Janne Wass vill skapa alternativ till den borgerliga pressen i Svenskfinland

av Fanny Malmberg

Topeliuspriset bekräftar att den långsammare vänstersinnade journalistiken är viktig i ett borgerligt brus.

 

Utanför Kabelfabriken virvlar en mäktig snöstorm, men inne på Ny Tids redaktion på femte våningen råder en stillsam stämning. En lite trött men mest omtumlad Janne- Wass tar emot mig, dagen efter att han blivit tilldelad -Topeliuspriset – det mest prestigefyllda journalistpriset i Svenskfinland. 

– Det var ett ganska speciellt tillfälle att vara i ett auditorium fullt av journalister som jag högaktar för ta emot ett pris av den här kalibern, kommenterar Wass prisutdelningen som skedde på journalistkonferensen Mediespråk på Hanaholmens kulturcentrum den 17 januari.

Priset på 7 500 euro delas ut av Svenska Folkskolans Vänner och Publicistförbundet. Så här lyder prismotiveringen: 

Janne Wass skarpa samhällsanalyser väcker respekt och hjälper läsaren att förstå bakgrund och sammanhang. Han är snabb och precis i relevanta kommentarer om politisk och kulturell utveckling både nationellt och internationellt. Under hans tid som chefredaktör har Ny Tid utvecklats till en tongivande kulturtidskrift som läses över såväl språkgränser som partipolitiska gränser. Med personlig stil och en integritet som inte jagar klick utan tar sig tid att tänka, argumenterar Wass modigt, och breddar, balanserar och fördjupar därigenom diskussionen på det finlandssvenska mediefältet.

Känslan efter prisutdelningen beskriver Janne Wass som både överväldigande och hoppingivande. Han betonar att priset snarast går till Ny Tid som tidskrift än honom som person.

– Det är liten redaktion och vi har ändå en relativt liten upplaga, det kan ibland kännas som att man ropar i en ekokammare. Ur den synvinkeln känns Topeliuspriset nog som en bekräftelse av det som jag håller på med. 

– Och att se att det finns en efterfrågan och en uppskattning för den typ av journalistik som vi sysslar med: så att säga osexig journalistik som inte springer efter klick och uppmärksamhet på sociala medier – att det vi gör bedöms som tillräckligt stort för att jag ska belönas med ett nationellt journalistpris.

I sitt tacktal tar Janne Wass tillfället i akt och lyfter upp viktiga observationer rörande dagens medievärld:

När ett medium börjar basera sina publiceringsbeslut på klick och kommentarer, på läsarkvantitet snarare än innehållskvalitet, har det mediet övergett sina journalistiska principer och i stället blivit en klickgenerator som går ägarens ekonomiska intresse. När vi går den vägen är vi inte längre journalister, utan försäljare. Vi har övergett den fria journalistikens ideologiska grundpelare. Därför tycker jag att det är hoppingivande att det stora finlandssvenska journalistpriset i år går till ett medium som inte ens har möjlighet att hävda sig i synlighetskonkurrensen.

Jag tror att de flesta är överens om att någonting är fel med vårt system i världen idag; med samhällsstrukturerna vi har. Vi är rikare än någonsin. Vi har ett mer effektivt samhälle än någonsin, ett mer teknologiskt framstående samhälle än någonsin. Men fortfarande lyckas vi inte lösa de utmaningar och kriser som vi ställs inför.

Viktig röst i marginalen 

Ny Tids linje är att ta upp synvinklar och teman som sällan får genomslag i andra medier. Slående exempel på detta är temanummer som exempelvis ”Alternativ till kapitalismen” eller ”Arbetets framtid”, ingångar som utmanar status quo och bjuder till att tänka på helt andra samhällsmodeller än den vi har nu. Att hålla liv i den här, alternativa, diskussionen är det som Janne Wass brinner för: 

– Jag tror att de flesta är överens om att någonting är fel med vårt system i världen idag; med samhällsstrukturerna vi har. Vi är rikare än någonsin. Vi har ett mer effektivt samhälle än någonsin, ett mer teknologiskt framstående samhälle än någonsin. Men fortfarande, trots att vi vet hur lösningarna kunde se ut, lyckas vi inte lösa de utmaningar och kriser som vi ställs inför och det verkar vara omöjligt att få till stånd en så djup samhällsförändring att vi skulle nå ett resultat. 

– Ett av de stora problemen är just det att vi har en press både i Finland och i stora delar av världen som till så hög grad utgår från att det är någon sorts kapitalistiskt marknadsstyrt samhälle vi ska leva i. Inte för att det nödvändigtvis är det bästa, utan därför att det inte finns alternativ – tänker man.

 

Intresse för sin omvärld

Wass ser sitt samhällsuppdrag som att ”knacka folk i huvudet” och påminna om att det visst finns alternativ, och att vi nog kunde strukturera vårt samhälle på ett bättre sätt som är mer rättvist och hållbart i längden. 

I ditt tacktal säger du att all journalistik är ideologisk. Vad betyder objektiv journalistik för dig?

– Objektiv journalistik finns inte. Strävan till objektivitet är en av journalistens viktigaste ledstjärnor, men jag tror att ingen journalist ska försöka inbilla sig att hen kan vara fullständigt objektiv därför att vi är alla formade av av våra åsikter och ideologier. Ofta när vi gör journalistik så gör vi omedvetna val i fråga om vilket namn som poppar upp i vårt huvud när vi bestämmer oss för vem vi ska intervjua. Eller när vi berättar om ett brett ämne – vilken är den vinkel vi först griper efter?

Men det kan vara rätt känsligt att kalla något för ideologiskt? 

– Det är nog väldigt känsligt, det har inte alltid varit så. Det fanns en tid då de borgerliga tidningarna var väldigt tydligt borgerliga och vänstertidningarna var väldigt tydligt vänster och det var alldeles klart i vilka läger olika tidningar stod, säg om vi går tillbaka till 1930-, 1950-, eller 1970 -talet.

– Jag tror att vänsterpressen har blivit försvagad delvis som en motreaktion efter Sovjetunionens fall då man ville göra upp med kommunismen och socialismen i ”Finlandiseringens Finland”. Vi har fått en så homogen borgerlig press att den inte ens behöver gå ut med sin borgerliga världssyn, utan det har blivit en världssyn vi uppfattar som neutral. 

Det är lätt att glömma mångfalden då denna inte hörs. Som journalist är det viktigt att vara öppen för olikhet, samtidigt som man minns sin egen positionering. Man kunde sammanfatta det som ett intresse för sin omvärld: 

– Jag tror att ju mera kunskap man har om omvärlden, om samhället och strukturer och ju mera öppen man är för att ta in också andra ideologiska synvinklar än sina egna, och aktivt funderar på dem, desto närmare kan man komma, inte direkt objektiv journalistik, men en journalistik som tar i beaktande att det finns många verkligheter och att den verklighet som vi intuitivt tillskriver oss och tillskriver världen inte är den enda. Då kommer man närmare i sin strävan till objektivitet. 

 

Hitta nya infallsvinklar

Vågar man (du) tro att Ny Tid nu i och med Topeliuspriset har fått tillträde till ett större sammanhang och till samma rum som medier och diskussionen i mittfåran? 

Framför allt hoppas jag att det ska vara lite färre människor som tänker att det är en tidskrift som man inte har någon nytta eller behållning av att läsa, därför att man upplever att den bara är ett vänsterspråkrör. Jag hoppas att Ny Tid har fått en viss grad av legitimitet också bland en publik som kanske inte spontant skulle söka sig till vänsterjournalistik. 

I ditt tacktal säger du: ”Min ledstjärna som chefredaktör på Ny Tid har alltid varit att det inte är min uppgift att ge våra läsare det de vill ha, utan det de inte vet att de vill ha” Och kanske, kunde man tillägga, sådant de inte visste att de behövde veta?

Jag får ibland av vissa, speciellt av äldre gardets vänsterläsare, kritik för att jag inte kritiserar kapitalismen tillräckligt mycket. Men jag vill också ge våra vänstersinnade läsare överraskningar och utmaningar och kanske skriva om om frågor som inte nödvändigtvis är självklara. För Ny Tids läsare torde det vara självklart att kapitalismen är problematisk. Det är för mig som journalist stimulerande att göra grejer jag inte vet så mycket om från början. Men också för våra läsare, att överraska med nya infallsvinklar och nya tankar och information.

För en liten tidskrift som Ny Tid är det livsviktigt att vara inbjudande för nya läsare som kanske inte känner till vänsterrörelsernas terminologi och referenser. Som chefredaktör tänker Janne Wass alltid på att göra innehåll också för dem som inte har all förhandskunskap. Och liksom prisjuryn för Topeliuspriset konstaterar skriver Janne med en pedagogisk touch. 

– Även om jag aldrig har varit nån akademiskt lagd person, tänker jag mig bygga mina texter på samma sätt som man bygger upp en akademisk artikel: teori, forskningsmetodik, själva forskningen, slutsatsen. Välskriven journalistik är ju i grund och botten en form av forskning och en artikel ska gå att att verifiera på samma sätt som en forskningsartikel.

 

Mer än en tidskrift

Ny Tid ges ut av utgivarföreningen Tigern r.f. Föreningen har skapat ett större sammanhang kring tidskriften, till exempel ordnas diskussionsevenemang som Klubb Tigern, valpaneler och ett nystartat After work-initiativ i Helsingfors som fungerar som en samlande plats för läsarna, understödsmedlemmarna och redaktionen. 

Genom idogt arbete har Ny Tid och Tigern blivit ett sammanhang för många. 

– Det var helt smockfullt på vår julfest! utbrister Wass nöjt.

Kontakten med läsarna är som lungor för en liten tidskrift med stort hjärta.

– Vi har jobbat målmedvetet för att bygga upp den här communityn. Den behövs för att hålla tidningen levande och relevant. Det är inte bara det att vi vill nå ut till läsare, utan också för att vi vill få respons och vi vill få impulser av av våra läsare.

Att nå ut är på alla vis viktigt, även om man är en tidskrift som uttryckligen är tryckt. Ny Tid har haft en podcast, som Wass lovar att ska återupplivas inom en överskådlig framtid.. Dessutom finns nu både en -e-tidning och ett nyhetsbrev. Och Janne Wass har gjort sig känd som en tålmodig debattör också på sociala medier, främst Facebook. 

– Jag skulle väldigt gärna använda mer av både Instagram och TikTok. Bara för att dela vår vardag på redaktionen med våra läsare. Jag tror att sådant kunde vara uppskattat.

 

Hoten vid horisonten

Synlighet är trots allt något som man måste tänka på. Idag är det allt svårare att av misstag snubbla över en papperstidskrift och börja prenumerera. Det behöver finnas en digital närvaro. Varje prenumerant är viktig, speciellt i lilla Svenskfinland, men ett större ekonomiskt stöd behövs också för att kunna överleva. 

I skrivande stund finns det hot om att Centret för konstfrämjande, -Taike, skär i sitt stöd till kulturtidskrifter. Om stödet, som redan varit indexfryst i 20 år, minskar med förslagna 15 procent innebär det att Ny Tid måste se över hur många nummer man kan ge ut under året. 

Problemet är att det inte finns ett presstöd i Finland konstaterar Wass, men tillägger att Ny Tid trots allt har mer resurser än många andra små kulturtidskrifter i Svenskfinland. 

Finns det för många, med tanke på läsarunderlaget? 

Ju flera forum det finns för personer som har olika intressen och passioner och hobbyer och som vill ta del av journalistik, diskussion och analyser från olika synvinklar, desto bättre. Jag tycker inte man kan säga att vi ska ta bort de två minsta finlandssvenska kulturtidskrifterna för att de har minst läsare. Det kan hända de har det bästa innehållet, utbrister Wass.

 

Jobba mot mainstreamifiering

Det finns en stark tendens i samhället att räkna allt i euron och cent. Om något inte är klickvänligt eller åtnjuter stor succé anses det inte lönsamt att stöda eller producera sådant innehåll eller sådana kulturprodukter. Ett exempel på det är slopandet av bibliotekens stöd för inköp av kvalitetslitteratur med liten upplaga. 

– Det finns en oroväckande trend i att allt börjar mainstreamifieras och kommersialiseras. Tidigare värderade man högt att kultur och bildning ska vara tillgängliga, att det ska finnas en mångfald av uttryck. 

– Det är en av de grundläggande byggstenarna i hela det nordiska bildnings- och välfärdssamhället som man nu kastar över bord med argumentet att det här är lyx som vi inte har råd med. Ambitionen var att bygga upp ett samhälle med tänkande, informerade, välmående, motiverade människor snarare än maskiner som går på jobb och ger staten skattepengar och sedan går hem och ser på den billigaste streaming-kanalen.

Trots hotbilderna, lyser ögonen av iver och optimism då Janne Wass talar om att arbeta för en samhällsförändring. Även om jobbet för en liten tidskrift är som en evig uppförsbacke och en evig oro för överlevnad är Ny Tid alldeles rätt plats för honom. 

Var hittar du motivation till jobbet – att både fundera på innehållet och krishanteringen? 

– Helt enkelt i att jag tycker att det här är så viktig tidning. Det är nog så enkelt. Om den här tidningen försvinner så försvinner liksom det sista alternativet till den borgerliga pressen i Svenskfinland.

 

Foto: Fanny Malmberg

Lämna en kommentar