Halva litteraturhistorien ligger fortfarande gömd i kulisserna bakom den patriarkala kanon. Genom historien har skrivande kvinnor fått kämpa mot strukturella hinder: från oproportionerliga hushållsobligationer och brist på finansiell uppmuntran till att deras texter förminskande kallats för personliga eller rentav skvallriga. (Det gäller inte minst romanformen, vars verkliga pionjärer ju var kvinnor.) Fjolårets debatt om den så kallade kulturmannen förde fram essensen i det anrika förtrycket: män läser i regel manliga författare, medan kvinnor läser både manliga och kvinnliga författare. Det är förstås inget fel på de kanoniserade manliga författarna, men som Ebba Witt-Brattström konstaterade i debatten: läser man bara manliga författare är man halvbildad.
Marika Parkkomäkis och Åsa Nybos föreställning Vi Systrar är därmed ett välkommet, ständigt aktuellt inlägg i frågan om kvinnligt författarskap. Vi systrar är en ivrig uppläsning ur flera finska och finlandssvenska författares verk. Här presenteras vi bland annat för den av franska revolutionen inspirerade 1700-talsförfattaren Maria Uppgård; 1800-talets kvinnliga författare som ofta skyddade sig bakom en eller flera manliga pseudonymer; de kvinnliga modernisterna och till sist också författare från vår egen tid. Fredrika Runeberg, överskuggad av sin berömda make, dyker givetvis upp flera gånger. Anna Elina Isoaro får representera den unga generationen med texten ”murhe-arpajaiset” (eländeslotteriet).
Parkkomäki och Nybo står på scenen, men det största jobbet har helt klart varit bakgrundsarbetet med texterna som de valt ut och skapat ett slags dramaturgi av. Uppsättningen är väldigt enkel. Skådespelarna, som uppträder i egen person, slår upp i bok efter bok, ibland inflikar de roliga eller allvarliga kommentarer till texterna, men mest förmedlar de en nyfikenhet och en iver att hos publiken väcka detsamma. Eftersom föreställningen består av många korta texter ur en mängd olika verk blir presentationen snarare bred än djup, och även om texterna ofta kopplas till varandra på ett snyggt sätt verkar Parkkomäki och Nybo vilja lämna analysen till åskådarna med uppmaningen: ”läs den!”
Föreställningens plats är väl vald, salen i vackra Villa Lill-Kallvik, där publiken får sitta vid små bord dukade med kaffekoppar. En tydlig nick till hemmet som traditionellt varit kvinnornas område, där de samlats för att dricka kaffe, utbyta erfarenheter, iaktta och förstå – sig själva och andra. (Romanens uppkomstplats: vardagsrummet där kvinnan lyssnar och iakttar.) Kaffekopparna fylls när själva föreställningen är över och det tillhörande författarsamtalet drar igång. Arbetsgruppen har lyckats samla många intressanta finska och finlandssvenska författare: Malin Kivelä är premiärens författargäst, medan Johanna Holmström, Anita Konkka, Saila Susiluoto, Susanne Ringell och Birgitta Boucht därefter gästar varsin föreställning.
Vi Systrar är en intim och textfokuserad föreställning som även gjorde en litteraturvetare som undertecknad uppmärksam på vissa undangömda författarskap. Den är sevärd som en liten introduktion för den som vill veta mera om framför allt den äldre kvinnolitteraturen. De som alldeles särskilt gärna skulle få introduceras är givetvis män som läser män – för en inblick i erfarenheterna hos den andra halvan av befolkningen. Förhoppningsvis åtföljd av en iver att fortsätta läsa och ta reda på mera själv.
Text: Edith Keto
Foto: Max Bremer
Vi systrar. På scen, produktion,
marknadsföring: Åsa Nybo och
Marika Parkkomäki. Grafik, scenteknik: Fredrik Willberg. Radioröst i
föreställningen: Susanna Ringbom. Visas i Villa Kallvik t.o.m. 20.11.
