En lång kall vinter slog snabbt om i en varm solig försommar. Under tiden har jag rest runt i Sverige, från Luleå i norr till Malmö i Söder. Vid det första valmötet i Rentjärn i Lappland låg snön fortfarande djup när det dukades fram kaffe och våfflor i byastugan. Senare under våren har folk suttit i skuggan och ätit glass i Kungälv och Kalmar när jag har valtalat i värmen om hur vi ska rädda klimatet, stoppa överfisket i Östersjön och stärka löntagarnas rättigheter. Det har varit en trevlig valrörelse med många leenden, jazzband i trädgårdar och karneval i Hammarkullen.
Ändå har det känts som om ett åskmoln lurar bakom horisonten. Valet till EU-parlamentet är en gigantisk kraftmätning mellan vänster och höger, ja mellan rödgröna partier och en höger som allt mer hamnar i extremhögerns knä.
Ska klimatomställningen fortsätta eller stoppas upp? Ska vi ha ett Europa som bevarar asylrätten eller göra flyktingar till syndabockar för alla problem i samhället? Ska löntagares rättigheter skyddas eller ska vi ha ett Europa där människor utnyttjas och far illa på jobbet? Allt står på spel i EU på ett sätt som det inte gjort tidigare.
Till det kommer krigen i vår närhet. Att Ukraina får vårt fortsatta stadiga stöd är en ödesfråga för landet. Rysk imperialism får inte segra, det skulle vara Ukrainas undergång, och en akut risk för länder som Moldavien och Georgien. Det skulle skapa ett farligare Europa för oss alla.
Men folkrätten ska inte bara hävdas i Ukraina. Den måste också gälla i Palestina. Där har många regeringar tvekat och allt för länge passivt betraktat israeliska övergrepp och det systematiska mördandet i Gaza. Vägen framåt måste vara vapenvila, förhandlingar och ett slut på ockupationen. Där har vänstern varit först och tydligast.
Så allvaret har hela tiden funnits där under valrörelsens alla möten med människor. I det allvaret är det vänsterns uppgift att visa alternativen, att vi kan bygga ett bättre samhälle tillsammans. I en tid av uppgivenhet ska vi sprida hopp. I en tid av hot och hat från extremhögerns anonyma konton på sociala medier ska vi vi stå för medmänsklighet och de vi faktiskt är.
I land efter land anpassar sig den traditionella högern till extremhögerns retorik och politik. Allt för makten, det är en uppvisning i ynkedom.
Liberala vakthundar visade sig vara knähundar för dem som hatar liberalismens värden. Det är förvånande och ändå inte, oavsett är det beklämmande att se.
Extremhögern kommer att göra bra val i flera länder. Men i de nordiska EU-länderna kan mandat istället gå från höger till vänster. Så kan vi göra vår del i att se till att EUs parlament får en majoritet där det kan tas beslut som minskar klimatutsläppen, som hedrar mänskliga rättigheter och som står på de arbetandes sida.
Försommarens blommande syrener, röda stugor och gula rapsfält som jag reser förbi med tåget genom Sverige är en slående kontrast mot allt som avgörs nu. En framgång för vänstern i detta EU-val kommer att föda hopp om något bättre och en ny regering i Sverige efter nästa val.
Hoppet föds i handling.
