På mindre än fyra veckor har Petteri Orpos regering lyckats fördärva den exceptionellt positiva Finlandsbild den föregående regeringen – och framför allt då statsminister Sanna Marin – byggde upp under sina fyra år vid makten. Från att ha hyllats som ett progressivt mönstersamhälle i utländska medier står Finland nu med åtminstone ena foten i samma obskyra kategori av länder som Viktor Orbáns Ungern, och det är väl knappast någon som på allvar vågar tro att vi sett det sista skelettet ramla ut ur den sannfinländska garderoben.
Att Petteri Orpo i sin iver att få ihop en helborgerlig regering accepterade ett rasistiskt och fascistiskt parti som regeringspartner är en tragedi i sig själv. Det är också en grov kränkning av alla de finländare som på grund av sin etnicitet eller sin religion är föremål för Sannfinländarnas hatpropaganda. Men det är också en monumental felkalkyl som kan få oanade negativa konsekvenser för den finländska ekonomin; på samma sätt som ett gott rykte kan ge ett land betydande fördelar i det internationella ekonomiska utbytet kan nämligen ett dåligt rykte straffa sig med besked.
Den senaste tidens utveckling på Helsingforsbörsen har i själva verket redan gett en försmak av vad som komma skall. Sedan regeringen Orpo tillträdde har nämligen Helsingforsbörsens marknadsvärde (det sammanlagda värdet av alla företag som noteras på Helsingforsbörsen) minskat med hela 24 miljarder euro. Eftersom börskurserna påverkas av en mängd olika faktorer samtidigt bör man naturligtvis akta sig för att dra förhastade slutsatser, men några ekonomiska förklaringar till ett så kraftigt kursras finns helt enkelt inte. Den enda logiska förklaringen blir därmed att det är den politiska osäkerhet som skapats av regeringen Orpos skandalomsusade start som är boven i börsdramat.
Även från det finländska näringslivets sida har det redan riktats skarp kritik mot vår nya regering, vilket måste betraktas som exceptionellt med tanke på att det är det erkänt näringslivsvänliga Samlingspartiet som är statsministerparti. I synnerhet inom teknologiindustrin finns ett stort behov av att rekrytera utländska toppförmågor, något som även under normala omständigheter kan vara utmanande på grund av vårt klimat och vår förhållandevis hårda inkomstbeskattning. Med ett öppet och aggressivt rasistiskt parti i regeringen kommer den här rekryteringen – i synnerhet då det gäller toppförmågor med ”fel” hudfärg – att bli ännu svårare eller rentav omöjlig.
Även om de här problemen är allvarliga nog förbleknar de ändå i jämförelse med den käftsmäll den internationella finansmarknaden ännu kan leverera. Även om regeringen Orpo så småningom faktiskt börjar regera kommer den inte att få vårt lands statsfinanser i balans i en handvändning. Det här betyder att staten ännu en tid framöver blir tvungen att ta nya lån, och det är då Finlands fördärvade rykte riskerar att straffa sig på allvar. För att uttrycka saken brutalt lär det knappast bildas någon längre kö av placerare som är villiga att låna pengar till ett land vars finansminister fantiserar om att misshandla svarta barn och mörda invandrare på lokaltåget. Och de placerare som fortfarande är villiga att låna pengar till finska staten kommer garanterat att kräva kompensation för den politiska risken i form av högre ränta.
I likhet med andra borgerliga partier är också Samlingspartiet en varm anhängare av så kallad marknadsdisciplin, vilket innebär att den internationella finansmarknaden straffar ”ansvarslösa” regeringar (vilket i högerns retorik betyder regeringar som inte skär i de offentliga utgifterna med tillräckligt hård hand) med högre låneräntor. Hur ironiskt skulle det inte vara om Petteri Orpo själv föll offer för den här marknadsdisciplinen på grund av sitt omdömeslösa val av regeringspartner.
Foto: Pixabay
3 kommentarer
Alltså detta med ”Finlandsbilden” undrar jag verkligen över. Vilka länder i världen har någon Finlandsbild över huvudtaget? Och vilka har råd att kritisera Finlands inrikespolitik? Eller – fram till Nato – utrikespolitik? Vår flyktingpolitik har från början till slut, alltså under ”den lyckliga eran” varit patetisk. Det har inte gått omvärlden förbi
Vad media förmedlar är en sak för sig. Ingenting kommer någonsin att tillfredsställa deras behov av scoop, så vem som än gör vad som helst kommer det att skandaliseras i möjligaste mån. Men om media och investeringar går hand i hand så är det alltså deras pardans vi ska hålla oss till i politiken?
Är det här en vänsteråsikt?
Der behövs MYCKET MER GRUNDLÄGGANDE KRITIK av bedriven och planerad politik i Finland än oron över ”Finlandsbilden” !!!
Nu anser jag inte själv att Finlandsbilden i utlandet, vad det nu sedan innebär rent konkret, skulle vara det stora problemet här, vilket jag också försökte föra fram i början av texten. Ännu mindre anser jag att vi här i Finland bör anpassa vår politik enligt vad som behagar utländska investerare eller massmedier. Syftet med den här kolumnen var helt enkelt att kritisera Samlingspartiets val av regeringspartner utgående från dess egna premisser, och att påvisa att samarbetet med sannfinländarna i själva verket riskerar att motverka Orpos primära målsättning att få Finlands ekonomi ”i skick”.
Vill ännu tillägga att en sak som vi inte kan ignorera i det ekonomiska system vi för tillfället lever i är hur Finlands internationella anseende påverkar statens möjligheter att få lån och den ränta till vilken staten kan låna pengar, eftersom det här är faktorer som i nuläget har direkta och omedelbara konsekvenser för finansieringen av vårt välfärdssamhälle. Det här är ingen ”vänsteråsikt”, eller en åsikt överhuvudtaget, utan hårda fakta som vi visserligen kan ogilla men inte ignorera.