Har du någonsin undrat varför artiklar om ekonomi så ofta är nästan omöjliga att förstå? Hur kommer det sig att journalister där helt misslyckas med det som inpräntas i dem från dag ett både under utbildningen och på redaktionen? Journalister ska ju skriva så att även den gamla gumman i sin lilla stuga i Pihtipudas ska förstå vad som står i tidningen.
Under alla timmar jag suttit på Helsingin Sanomats vetenskapsredaktion och kämpat för att uttrycka mig så att hon i Pihtipudas ska fatta det där med oxidativa skador i mitokondrier, har jag inte kunnat låta bli att känna ett styng av småaktigt avund för gänget på ekonomiredaktionen.
Varför är det så? Ekonomer framhåller gärna att det beror på att ekonomi är så väldigt komplicerat att det bara inte går att skriva enkelt om det. Kackasnack. Egentligen är det just tvärtom. Ekonomi är enkelt. Endast språket är ofattbart. För att förstå varför måste vi slänga en blick in i historiens dunkel.
Den katolska kyrkan höll länge fast vid latinet som sitt officiella språk. Att envist använda ett dött språk kunde få direkt humoristiska drag då inte ens alla präster längre kunde det. Bayerska Zacharias hade i åratal döpt alla barn i faderlandets, dotterns och den helige andes namn, innan han fick stödundervisning av någon med bättre språkhuvud.
Zacharias fall belyser också själva orsaken till latinet: ingen förstod det. Kyrkan hade tolkningsmonopol till allt som gällde det gudomliga. Vad som helst som kyrkan sade att Den heliga skrift befallde var lag, och ingen kunde komma med invändningar. Guds vilja kände endast kyrkan till. Språket var ett maktmedel.
I ekonomin har man ingen lång historia av döda språk att falla tillbaka på då man vill imponera och slå blå dunster i ögonen på folket. I stället krånglar man till språket på annat vis. Och där kyrkan har sin gud, har ekonomerna marknaden. Om folket piper om orättvisor, är svaret alltid: Finns inga alternativ, vi måste blidka marknaden! Vill ni verkligen väcka marknadens vrede?!
Spelar det då någon roll? Också andra humanistiska inriktningar älskar ju att gömma sin brist på substans bakom rökridåer av ofattbart språk. Men det finns en viktig skillnad: den ekonomiska liturgin bestämmer vår framtid. Nyliberal ideologi genomsyrar den. Det ”vetenskapliga” består av modeller som inte har någon beröring med verkligheten, men som via utdragna ekvationer alltid kommer fram till att skatterna måste minimeras och att det lilla som ännu klirrar i kistorna ska ges åt spekulanterna, eljest slutar de spekulera och jorden går under.
Tack vare marknadsprästerskapet och lättlurade beslutsfattare är vi i nuvarande kris och på god väg att bygga upp följande; ty kriser är vad som behövs för att undergräva demokratiska institutioner och slutgiltigt göra marknadsguden allsmäktig. Och då är det slut på det historiska undantaget av Matteuseffekten – det vi kallar välfärdssamhället.
Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.
Susanne Björkholm
är vetenskapsjournalist
3 kommentarer
En bra tänkvärd artikel. Tänk att ingen kommer på att detta med marknaden eller bourgeoisien eller kapitalismen är ju alldeles gammalmodigt och borde förnyas. Trots att vi lever i ett modernt samhälle med massor av digital teknik, så styrs mycket av ägarnas profitbegär som för hundratals år sedan. Och detta tycks alla kalla för demokrati. Ofta funderas det på om det eller det lönar sig.
Men lönar det sig med kapitalismen för andra än kapitalisterna själva?
This text I REALLY like! The only cautioning remark I would have to add is the question whether economy is really a ”humanistisk inriktning”. If I were a humanist I should think that insulting: the comparison of the character of the representatives of different professions HAS been made, and the economists came out at the very bottom (”still deep below the legal profession”). Perhaps we have to get away from C. P. Snow’s idea that there are just two cultures. I think there are more. Economy anyway just tries to pose as an exact science by working with numbers, but as its basic assumptions about the behaviour of humans have been proven wrong by psychology several times over, this is just posing.
Otherwise, having said clearly that the language of economy is unnecessarily complicated (for a purpose), what might one have to say in clear language? Remembering a time when there was an idea that a person who wanted to invest should really HAVE that money to be invested, I can compare the present state of affairs only to the description of a young man in some story ”whose money was at an end, his credit exhausted, and his methods to try and get still more credit common knowledge all over the town”. All those people whose ”money” consists of all that money which they HOPE to get back from the people to whom they were lending it will understandably get nervous once they see a danger that their debtors might be unable to pay back (this, after they have actively been trying to lend masses of money to all and everybody – perhaps even in the secret hope of getting as much power as possible over masses of debt-slaves?).
The question now is of course how to get out of this situation without doing too much damage and without giving too much of the help to those who just try to profit even from this situation (there will always be economists who see possibilities to manage even that). I do not envy our politicians, but I think that more care, a more differentiating thinking and more sensibility will be needed than they are showing at present.
And usual people will just have to try and survive on grey economy and local currencies (in which to pay for the potatoes from the neighbour’s garden …).
Thanks for the article, how can I make is so that I receive an email sent to me whenever there is a fresh article?