Skeptikerna – de nya européerna

Nej till den europeiska konstitutionen och nej till Lissabonfördraget. Ironiskt nog är det dessa nej som bidragit till två europeiska partier. Skeptikerna tar steget upp på EU-nivå före ja-sägarna gör det.

– Vi är ”Erasmusgenerationen”, säger Michaël Timmermans. Det öppna Europa med fri rörlighet har blivit en självklarhet för oss.

Brysselbon Timmermans har journalistik och internationell politik i bagaget. Han var den första att gå med i det politiska partiet Newropeans i Belgien för sex månader sedan. Nu är de tio i den belgiska gruppen.

Newropeans är ett av två rätt nya europeiska partier. Det irländska Libertas, som blivit känt genom sin kritiska kampanj mot Lissabonfördraget, är det andra. Båda har haft som mål att ställa upp kandidater till EU-valet i varje land, med varierande framgång. Newropeans får nöja sig med Nederländerna och Tyskland, samt några delar av Frankrike.

Timmermans beskriver partiet som ett universitetsparti. Många av sympatisörerna är professorer eller studerande. Partiet bildades officiellt 2005 men har ännu inga medlemmar i Finland.

Mer demokrati

 

Libertas grundades av entreprenören Declan Ganley och partiet kräver mer offentlighet inom institutionerna, fler folkomröstningar och ett ”smalare” EU, med färre möten. De säger sig helt enkelt vilja göra EU mer demokratiskt.

Det vill även Newropeans. Deras mål är att främja uppkomsten av andra europeiska partier och ge EU-parlamentet rätt att ta initiativ till lagar, vilket EU-kommissionen gör nu.

– Nu är EU-valet 27 nationella val och de nationella partierna har inte kompetens att ge en fullständig europeisk dimension. Vi skulle helst se ett tvåkammarsystem i EU-parlamentet där en del av ledamöterna kommer från nationella partier och en del från europeiska partier, säger Timmermans.– Vi tycker inte om demokratin i EU. Irland sa nej till Lissabonfördraget, men i stället för att respektera deras nej så fortsätter man bara processen.

 

En tid för udda röster

 

Bland Bryssels tankesmedjor, där man dagligen funderar på valet, är Newropeans nästan helt okända. Partiets genre är däremot bekant. Den politiska bilden både på nationell och europeisk nivå har blivit allt mer splittrad.

– Vi ser ett par udda röster ta mer och mer plats nu, mycket på grund av krisen, som skapat ett visst förakt för den etablerade eliten, förklarar Sara Hagemann, policyanalytiker på tankesmedjan European Policy Centre.

– Å andra sidan ser vi också i vissa länder en tillbakagång till de stora partierna. De representerar trygghet, fortsätter hon.

Peter Timmerman, forskardocent på Egmont-institutet, anser att det är bra med en debatt om hur den europeiska politiken ska struktureras. Han har nyss lärt känna Newropeans och anser att de har ett mångsidigt, men väl ambitiöst program.

– Jag tror det kan blir svårt för dem att få något mandat. Om de skulle fokusera på konkreta aspekter, som europeiska vallistor i stället för nationella listor, så kan de ha en chans. Om de går direkt på att byta ut kommissionen mot en regering blir det svårare, säger han.

– De euroskeptiska är på kommande, men vi får se hur det går. Det såg dåligt ut för Libertas i en undersökning nyss. Deras problem är att de fokuserar för mycket på en sak.

 

Inga vanliga skeptiker

 

Michaël Timmermans vill definitivt inte kalla Newropeans för ett ensaksparti och påpekar att de har åsikter inom utvidgning, ekonomi och immigration. Han vill heller inte bli hopbuntad med den euroskeptiska gruppen IND/DEM i parlamentet, även om de har en del gemensamt

– Vi är inte emot EU: EU är ett faktum. Vi är emot EU av i dag. Då unionen byggdes behövdes ett starkt lederskap, men nu är den uppbyggd och nu ska den skötas i stället, säger Timmermans. Kanske vi borde kalla oss Brysselskeptiska i stället?

Newropeans tänker inte kämpa för sin demokrati i all evighet. 10–20 år är deras deadline.

– Om vi inte har demokrati i institutionerna då, så har vi allvarliga problem, säger Timmermans.