DuvTeatern och Svenska Teatern bjuder på ett musikaliskt njutbart spektakel som inte räds ställa de svåra frågorna om vad det är ätt vara människa.
Två flickor föds i ett alldeles vanligt kungarike, de blivande prinsessorna Estella och Aurora. Efter en rutinundersökning står det klart att den ena flickan, Estella, inte är alldeles ”vanlig”. Det här skapar stor förvirring i kungariket, en sådan här situation har man aldrig stått inför tidigare.
DuvTeatern, som består av scenkonstnärer med olika funktionsvariationer, firar i år sitt 20-årsjubileum med föreställningen I det stora landskapet – en sagolik familjekrönika.
Det är ett magiskt spektakel till föreställning vi får skåda på scenen. DuvTeatern har arbetat med manus och sångtexter genom att improvisera, fantisera och samtala. Föreställningen har sedan fått sin slutgiltiga form i samarbete med Svenska Teaterns skådespelare.
De annorlunda förpassas till regelhemmet
Efter det oväntade beskedet om prinsessans tillstånd fattas i allt hast ett beslut i kungariket om att prinsessan Estella (Sophia Heikkilä) vid åtta års ålder ska skickas bort.
Det är nämligen av största vikt att en prinsessa är helt ”vanlig” för att allt ska kunna fortsätta som det alltid gjort i kungariket, poängterar förste presidentministern (Niklas Åkerfelt) och assistentministern (Tanya Palmgren) med hänvisning till lagboken. Det som är annorlunda vet man inte hur man ska hantera.
Estella skickas till ”Regelhemmet”, ett slags anstalt för dem som är ovanliga. Personalen på Regelhemmet har ont om tid och många regler som ter sig godtyckliga ska följas. Tankarna går osökt till den resurs- och tidsbrist som råder på många handikappboenden i dag. Estella vantrivs och bestämmer sig för att fly.
Prinsessan Aurora (Karolina Karanen) är i sin tur fast besluten om att hon ska hitta sin kära syster. När hon tillsammans med kören sjunger ”Jag vill ha min syster tillbaka” är det svårt att hålla tillbaka tårarna.
Känslor av att inte passa in
Trots att det handlar om en rätt traditionell saga, går det inte att värja sig för att den speglar erfarenheter från det verkliga livet. Känslor av att inte passa in, av att det som är annorlunda är något skamfyllt som det inte finns plats för i vårt normativa samhälle.
Före själva föreställningen och efter pausen samtalar DuvTeaterns Yvonne Heins och Svenska Teaterns Mikael ”Gusse” Andersson med varandra inför publiken. Heins berättar på ett gripande sätt om hur ont det gör när folk på gatan stirrar på henne för att hon är annorlunda. Andersson berättar i sin tur om sin syster som blev döv i ung ålder och mot sin vilja tvingades byta till dövskola. Det är mäktigt och otroligt viktigt att sådana här upplevelser får plats på stora scenen.
Viktig motståndshandling
Enligt funktionshinderforskaren Niklas Altermark finns det i dag ett allmänt förekommande narrativ kring intellektuell funktionsnedsättning som menar att ”allt gått mot det bättre”.
Samtidigt smickrar vi oss själva med stora ord om mänskliga rättigheter. Formuleringen av alternativa berättelser blir då en viktig motståndshandling, säger Altermark i en intervju i programbladet.
Det kan till exempel handla om att berätta om stigman och tvång. Den här typen av motstånd kan enligt Altermark också ses som en uppmaning till dem som inte själva tillhör en stigmatiserad grupp om att lyssna och låta bli att reducera människor till diagnoser eller schabloner. Altermark ser i DuvTeatern en konstnärlig verksamhet som vill stångas med samhällets föreställningar om vad intellektuell funktionsnedsättning är.
Musiken både kraftfull och skör
Att föreställningen känns så magisk har också mycket att göra med musiken. För den står kompositören Markus Fagerudd, som har hittat den precis rätta musikaliska formen för DuvTeaterns poetiska sångtexter. Skådespelaren Martina Roos klara och sköra sångröst är hjärtskärande vacker och skapar en perfekt symbios med Fagerudds kraftfulla kompositioner och DuvTeaterns lyrik.
Orkestern, som leds av Emma Raunio, består både av Wegelius Kammarstråkar och mer rock-betonade Resonaarigroup. Det är ett fräscht drag att orkestern för en gångs skull är med på scen, istället för att sitta gömd i orkesterdiket.
En föreställning där allt klaffar
Trots sin tunga tematik passar denna saga också för lite större barn. Elias Simons, Krister Ekeboms och Christoffer Strandbergs clowntrupp som hjälper Aurora i letandet efter systern, väcker barnasinnet till liv med idel humoristiska upptåg. Till slut uppmuntras publiken ”pellejönsa med sitt inre” och stämma upp i allsång.
Det är en sann njutning att beskåda en föreställning där allt klaffar. Den fyndiga kostymdesignen av Anna Sinkkonen, scenografin av Erik Salvesen och Carl Knifs koreografi förtjänar en stor eloge.
Regissören Mikaela Hasán har gjort ett fantastiskt jobb. Samspelet mellan DuvTeaterns och Svenska Teaterns skådespelare är varmt och självklart. Samtidigt framträder de enskilda skådespelarprestationerna på ett härligt sätt, till exempel Irina von Martens som Ugglan, Ragnar Bengtström som hovets barnmorska och Roy Eriksson i rollen som kung.
Föreställningen och alla dess beståndsdelar förmedlar en stark medmänsklighet och är samtidigt oerhört klarsynt. Det är viktigt att den här berättelsen berättas, det känner man in i minsta detalj.
Foto Cata Portin
I det stora landskapet – en sagolik familjekrönika.
Regi: Mikaela Hasán. Dramaturgi: Mikaela Hasán, Sanna Huldén och arbetsgruppen. Musik: Markus Fagerudd. Kapellmästare: Emma Raunio. Koreografi: Carl Knif. Scenografi: Erik Salvesen. Kostym: Anna Sinkkonen. Mask: Leila Mäkynen. Ljud: Andreas Lönnquist. Ljus: Tom Kumlin. Video: Paula Lehtonen.
På scenen: Yvonne Heins, Mikael Andersson, Irina von Martens, Martina Roos, Roy Eriksson, Karolina Karanen, Sophia Heikkilä, Niklas Åkerfelt, Tanya Palmgren, Ragnar Bengtström, Christoffer Strandberg, Carl Knif, Elias Simons, Krister Ekebom, Ida-Lotta Knuuttila, Pia Renes, Marina Haglund, Helena Laxén och Sara Sandén.
Samarbete mellan Duvteatern, Svenska Teatern, Resonaarigroup och Wegelius kammarstråkar. Premiär på Svenska Teatern 26.10. Föreställningen spelas sammanlagt 13 gånger fram till den 25 januari 2020.
