1872 lades grunden för den organiserade anarkismen i schweiziska Saint-Imier. Då deltog 15 delegater. 150-årsjubileet besöktes av över 5000 anarkister från hela världen.
Den internationella antiauktoritära samlingen RIA arrangerades 19-23 juli i Saint-Imier, Schweiz under devisen ”Anarchy 2023”. Tusentals deltagare från alla kontinenter, främst Europa, firade 150-årsjubileet (plus ett år) för den kongress som ordnades 15–16 september 1872 i den lilla staden Saint-Imier i närheten av Bern, och som betraktas som födelsen av den organiserade anarkistiska rörelsen.
Det var här som den antiauktoritära strömningen inom arbetarrörelsen och den revolutionära rörelsen för första gången definierade sina principer. Kongressen i Saint-Imier uppstod ur den klyfta som hade utvecklats inom Association Internationale des Travailleurs (AIT), mer känd som Första Internationalen, kring frågan om maktövertagande. I deklarationen ”förstörelsen av all politisk makt är proletariatets första plikt” sammanfattas ståndpunkten hos de italienska, spanska, franska och amerikanska antiauktoritära sektionerna av AIT som 1872 lade grunden för den anarkistiska internationalen.
Sommarens RIA var ändå inte ett minnesmöte, i själva verket ägnades bara ett föredrag åt den historiska betydelsen av 1872 års kongress. Fokus låg på anarkismens livskraft och styrka idag, ett förhållningssätt som var tydligt redan 2020, då organisationskommittén bildades, med representanter för den lokala libertarianska och anarkistiska rörelsen, samt den frankofona anarkistfederationen och den italienska anarkistiska federationen. Mötet var ursprungligen planerat för sommaren 2022, men pandemin sköt upp evenemanget till 2023 .
Majoriteten av anförandena framförde ändå antimilitaristiska och internationalistiska ståndpunkter, baserade på övertygelsen att krig bara är ett verktyg för att massakrera och splittra de exploaterade klasserna.
Kollektivt arrangemang
Det fem dagar långa mötet bjöd på hundratals debatter, föreläsningar, workshops, dussintals filmvisningar och konserter, teaterföreställningar, performanser och utställningar.
Varje morgon samlades dussintals frivilliga för att dela upp dagens uppgifter på Espace Noir, en anarkistisk lokal vid stadens huvudgata, som sedan 1984 drivits av ett kollektiv.
Programmet var utspritt över den lilla byn med 5 000 invånare. Faktum är att alla tillgängliga utrymmen, till och med en församlingslokal och det kommunala auditoriet, måste tas i bruk för att rymma all verksamhet. Gympasalar och skolor användes för inkvartering, och utanför byn uppstod campingplatser med kiosker och barer som byggts av återvunnet trämaterial. Två kantiner upprätthölls kollektivt, där frivilliga tillredde frukost, lunch och middag åt deltagarna, som också erbjöds möjlighet att laga sin egen mat. Det är just kökskollektiven som står för de mest pålitliga deltagarsiffrorna: bara på lördagskvällen serverades över 5 000 middagsdukningar.
I den stora ishallen där Saint-Imiers hockeylag normalt spelar inrättades bokmässan. Över 100 utställare, förlag, kollektiv och studiecentra, presenterade sitt material. På de många borden fanns böcker, broschyrer och informationsmaterial på ett otal olika språk.
Kriget splittrar rörelsen
Det var inte första gången ett evenemang av den här storleken ordnades i staden. 2012 hölls ett internationellt möte i Saint-Imier för att fira 140-årsdagen av 1872. Då uppskattas över 4000 personer ha deltagit. Den gången deltog fler representanter från Latinamerika, och de olika anarkistiska organisationerna och fackföreningarna var då mer synligt närvarande.
2012 hade protester mot åtstramningspolitiken i både Europa och Amerika gett upphov till stora rörelser, och året innan ägde den så kallade Arabiska våren rum. I alla dessa sammanhang var den anarkistiska rörelsen närvarande och hade, om än i varierande grad, en roll.
Även om det idag inte finns några rörelser i samma skala där anarkismen spelar en central roll, kan man genom att läsa programmet för Anarchy 2023 identifiera ett antal frågor kring vilka den anarkistiska rörelsens verksamhet kretsar idag. Krig, auktoritära regimers och militärdiktaturers återkomst, fascismens återkomst i olika former, klimatet, kapitalistisk exploatering, feministisk och queerkamp, rasistisk politik och stängda gränser är centrala teman under mötet.
I synnerhet frågan om kriget i Ukraina gav under mötet upphov till hetsiga debatter. Vissa röster ansåg att Putinregimens fall är ett mål som bör uppnås till varje pris, inklusive genom deltagande i statliga arméer. Majoriteten av anförandena framförde ändå antimilitaristiska och internationalistiska ståndpunkter, baserade på övertygelsen att krig bara är ett verktyg för att massakrera och splittra de exploaterade klasserna, och att ingen form av social frigörelse eller befrielse kan uppnås genom deltagande i statliga apparater, särskilt inte i krigsarméer.
Uppbrott från eurocentrismen
Workshops om maktförhållanden inom rörelsen spelade också en stor roll i Saint-Imier. Men de mest intressanta initiativen var förmodligen presentationerna av verkligheter som ligger mer avlägset från det europeiska sammanhang där mötet ägde rum. Så var fallet med de aktiviteter som föreslagits av grupperna från Brasilien, Chile, Peru, Filippinerna, Iran och Turkiet, vilka bidrog till att vidga det överhängande eurocentriska perspektivet.
De fem dagar av anarki som bjöds på i Saint-Imier var viktiga dels för att synliggöra den internationella anarkismen, och dels för att de gav en unik möjlighet till utbyte, debatt och djupgående analys. Som en gammal räv sa med ett leende, ”1872 deltog bara 15 delegater, i dag är vi tusentals i Saint-Imier”.
Foto: Umanità Nova
Översättning: Giacomo Sini & Janne Wass
