Mycket är ännu åt helvete i EU:s klimatpolitik, men kursen är nu stadigt satt mot ett grönare Europa, menar Vänsterförbundets avgående Europaparlamentariker Silvia Modig, som poängterar vikten av rättvisa i klimatomställningen.
När EU-valet i Finland hålls den 9 juni lyser ett namn på Vänsterförbundets kandidatlista med sin frånvaro – nämligen den sittande EU-parlamentarikern Silvia Modigs.
– Att jag inte ställer upp i valet beror på helt personliga orsaker, säger Modig då Ny Tid når henne per telefon i mitten av april.
– Fem år är en lång tid att vara borta från sina nära och kära och därför vill jag nu tillbaka till Finland.
Vid tidpunkten för intervjun har Modig nyss avslutat sitt sista utskottsmöte, och några dagar senare hålls parlamentets sista plenum innan valet. Som bäst paketerar hon ihop sitt arbete i EU-parlamentet, både metaforiskt och fysiskt. Officiellt sitter parlamentsledamöterna till mitten av juli, men i praktiken tar de nyvalda över genast efter valet.
– Då jag valdes till EU-parlamentet 2019 tänkte jag att det skulle finnas en månad att ta det lugnt efter valet, men redan nästa dag ringde telefonen och jag fick frågan ”var är du?”.
Modig hade varit van med takten i samband med riksdagsvalet i Finland – här arbetar riksdagsgruppen på med tjänstemannakrafter utan att riksdagsledamöterna behöver inleda arbetet genast efter valet. I EU, förklarar Modig, finns inga sådana strukturer, utan de politiska grupperna måste bildas på nytt från grunden efter varje val.
Den här dynamiken med regering och opposition existerar inte i EU-parlamentet, som i stället har tre beslutsfattande instanser. Det här betyder att du som enskild parlamentariker har möjlighet att på riktigt göra en skillnad.
Går att påverka
Tvåspråkiga Silva Modig (f. 1976) växte upp i östra Helsingfors och började arbeta med TV som 18-åring, varefter hon snart blev ett känt ansikte i rutan som programledare för bland annat ungdomsprogrammen Tiikeri och Summeri på Yle, samt senare populärkulturprogrammet Popkult. Tv-arbetet byttes mot plenisalen 2011 då hon första gången blev invald i riksdagen, där Modig satt fram till 2019, då hon överraskande föll ut. Senare samma år blev hon invald i EU-parlamentet.
EU-arbetet beskriver Modig som både det mest utmanande och det mest givande hon gjort i politiken. Det finns en allmän uppfattning om att en enskild EU-parlamentariker lätt drunknar i unionens stora maskineri och har föga möjlighet att påverka saker och ting, men enligt Modig är det precis tvärtom.
– Det som är så givande med det här arbetet är att man faktiskt kan påverka massor som enskild parlamentariker, till skillnad från i riksdagen. Sitter du i opposition i riksdagen, så kan du jobba häcken av dig, men har svårt att påverka eftersom besluten ändå går i enlighet med regeringens vilja. Den här dynamiken med regering och opposition existerar inte i EU-parlamentet, som i stället har tre beslutsfattande instanser. Det här betyder att du som enskild parlamentariker har möjlighet att på riktigt göra en skillnad.
Misslyckad jordbrukspolitik
I EU-parlamentet har Modig varit speciellt aktiv i arbetet med EU:s nya gröna giv, och fungerat som den europeiska vänstergruppen The Lefts chefsförhandlare i miljöutskottet, samt även suttit i budgetutskottet. Att EU verkligen lyckades klubba igenom den nya gröna given ser hon som det största och viktigaste genombrottet under sin tid i parlamentet.
– Den nya gröna given består av över hundra olika förslag. Bland dem finns det några som är helt åt helvete, och andra som är jättebra. Den stora bilden är ändå att Europa i och med den nya gröna given nu har ändrat kurs på ett historiskt sätt.
Modig målar fram bilden av en oljetanker som är så stor att den behöver en timme för att svänga.
– EU är den tankern i potens tusen. Nu har den nya kursen satts. Det kommer inte att gå fort, och för tillfället är det inte heller tillräckligt. Den nya klimatlagen förutsätter att EU ska vara klimatneutralt 2050. Parisavtalet innehåller också mycket annat, och EU:s nuvarande klimatstrategi är ännu inte tillräcklig för att vi ska uppnå allt. Men det som det nya gröna given betyder är att den ger oss möjligheten att kunna nå Parismålet.
En positiv utveckling som Modig påtalar är att det börjar finnas en allt bredare förståelse för vikten av biodiversitet – allt handlar inte bara om att skära ner på koldioxidutsläppen i sig. Däremot anser hon att EU har misslyckats med sin jord- och skogsbrukspolitik, som fortfarande lämnar mycket övrigt att önska.
En fråga som bland annat Ny Tid skrivit om i flera repriser är det som kallas för rättvis omställning, det vill säga att omställningen till ett ekologiskt samhälle sker på ett sätt som inte äventyrar den sociala rättvisan. Det handlar till exempel om att den gröna omställningen inte ska drabba vissa grupper, som till exempel låginkomsttagare, landsbygsbefolkningen eller personer som arbetar inom en viss bransch oproportionerligt hårt.
– Inom EU:s gröna giv finns det åtminstone i teorin strukturer för att se till att det ska gå att ansöka om pengar för omställning i branscher där arbetsplatser försvinner på grund av omställningen – till exempel för omskolning och vägledning för människor att skapa sig en annan inkomst, säger Modig.
– Jag är ändå inte säker på att de här programmen på riktigt konkretiseras på gräsrotsnivå. Det är väldigt byråkratiskt, och ansökningarna måste gå via medlemsstaterna, vilket inte nödvändigtvis är det mest effektiva sättet att sköta det på.
Kunnandet finns
För att få till stånd en rättvis omställning måste vi enligt Modig fundera på hur människor som drabbas ska klara sig.
– Det blir annorlunda, men det behöver inte bli sämre. Kanske det till och med blir bättre om vi gör det på rätt sätt?
Det kommer enligt prognoserna att uppstå fler nya arbetsplatser än de som går förlorade. Utmaningen blir att styra om den nuvarande arbetskraften till de nya arbetsuppgifterna. Som exempel lyfter Modig fram Infinited Fibers planerade fabrik för tillverkning av returtextil i Veitsiluoto i Kemi.
– På en presskonferens sade bolaget att det valde Kemi som plats för fabriken för att där redan finns arbetskraft med kunnande inom processindustrin, som med kort utbildning snabbt kan omskolas till att arbeta i den nya fabriken. Det behöver alltså inte handla om att man måste börja arbeta med helt andra arbetsuppgifter, utan ofta kan det vara frågan om gamla arbetsuppgifter med en ny twist.
– I det här arbetet skulle det vara väldigt viktigt att få med facket bättre, eftersom de vet vad det finns för kunskap och kan hjälpa till med att uppdatera kunnandet mot en mer cirkulär ekonomi.
Att gömma sig bakom EU-kommissionens rygg för att driva igenom en nedskärningspolitik är minst sagt fegt – speciellt av Sannfinländarna.
Kontraproduktivt att spara
För en rättvis omställning krävs naturligtvis också en rättvis ekonomisk politik. EU har länge setts som en bastion för en nyliberal ordning, men under det senaste decenniet har bland annat IMF och Världsbanken börjat överge de striktaste nyliberala dogmerna, och pandemin och Ukrainakriget har också fått EU att – av nödvändighet – vidta fler keynesianska åtgärder.
– Det finns just nu vind i seglen för att frångå fokuset på statsskulder och budgetdisciplin, säger Modig, samtidigt som hon oroar sig för att extremhögern i allt större grad håller på att liera sig med den ekonomiska högern i fråga om den ekonomiska politiken.
I Finland pågår historiska nedskärningar i den offentliga sektorn med förevändningen att Finlands statsskuld överstiger EU-kommissionens gräns för skuldsättning på 60 procent i förhållande till landets bruttonationalprodukt. Silvia Modig skrattar högt då jag frågar om EU-kommissionen kommer och tar oss om vi inte minskar vår statsskuld.
– Sen när har Sannfinländarna brytt sig om vad EU-kommissionen tycker? Det är ju helt löjligt!
Skuldregeln på 60 procent baserar sig inte på någon ekonomisk-teoretisk grund, utan slogs godtyckligt fast 1993 – det året råkade nämligen medelskuldsättningen inom EU vara just 60 procent. Enligt Modig är det mindre viktigt hur stor statsskulden är, än hur den används.
– Är det så kallad ”syömävelka” eller används den för investeringar? Skuld är alltid relativ, och man måste se på varje land enskilt. Till exempel pensionsfonderna är ordnade på olika sätt i olika länder.
Till exempel i Finland räknas pensionsfonderna inte officiellt till statens tillgångar, även om de i praktiken är det. Enligt vissa uträkningar är Finland i själva verket i praktiken skuldfritt på grund av de stora pensionsfonderna.
– Att spara i dylika tider betyder att vi bromsar in gröna investeringar och försvagar den inre marknaden. Att gömma sig bakom EU-kommissionens rygg för att driva igenom en nedskärningspolitik är minst sagt fegt – speciellt av Sannfinländarna.
Foto: The Left
