Foto: Eija Mäkivuoti
Blodtörstiga zombier, feel good-musik och rullande gruppkramar blir det när performancegruppen Oblivia äntrar scenen för att medvetet skapa dålig konst.
Under teaterfestivalen Baltic Circle i Helsingfors uppträdde den internationella performancegruppen Oblivia med föreställningen Super B. Föreställningen utgör andra delen i Oblivias pågående, fleråriga projekt Museum of Postmodern Art (MOPMA). Super B hade sin urpremiär under en performancefestival i Norge i september men fick Finlandspremiär i och med Baltic Circle.
Super B är föreställningen där Oblivia frigör sig från kravet att skapa bra konst. Istället proklamerar man rätten att få göra dålig konst, och hotar dessutom med att det bara kommer att bli värre. Själva leken med uppfattningar om bra respektive dålig konst fungerar fint som en introduktion till de postmoderna stämningar som blir tongivande för Super B.
Gruppen på scenen som tillsammans skapat föreställningen utgörs av Timo Fredriksson, Anna Krzystek och Annika Tudeer. Förutom en utforskande balansgång mellan det igenkännbara, det karikerade och det groteska upprätthåller aktörerna ständigt glimten i ögat medan de uppfyller det av ljuskällor avgränsade scenutrymmet med rörelse och närvaro.
Det börjar alltså med ljus, ljud och rök. På scenen oroar man sig för att en av aktörerna är försenad, men konstaterar sedan att det nog blir bra då det röda ljuset fungerar och röken väller in. Det lär ju vara komponenter som garanterar en bra show. Sedan lägger sig de tre aktörerna ned på golvet, rullar över scenutrymmet, först liksom prövande, därefter allt vildare. Rullandet kulminerar i en jättekram som utstrålar energi; här gör man något tillsammans.
Och så fortsätter det, med en blandning av kollektiva rörelsemönster som blir till små berättelser, och inflikade stycken enmannashow. Aktörerna uttrycker sig kroppsligt, med alla slags rörelser och träffsäker mimik. Bruket av repliker är man rätt sparsamma med, men däremot utgör musik och sång viktiga inslag i föreställningen. Både Abba och musikalmusik får hänga med och det sjungs med flit lite trevande, lite bredvid. Och medan en intet ont anande aktör nynnar på Beatles gamla ”Here Comes the Sun” förvandlas de andra på scenen till människoätande zombier. Det makabra zombieinslaget är mycket inlevelsefullt och kan säkert ses som en blinkning till populärkulturens fantasifoster och tv-serier som The Walking Dead.
Ja, det blinkas hit och dit, allt medan Super B ger fritt spelrum för vidare tankar och associationer. Föreställningen bärs upp av de tre aktörernas genuina glädje och entusiasm, vilket smittar av sig och gör föreställningen lätt att ta till sig. Bara för att Oblivia tillkännagett att man frigjort sig från kravet att göra bra konst behöver det som görs inte nödvändigtvis vara dåligt. Oavsett vilken slags konst Super B egentligen förmedlar är det åtminstone glädjande, upprymd sådan.
Anna von Bonsdorff
Super B. Ljud: Juuso Voltti.
Ljus: Meri Ekola. Arbetsgrupp & på scenen: Timo Fredriksson, Anna Krzystek, Annika Tudeer.
Baltic Circle 13–17.11.
