Vill hålla gnistan uppe

av Dario Antonelli

Hur står det till med Leen Khoury och de andra palestinska fotbollspelarna som Ny Tid besökte förra våren? Dario Antonelli ringde upp.

 

Fotbollssäsongen i Palestina har tagit paus på grund av kriget. 

– Allt i kalendern är osäkert, vi vet inte hur något kommer att bli, säger Leen Qattawi, tränare för Ramallahs damfotbollslag, ett av de bästa damfotbollslagen i Palestina , som vi rapporterade om i Ny Tid 9/2023. 

Damfotbollens matcher avbröts efter bara några dagar, medan herrproffsligan avslutades helt och hållet på grund av att det var otryggt att röra sig på vägarna. Flera spelare har dödats. 

Att matcher ställts in och att mästerskapen avbrutits påverkar också det palestinska deltagandet i internationella tävlingar. 

Damfotbollens lag ingår inte i de palestinska förbunden som är anslutna till FIFA – det finns ingen proffsliga för damer i Palestina. Detta skapar också möjligheter.

– I herrfotbollen pågår säsongen ungefär 8 månader och FIFA bestämmer när den inleds och avslutas. I damligan är säsongen kortare och tiderna mer flexibla, säger Qattawi.

 

Gatorna blev mardröm

Damfotbollsspelarna är i situationen som råder utsatta. 

– Det som sker i Gaza påverkar också Västbanken, vi tillhör samma folk och lever under samma brutala ockupation, förklarar Qattawi.

– Många har dödats av israeliska styrkor på Västbanken, särskilt i Jenin och Tulkarem. När kriget i Gaza inleddes blev gatorna på Västbanken en mardröm för alla palestinier. 

Den palestinska befolkningens möjligheter att resa, som redan varit starkt kringskurna, har blivit ännu sämre, för att inte tala om att det blivit farligare.

– Palestinier från Jerusalem kan inte komma in i Västbanken. De få palestinier från Västbanken som har tillstånd att beträda ”israelisk mark” kan inte göra det längre. 

Också på Västbanken är det svårt att ta sig runt. 

– Folk som bor i Jenin kan inte resa till Ramallah, och folk som bor i Nablus kan inte ta sig till Hebron. Och så vidare.

Städerna på Västbanken har alltså blivit allt mer avskurna från varandra. Spelarna i Sareyeet påverkas, säger Qattawi, speciellt de som bor i Ramallah. Somliga har inte kunnat ta sig till träningar eller matcher sedan sjunde oktober. 

– Jag bor i Jerusalem, Palestinas huvudstad. På grund av kriget i Gaza har det varit svårt för mig och mina lagkamrater att komma på träningar, eftersom vägen till Västbanken är riskabel, säger Leen Khoury.

Det är inte förbjudet att resa, påpekar Khoury, men myndigheterna begränsar resandet på sätt som är svåra att förutsäga. Det tar ofta längre tid och är mera komplicerat att ta sig någonstans. Till vissa delar av Jerusalem och in till Västbanken är det svårt att komma. När gränsstationerna är öppna kan man inte heller veta.

Många av lagets spelare bor i Ramallah. 

– Vi har blivit tvungna att ställa in en del träningar när israeliska styrkor har tagit sig in i staden, säger Qattawi.

Under sådana omständigheter är det svårt att upprätthålla en vardag. 

– Att vi trots allt borde kunna fortsätta jobba, träna och så vidare får oss att uppleva att våra liv är värdelösa. 

Jag har fyra spelare från lägret Qalandia som ligger nära Ramallah. Israeliska soldater gör brutala räder i lägret, dödar och arresterar unga män. Spelarna som bor här kan oftast inte delta i träningarna. 

Brutala räder i läger

– Det är svårt att uppskatta vad som kommer att hända i framtiden. Det kommer att bli svårt att återgå till vardagen när kriget har tagit slut. 

Spelare som bor på olika håll stöter på liknande utmaningar. Tränaren Qattawi understryker att de som lever i flyktingläger har det ytterst svårt. 

– Jag har fyra spelare från lägret Qalandia som ligger nära Ramallah. Israeliska soldater gör brutala räder i lägret, dödar och arresterar unga män. Spelarna som bor här kan oftast inte delta i träningarna. 

Qattawi upplever att hennes eget ansvar är tungt, både som tränare och som människa. 

– Det är svårt att genomföra träningarna. Spelarnas mentala hälsa lider och det är tufft för unga personer att hantera alla svårigheter som de möter; deras jämnåriga i Gaza dödas eller hotas att göra det.

För tränarna blir det viktigt att skapa sammanhang där de unga spelarna kan avreagera sig. Ändå är de medvetna om att det just nu är svårt att fokusera på fotboll och idrott.  

Leen Khoury vill ändå fortsätta ägna sig åt sporten, trots allt som pågår. 

– Jag går på gym och tar mig till fotbollsplanen för att träna, för att hålla gnistan uppe. 

– Det är viktigt att världen förstår att det inte rör sig om vilket krig som helst. Det här borde vara en väckarklocka.

 

Översättning: Mio Lindman
Foto: Giacomo Sini

Lämna en kommentar