Om vissa saker finns inget att säga

2,K

Om vissa saker finns inget att säga.

Om vissa saker finns det ingenting att säga som inte redan har sagts, så vi ska tala om annat.

Vi ska tala om hur hästar rör sig tillsammans i flock, som om de var ett hav.

Vi ska tala om hur verkliga vänner försöker förstå också sidor i den andra, trots att de är närmast ogripbara för vännen själv.

Vi ska tänka på den där doften som solen skapar på din hud, och på min.

Vi ska tänka på hur texter kan rita in ett annat liv i dina tankar, som om du kände just de dofterna, solen och min hud.

Vi ska lägga märke till vilka saker vi stannar upp vid och ler av. Vi ska också lägga märke till var någonstans i till och med sorgen det finns något vackert. Den som lämnade eller dog fanns en gång, försvinner aldrig helt. Den som svek dig var bara en människa, ingen är någonsin endast sitt svek eller sina misstag.

Inte kommer vi att glömma allt det andra bara för att vi just här och just nu stannar upp och tänker på hästarna, de blanka kropparnas dyningar över en äng; på ögon vi vill se in i och hålla kvar för att de säger något mera; på vänner som invänder men också försöker förstå; på människor som generöst säger: kom in, vi har inte städat, ta bort högen av smutstvätt och sätt dig ner; på främlingar som säger att du har en vacker färg på din kappa och så ler ni båda och går hem glada; på sådant som är ohälsosamt och fel men ändå så roligt; på alla människor som stannar upp där vid stranden och fotograferar solnedgången, och det är samma solnedgång för alla men ändå olika bilder, men på något sätt fortfarande ändå samma bild.

Inte kommer vi att glömma allt det andra bara för att vi tänker på något annat en stund. Inte är det banalt att röra sin hjärna och sina sinnen i riktning mot värme och ömhet och skönhet. Också det är en rörelse och ett sätt att förändra sin syn för en stund, kanske se något annat, kanske inse något. Inte tror vi att det andra inte finns fast vi väljer att tala om och tänka på det som lyser och skimrar och glittrar.

Om vissa saker måste vi tala. Om vissa saker kan man inte hela tiden tala om, enbart. Om vissa saker måste vi ibland tala om genom att tala om någonting annat.

Kanske talar vi också fram det bättre när vi talar om det som är gott? Kanske måste vi ibland få vara där vi kan vila.

Kanske ska vi bara vara tysta och inte tala alls?

Den här texten handlar inte om någonting, jag vill inte tala om svåra saker nu. De svåra sakerna får finnas någon annanstans. De finns hela tiden. Det här är en plats för vila.

Det finns så många solnedgångar.

En främling på gatan ler åt sin egen tanke och går vidare, vet inte att du ser.

Någon rör vid ditt ansikte, smeker fram det, så att du vet att du finns just där.

Hästarna stannar upp som i en mjuk virvel tillsammans.

Texten rinner ut.