Författaren och journalisten Kajsa Ekis Ekman besökte Helsingfors för att bland annat hålla en föreläsning på Ny Tids och Arbis höstfest, där hon talade om eurokrisen utgående från sin bok Skulden. Eurokrisen sedd från Aten (2013). Ny Tid har intervjuat Ekman om krisen, motståndet och den nya fascismen i Grekland.
Krisens Aten har varit en turbulent plats, men det som har överraskat mest i den fortsatta händelseutvecklingen efter att boken Skulden kom ut är hur tyst det varit.
– Motståndet i Grekland har åtminstone tillfälligt svalnat, och medierapporteringen i resten av Europa har varit nästan obefintlig. Det bevisar att hela poängen var att rädda euron och rädda bankerna i eurozonens kärna. Få bryr sig om vad som händer i själva landet: att det har blivit en humanitär katastrof och att arbetslösheten är så stor.
Hyckleriet visade sig redan i den tidiga rapporteringen i resten av Europa. Det var inte förrän i parlamentsvalet 2012 då nazistpartiet Gyllene gryning fick åtta procent som medier förfasades över att demokratin var hotad.
– Men före Gyllene gryning dök upp hade demokratin redan inskränkts kraftigt i Grekland.
Landets parlament hade underställts den så kallade trojkan – Internationella valutafonden, Europeiska centralbanken och EU – som i stort sett genom diktat besluter vad landet ska göra. Från EU hade man utövat hård påtryckning för att Grekland inte skulle folkomrösta om sparpaketen. Strejkförbud hade införts. En bankchef hade installerats som statsminister istället för den folkvalda.
– Det var knappt någon som brydde sig om det här överhuvudtaget, åtminstone inte i Sverige. Sedan röstar 8 procent på ett nazistparti och då talas det om att demokratin är hotad.
Kamp om problemformuleringen
Vänstern i Grekland har lyckats samla motståndets krafter och är idag största parti, och kommer förmodligen att ta över landet vid nästa val.
– Det har varit en kamp om tolkningen av krisen mellan vänstern, borgerligheten och nazisterna och den har vänstern vunnit. Så jag ser utvecklingen i Grekland som hoppfull. Sedan är frågan hur mycket ett progressivt parti kan göra i ett land med tom kassa.
Fascismens popularitet bland delar av befolkningen är likväl ett problem som måste förklaras. Gyllene gryning har varit öppet våldsamma mot flyktingar, migranter och till och med politiker men ändå fått röster i valen, eller just på grund av det. Det finns en aggresivitet som de lyckas kanalisera.
– I början av krisen var det lättare att skylla på makten, men sedan blev makten osynlig i och med teknokratin. Istället för en folkvald blev det en teknokrat, en bankchef, som inte gav några intervjuer. Makten verkade orubblig.
Och då började skuldbeläggandet rikta sig neråt. Man började allt mer skylla på dem som befann sig på botten.
– Tydligt är att den retorik som Europa har använt gentemot Grekland – de hör inte hemma i euron, de ska kastas ut, de är fuskare, de är ohederliga – är precis Gyllene grynings retorik som de vänder mot de papperslösa. Man är själv skuldbelagd och bestraffad och tar skulden och kastar den vidare.
De som utsätts är flyktingar och migranter från Afghanistan, Syrien, Pakistan och afrikanska länder.
Mindre rädsla, mindre hopp
I en artikel i Dagens Nyheter skrev Ekman nyligen om skillnaden mellan 30-talets och dagens fascism. Den gamla fascismen var både en folklig rörelse och storkapitalets försök att kväva den unga demokratin i sin linda. Hotet från socialismen krävde extrema åtgärder. I kontrast till detta verkar dagens fascism vara enbart folklig, men det är för att kapitalet utan hotet från vänster inte behöver ta hjälp av ”irrationella stormtrupper” för att driva igenom antidemokratiska reformer: det sker genom till synes neutrala avtal som TTIP och beslut i EU-domstolen.
– Storkapitalet är internationellt och vill ha öppna gränser. Lokalt i Grekland är det däremot så att Gyllene gryning har stöd av vissa kapitalister. Naturligtvis vill ingen kapitalist vid sina sinnens fulla bruk ha dem vid makten, däremot kan deras gatugäng vara en bra hjälp om man till exempel vill slå ner strejker. Det finns tecken på att arbetsgivare i Grekland har använt sig av Gyllene grynings gatugäng för att bryta strejker.
Det finns också tecken på kopplingar mellan fascisterna och polisen, och det sägs vara så att delar av poliskåren stöder Gyllene gryning.
– Filmer på Youtube visar hur flyktingar ringer efter polisen för att de blir misshandlade av nazister, och när polisen kommer fram hjälper de nazisterna med misshandeln.
Men det finns också en motsatt tendens inom poliskåren, och många vill bara ha ett slut på alltihop.
– Poliserna har själva varit utsatta för våld och stark press i och med alla demonstrationer, och de har själva fått sänkta löner. Några poliser gick ut i strejk och då kallades deras kolleger in för att avbryta strejken med tårgas.
Trots allt har Gyllene grynings stöd minskat den senaste tiden.
– Delvis har det att göra med att deras ledning sitter i fängelse. Men också med att rädslan har minskat.
Rädslan som brukar gagna högern har försvagats, men hoppet som brukar gagna vänstern har också avtagit med åren.
– Nu är frågan vem som tjänar på en situation där både hoppet och rädslan har minskat. Förmodligen blir det ändå vänstern som vinner och det är en utveckling som vi också kan se i Spanien med Podemos. Nordiska vänsterpartier har mycket att lära här, av hur man skapar en bred vänster.
Fredrik Österblom
