Under pandemin har de finlandssvenska teatrarna tvingats att tänka och ställa om, framför allt i form av strömmade föreställningar (se Lea Strangs artikel i Ny Tid 9/2021). Under hösten händer mycket spännande på teaterfronten runtom i Helsingfors. DuvTeatern, som firade 20-årsjubileum år 2019 med den Antonia-belönade pjäsen I det stora landskapet, har under hösten öppnat ett museum, Estradmuseum, där man får bekanta sig med tidigare produktioner och träda in i teaterns magiska världar.
Museet hittar man på G18 i DuvTeaterns studio. Under pressguidningen tas vi emot av Elias Edström och får höra om de regler som gäller under vistelsen. Man får inte: slåss, sjunga svordomar, rita på väggarna, skrämma folk. Däremot får man: titta runt, vara tyst, skratta. Om man känner sig rädd rekommenderas man att ta någon i handen som säger att det inte är farligt. Dessa do’s and don’ts fungerar förlösande på mig, som tenderar att känna mig obekväm i de finlandssvenska teatrarna liminala zoner. Där skulle det vara bra att ta någon i handen och påminna sig om att det inte är farligt.
Guidningen börjar i logen, rummet som publiken normalt inte får se. Sedan förs vi ut i en skumt belyst, blåskimrande sal, den stora teaterön, där miniatyrlandskap från DuvTeaterns tidigare produktioner levandegörs genom bland annat Elina Sarnos vackra och fascinerande dockor. Johanna Latvala står för den imponerande visuella planeringen. Guidningen låter oss ta del av Duv-pjäsernas berättelser – de tidigaste utgick från klassiker som Romeo och Julia och Tre systrar – på ett sätt som snarare än att rassla med gamla manusskelett lyfter fram teaterns möjligheter och dimensioner, med skådespeleri, musik och scenografi, men också stämningar och frågeställningar, inte minst ständiga öppningar till att verkligheten kan se annorlunda ut. Den här hyllningen till teatern som konstform känns varm och inkluderande.
Manuset för guidningen har skapats av DuvTeaterns skådespelare. Under guidningen jag deltar i visar Yvonne Heins och Paul Olin oss runt och ledsagar oss in i berättelserna. Dialogen mellan Heins och Olin fungerar bra. Också Ida-Lotta Knuuttila och Marina Haglund deltar som skådespelare under guidningen. Insatserna är utmärkta. Olin tycks göra sitt bästa för att inte ta för stor plats, och ge rum åt Duv-ensemblen.
Under guidningen lär jag mig mycket om DuvTeaterns rika historia, och jag blir påmind om vilken viktig roll denna ensemble har i det finlandssvenska teatersammanhanget.
Estradmuseet (SFV:s G18, Georgsgatan 18) är öppet för publik 13.9-10.10. Guidningar kan bokas på DuvTearns hemsida, och de ges på både svenska och finska.
Foto: Paula Lehtonen
