Företaget Helmikatko ville nyligen anställa en läkare, vars lön enligt annonsen skulle grunda sig på antalet recept läkaren skriver ut för ett visst preparat. Det här har väckt stor uppståndelse. Läkarförbundets ordförande Heikki Pälve fördömer idén i Iltalehti: ”Det här är något nytt och därför är jag extremt orolig. Sådant här kan leda till att recept skrivs ut även när det inte är absolut nödvändigt.”
Men hur oerhört och ovanligt är det egentligen att läkare på ett eller annat sätt får ersättning av läkemedelsföretag för att de skriver ut just vissa läkemedel eller rekommenderar vissa ingrepp?
Företag existerar för att maximera vinsten för aktieägarna och det vore oerhört om de inte gjorde sitt yttersta för att sälja sina produkter. I läkemedelsbranschen är läkarna den viktigaste målgruppen för marknadsföringen, eftersom de bestämmer vilka receptbelagda produkter som säljer.
Läkemedelsföretagen sätter årligen tiotals miljarder euro på att övertyga läkare att skriva ut recept på rätt produkter. Summan är större än den företagen använder för att utveckla nya mediciner. Sätten att påverka läkare är många och brokiga; från överstora konsulteringsarvoden och dyra lyxsemestrar till gratisexemplar av läkemedel och kulspetspennor.
Överlag råder en stämning av ömsesidig förnekelse; företagen vidhåller att de bjuder på objektiv information medan läkarna ”vet” att de är föremål för marknadsföring, men de ”låter sig inte påverkas”.
Men inte ens den flitigaste läkaren i världen kan gräva fram sådan information om nya preparat som inte skulle ha filtrerats genom företagens marknadsföringsavdelningar. Sådan information existerar nämligen nästan aldrig.
Så gott som alla kliniska studier görs, eller övervakas åtminstone, strikt av företagen som också bestämmer vilka resultat som publiceras och vilka som samlar damm i bordslådorna.
Nya patenskyddade mediciner kan kosta tio gånger mera än äldre, lika goda eller till och med bättre preparat, så det finns väldiga incentiv för att få läkare övertygade om att skriva ut de nya i stället för de gamla. Företagen har ju bara en begränsad tid på sig att kamma in de verkligt stora vinsterna, det vill säga den tid då de har ensamrätt på försäljningen.
Farmafirmorna är också måna om att veta hur väl budskapet når de enskilda läkarna. Det har vuxit upp en hel industri som levererar information om vilka preparat läkare ordinerar till sina patienter.
Det största företaget i branschen, IMS Health Holdings, tjänade i fjol 1,5 miljarder dollar på att sälja dylik information till läkemedelsföretag. Informationen finns inte färdig någonstans, det vore antagligen olagligt i de flesta länder. Företagen köper i stället receptavskrifter där läkarens identifikationskod syns från apoteken. Därefter köper de registerutdrag där namn och identifikationskod på alla läkare framgår. I USA:s fall är det American Medical Association som tjänar en saftig summa årligen på handeln med registeruppgifter.
Vad är då lärdomen av detta? Då det finns en konflikt mellan att maximera vinsten och det allmänna goda, så maximerar företag vinsten. Därför är det samhället som skall se till att sådana konflikter inte uppstår. De ekonomiska påföljderna och sannolikheten att bli fast skall vara så stora, att brott inte lönar sig. Just nu är detta inte fallet. Läkemedelsföretagen får med jämna mellanrum betala hundratalas miljoner i böter för olaglig och missvisande marknadsföring. Detta tycks inte störa dem stort, eftersom takten bara ökat på sistone.
Susanne Björkholm
är vetenskapsjournalist
