Den 3 augusti offentliggjorde Vino – De gröna unga och studerandenas förbund – en appell för att rasistiska organisationer skulle förbjudas i lag. Kampanjen går under den finska rubriken Huominen ilman pelkoa, eller ”en morgondag utan fruktan”, och baserar sig på FN:s rasdiskrimineringskonvention. Konventionen antogs av FN:s generalförsamling 1966 och trädde i kraft 1969. (Kort sammanfattning på svenska här och hela konventionen på engelska här.) Den stipulerar att de undertecknande länderna ska ”avskaffa rasdiskriminering, förbjuda diskriminerande praxis och, där så är berättigat, tillse att vissa rasgrupper får utvecklas och åtnjuta skydd”, något som Finlands lag redan i sig gör.
De gröna unga anser ändå att Finland, som undertecknat konventionen, försummar en punkt i den centrala fjärde artikeln: ”att [de undertecknande staterna] ska göra det straffbart att sprida idéer som är grundade på teorier om rasöverlägsenhet eller hat och att olagligförklara varje organisation som verkar för rasism”. Framför allt är det den andra halvan av denna mening som de gröna unga koncentrerar sig på. I sina förslag till lagändringar (hittas på kampanjens webbsida på finska) föreslår de gröna unga en ny brottsbenämning: ”befrämjande av rasdiskriminering” (min översättning av ”rotusyrjinnän edistäminen”). En person gör sig skyldig till detta brott genom att vara medlem i en organisation som befrämjar rasdiskriminering, eller genom att finansiera eller på andra anmärkningsvärda sätt understöda en dylik organisation. Vidare föreslås ändringar i föreningslagen om att en förenings syfte inte får vara att kränka någon annans människovärde av utgående från till exempel etnicitet eller sexuell läggning. Vidare bör enligt de gröna unga föreningar som befrämjar eller uppviglar till rasdiskriminering förbjudas.
Allt så här långt i och för sig gott och väl. De gröna unga har rätt i att den finländska lagstiftningen inte erkänner befrämjande av rasdiskriminering som ett brott. Den finländska lagstiftningen förbjuder rasdiskriminering i sig, likaså är det kriminellt att höra till eller på något anmärkningsvärt sätt understöda en kriminell organisation som utför, uppviglar till eller planerar brott med rasistiska motiv.
Det blir däremot knepigare när man ska börja reda ut vad ”befrämjande av rasdiskriminering” egentligen betyder. Hur aktivt måste man befrämja något för att gränsen mellan åsiktsyttrande och befrämjande ska överskridas? Det är betydligt enklare att dra gränsen för uppvigling, men däremot vet vi av de senaste årens fall involverande ett antal sannfinländare att redan då det kommer till begreppet ”hets mot folkgrupp”, börjar det hänga på hur man tolkar saker och ting. Kan man till exempel i ett uttalande konstatera att rassegregering har positiva sidor, utan att det tolkas som om man befrämjar det?
Det leder oss till nästa problem, som är texten i FN:s rasdiskrimineringskonvention. I artikel 4 i konventionen står alltså att undertecknarna ska ”göra det straffbart att sprida idéer som är grundade på teorier om rasöverlägsenhet eller hat”. Denna punkt har de gröna unga inte ens tagit med i sitt lagförslag, vilket betyder att inte ens med deras ändringar skulle Finland till punkt och pricka följa konventionen. Just denna formulering väckte en hel del diskussion år 1966 då den antogs, och flera av undertecknarländerna lämnade in reservationer angående den, bland annat USA och Australien. För USA:s del ansågs meningen inskränka på det första tillägget till den amerikanska konstitutionen, det vill säga yttrandefriheten.
I sig är det inget märkvärdigt med begränsningar av yttrandefriheten, det finns också i demokratiska länder som Finland många undantag till denna frihet, till exempel ovan nämnda hets mot folkgrupp. Men det knepiga är formuleringen om att det ska vara straffbart att sprida idéer, varför FN lade till en mening om att ska ske inom ramen för de mänskliga rättigheterna. Rent praktiskt, om man hårdrar, betyder det till exempel att Mein Kampf borde förbjudas, liksom övriga historiska dokument, böcker, artiklar, konst och kultur som kan anses basera sig på tanken om rasöverlägsenhet eller hat. I själva verket borde man i så fall också förbjuda hela Gamla testamentet, som ju baserar sig på tanken om judarna som det av gud utvalda folket. Risken skulle finnas att så gott som alla ”heliga böcker” skulle få stryka på foten om denna punkt i konventionen drogs till sin logiska slutsats. De gröna ungas förslag om förändring i föreningslagen och strafflagen skulle på samma sätt kunna leda till att de flesta religiösa samfund i Finland förbjöds, eftersom man med visst fog kan hävda att de befrämjar diskriminering på grund av kön och sexuell läggning.
Naturligtvis skulle inte detta ske om en lagändring antogs, och således måste man då fråga sig varför vissa idéer som grundar sig på en viss tanke skulle förbjudas och andra vara undantagna förbudet. I slutändan kommer vi till dilemmat med att förbjuda idéer. De gröna unga skriver på kampanjens webbsida att de inte är ute efter att agera tankepolis, utan att domstolen naturligtvis ska fälla avgöranden i frågor kring spridning av rasistiska idéer. Men är det då domstolens uppgift att agera tankepolis?
Majoriteten av finländarna fördömer rasism och det är en relativt liten minoritet som anser att den vita eller nordiska rasen är överlägsen övriga raser. Än mindre är den andel som anser att rasdiskriminering bör implementeras juridiskt. De som tycker det är i dag i sin fulla rätt att göra det, samt att uttrycka denna övertygelse, så länge uttalandet inte fyller kriterierna för hets mot folkgrupp, ärekränkning eller övriga befintliga brottsbenämningar. Diskriminering på grund av identitetsmarkörer går stick i stäv med själva tanken om demokrati, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter. För oss som stöder ett öppet, rättvist samhälle med ett beslutsfattande baserat på representation och empirisk bevisföring är tanken om rasdiskriminering ett hot mot Finlands och dess invånares säkerhet. Men det kan vi också tycka att många andra idéer är, till exempel religiös fundamentalism, vaccinmotstånd, vetenskapsskepsis eller nyliberalism. Vissa av oss kan anse att socialism är det stora hotet mot samhället, eller varför inte multikulturalism. Det är vi i vår fulla rätt att göra.
En av grundpelarna i den nordiska demokratin är att alla ska ha rätt att påverka samhället i den riktning de anser att det borde utvecklas, så länge de gör det med fredliga metoder och inom ramarna för parlamentarism och de nordiska lagarna. Även övertygelser och ideologier som den styrande majoriteten anser motbjudande bör inom ramen för vår demokratiska övertygelse få representeras.
De grönas ungas lagförslag förbjuder inte explicit rasistiska åsikter eller åsiktsyttringar, utan kan vara ett fungerande komplement till nuvarande lagstiftning. Men som grundlagsexperterna Juha Lavapuro och Tuomas Ojanen skriver på bloggen Perustuslakiblogi, finns i princip redan i dag de juridiska verktygen för att förbjuda organisationer som nynazistiska Finska motståndsrörelsen. Enligt vissa experter är i teorin också delar av fredsfördraget i Paris 1947 i kraft, i vilket Finland förbinder sig att upplösa eller förbjuda alla fascistoida politiska, militära eller militaristiska organisationer. Frågan är snarast hur ändamålsenligt det är att inleda en rättsprocess som oundvikligen skulle ge nynazisterna bred uppmärksamhet i media, bara för att de sedan skulle grunda en ny förening som på papper skulle vara helt laglig.
Den bredare tanken, baserad på Rasdiskrimineringskonventionen, om ett förbud på spridande av idéer baserade på tanken om rasöverhöghet, är däremot potentiellt farlig. Likaså ligger möjliga fallgropar i frågan om ”befrämjande” av rasdiskriminering. Det finns länder där vissa åsiktsyttranden är förbjudna – ett känt exempel är förbundet på ”homopropaganda” i Ryssland. I Thailand får man inte förolämpa kungen. Ett annorlunda exempel är från Frankrike, där förnekelse av holokausten är straffbart. Det är visserligen idioti, men det finns inga internationella konventioner mot spridning av idiotiska idéer, som till exempel kreationism, kristallterapi eller att Donald Trump skulle bli en bra president. Det finns internationella och nationella lagar, förordningar och system som kringskär den praktiska implementeringen av dessa idéer (i fallet Trump verkar det ha misslyckats), men vi kan inte förbjuda dem som idéer, oberoende av hur förödande vi anser att de är. Inte heller kan vi förbjuda spridningen av dessa idéer. Lika omöjligt är det att på laglig väg förbjuda rasismen som idé.
Idéer och ideologier kan inte, och ska inte, förbjudas. Rasistiska brott, uppvigling och hets bör rensas bort av vårt juridiska system med nolltolerans, men en idé, en ideologi, eller att ge uttryck för den, kan inte i sig kriminaliseras så länge vi vill hålla fast vid idealet om demokrati, öppenhet och rättvisa. Att tro att vi skulle kunna utrota rasismen som idé genom lagstiftning är dessutom uttryck för naivitet och lättja. I stället för att skyffla över ansvaret på domstolar och tjänstemän, bör var och en ta en funderare på vad hen själv kan göra för att motarbeta rasismen i samhället. Inom politik, aktivism, barnuppforstran, kampanjer, socialt umgänge, diskussioner, bildning, och sättet på vilket hen lever sitt liv. Det är vi tillsammans som samhälle som kan råda bot på våra problem, och det görs inte genom att vi straffbelägger andras övertygelser.
”Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det” sade Voltaire inte, men citatet är bra ändå.
Janne Wass
är Ny Tids chefredaktör
(PS. Angående religion kan det noteras att FN:s rasdiskrimineringskonvention inte inkluderar religion bland de identitetsmarkörer som omfattas av konventionen. Med tanke på att mycket av den rasistiska diskussionen i dag handlar om islam och muslimer, skulle alltså konventionen och lagändringar baserade på den i sig inte skydda folk från befrämjande av religiös diskriminering. Finlands grundlag täcker visserligen frågan om religiös diskriminering. DS)
