hinner börja ifrågasätta systemet. Väl inne i maskineriet kan de effektivt skyddas från distraherande intryck från omvärlden.
Universiteten har visat glädjande samarbetsvilja. Eftersom utbudet på kurser minskat drastiskt, kan de flesta professurer inom icke-produktiva ämnen inom en snar framtid avskaffas. Som en naturlig fortsättning på utvecklingen kan fakultet där sådan forskning idkas som inte direkt kan tillämpas inom näringslivet, läggas ner.
Allvarligt talat, har någon någonsin hört en enda vettig förklaring på varför studierätten borde begränsas?
Flera ovettiga har man ju hört. Som till exempel:
”Folk som studerar länge, betalar för lite skatt.” Kucku heller! Om man inte är rik, så inte fan kan man studera utan att jobba. Och är man rik, betalar man i varje fall inte skatt.
”De, som studerar länge, tar upp plats på universiteten och hindrar andra att studera.” Nå kucku så det ekar! Nu är det ju så, att bristen på resurser gör att vissa kurser ordnas alldeles för sällan. Men oberoende av tidigare studiepoäng går alla studerande kurserna endast en gång. En studerande som sedan tidigare har en examen tar inte upp desto mera plats än en gulnäbb.
”De (redan utexaminerade), som söker in på uni, hindrar årets studenter från att komma in.” Kucku med extra majonnäs! Vilken blivande studerande är bättre: den motiverade (som orkade läsa till inträdesförhöret), eller den lata snorvalpen?
Till sist: vad i all sina da’r är det för fel med människor som verkligen vill utbilda sig? Det är enkelt att förstå, att inte näringslivet vill se kloka och belästa människor i samhället. Men senast jag kollade, var det inte de som bestämde över landets universitet. Eller?
Skribenten är FM, pol.stud., psyk.yo, ekon.stud.
Susanne Björkholm