Den knepiga frågan om huruvida ett tolerant samhälle måste tolerera de intoleranta har åtminstone juridiskt fått ett svar: det finns en gräns där toleransen upphör. På tisdagsmorgonen sattes äntligen punkt för en tre och ett halvt år lång juridisk process då Högsta domstolen i Finland slog fast att den finländska avdelningen av Nordiska motståndsrörelsen (NMR) är olaglig och förbjuds. Utslaget kan inte ses som särdeles kontroversiellt, då både tingsrätten i Birkaland och Åbo hovrätt tidigare kommit till samma resultat. I icke-juridiska termer kan domstolens motivering tolkas som att aktörer till vars syfte hör att motarbeta demokrati och yttrandefrihet inte kan omfattas av yttrandefriheten och det demokratiska samhället. Därmed bekräftar domstolen filosofen Karl Poppers tes om toleransparadoxen: ”Vi måste, i toleransens namn, hävda rätten att inte tolerera de intoleranta med tvång om så krävs”.
I praktiken har domstolens beslut föga följder för nynazisternas verksamhet på kort sikt. Föreningens medlemmar misstänks ha fortsatt sin verksamhet i organisationer som ”Kohti vapautta” (Mot friheten) och (Kansallismielinen liittouma) (Nationalistisk samling). Ideologier går inte att förbjuda, endast deras offentliga verksamhet och synlighet. Visserligen kan det bli lättare att nu stänga ner andra sammanslutningar som nynazisterna fortsätter sin verksamhet i, om man kan hävda att det handlar om samma förening i ny täckmantel, eller en förening med en snarlik verksamhet. Juridiskt har detta prejudikat alltså en viss betydelse.
Viktigare är kanske det budskap som utfallet i rättsprocessen sänder till resten av samhället: fascism och nazism är fortfarande inte acceptabelt i det finländska samhället, trots att extremhögern blivit allt mer rumsren. Överfallet på den sannfinländska stadsfullmäktigeledamoten Pekka Kataja visar än en gång att ytterhögern i Finland är ett reellt hot framför allt mot dem som motarbetar den. Kopplingarna mellan Sannfinländarna och öppet rasistiska och nazistiska rörelser är uppenbara, och partiordförande Jussi Halla-aho verkar nu vara på väg att gå upp i limningarna då han blir tvungen att använda större delen av sin energi till att gång på gång, med allt mindre trovärdighet, dementera dessa kopplingar – se hans tweets härunder.
Stödet för Sannfinländarna i sin nuvarande form har stabiliserats kring 18-20 procent – och med Sannfinländarna är det lite så att antingen stöder du Sannfinländarna, eller sen stöder du vem som helst, annan än Sannfinländarna. 80 procent av Finlands befolkning vill inte se ett Finland lett av ett rasistiskt parti, och en juridisk bekräftelse på att nazistisk verksamhet inte faller under ramen för demokrati och yttrandefrihet kan kanske ge lite råg i ryggen åt antifascister och antirasister. Förhoppningsvis bidrar avslutningen av denna rättsprocess också till att bilden av ytterhögern som ”ofarliga fosterlandsvänner” också slutar odlas i diverse kvällspress och övriga medier.
