Emil Boss är emigrantarbetarnas ombudsman och det inte bara i dikten, skriver Tom Karlsson.
För ungefär hundra år sedan steg arbetarklassen i Sverige in som ett aktivt politiskt subjekt och erövrade samtidigt den litterära parnassen. Det fanns då en öppning där unga arbetare kunde stiga fram som hyllade författare, ungefär som det i USA har funnits en möjlighet för unga afroamerikaner att genom idrotten komma in i den amerikanska drömmen.
Bland de tidiga arbetarförfattarna kan man nämna Ivar Lo-Johansson, som kallades ”statarnas ombudsman i dikten”. Han förde fram en förtryckt grupp i ljuset och kunde också påverka. Arbetarförfattarna höll sig ändå inte fast i en politisk realism, utan tillhörde också dem som introducerade modernismen i svensk litteratur.
Hundra år senare började man tala om arbetarlitteraturens återkomst, som också var titeln på en bok av Rasmus Landström. Han visar där hur förändringarna i arbetarklassens sammansättning framgår i litteraturen. Det är inte längre manliga fabriks- och gruvarbetare som representerar klassen, utan det är snarare kvinnliga arbetare i service- och vårdbranschen som dominerar. De mest utsatta grupperna är prekariatet och migrantarbetarna, somliga av dem pappers- och rättslösa.
Ordkonst och bokkonst
Den återupplivade proletärlitteraturen är mångfacetterad och innehåller en mängd personliga röster, som belyser dagens klassamhälle med varierande litterära uttrycksmedel. Emil Boss är en av de intressantaste representanterna för den nya arbetarlitteraturen. Han debuterade som poet 2011 med boken Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi och har också skrivit praktverket Sydafrikanskt vin — en annorlunda vinbok (2019). Han arbetade då på Systembolaget och deltog aktivt i Rättvis vinhandels solidaritetsarbete och boken var en del av den kampen.
Det är ändå de två syskonböckerna, på förlaget Lejd, jag nu har läst och imponerats av. Jag kallar dem syskonböcker för att de på många sätt liknar varandra, såväl till utseende som till mission. För den utsökta grafiska formen ansvarar Anders Weidar tillsammans med Emil Boss. De här böckerna är inte endast ordkonst, utan också bokkonst, där allt från pärmar till utnyttjande av sidornas rumslighet bidrar till helhetsintrycket.
Liv och kamp
Acceleration gavs 2017 ut i två upplagor, dels i form av en hoprullad kvittorulle och dels i en stilig långsmalt utsträckt bok, där den utdragna titeln ger intryck av fart. Det är den senare jag har tillgång till. Känslan av en accelererande hastighet förmedlas sedan genom hela bokens skildring av arbetet på ett systembolag. I boken tränger Boss sig, med hjälp av olika litterära verktyg, djupt in i arbetets vardagliga helvete. Acceleration inleds med några sidor spagettischeman, som används inom Lean-metoden, Författaren förklarar senare begreppen.
Inom ramen för Lean är spagettischemat ett observationsverktyg som identifierar bortkastad tid och gör det möjligt att anpassa arbetslokalerna och arbetsmomenten för att eliminera slöseri.
Det här är endast ett exempel på den avhumanisering av arbetet Boss beskriver i boken. Om de avsnitt där skildringen av arbetsköparnas ideologiserade syn på det ”goda” arbetet och den ”gode arbetaren” inte var hämtade ut verkligheten, skulle man tro att de var dystopisk satir. Ändå har väl många av oss upplevt dessa konsulter vi tvingats lyssna på under utdragna personalmöten. Boss är en mästare på att belysa den alienation arbetet framkallar.
Det är inte bara arbetslivets acceleration som Boss beskriver, utan också dess expansion. Från den enskilde arbetaren expanderar han till det kollektiva och vidare till vinflaskans produktionskedja och in i ett internationellt perspektiv, till arbetarna på vinodlingar i Sydafrika. Här utnyttjar Boss de erfarenheter han fått i sitt solidaritetsarbete och som han redogjorde för i Sydafrikanskt vin.
Det utmärkande för Boss som poet är hans förmåga att kombinera dikten med liv och kamp.
Acceleration avslutas med frågan: ”Var finns orden som inte ökar hastigheten?”
Orden finns kanske just i formuleringen, i att ge uttryck för alienationen och förtrycket. Orden kan också vara ”solidaritet”, ”organisering” och ”strejk”.
Ord som boken vill föra fram. Såväl de alienerade arbetarna på Systembolaget som de utsugna och förtryckta arbetarna i Sydafrika organiserar sig, strejkar och lyckas förbättra sina villkor.
Det utmärkande för Boss som poet är hans förmåga att kombinera dikten med liv och kamp.
En grå kvadrat
Emil Boss skrev Acceleration utgående från sina erfarenheter av att arbeta på Systembolaget och solidaritetsarbetet inom Rättvis vinhandel. På samma vis kombinerar han skrivandet av Kompression med sitt arbete som förhandlare och organisatör i facket Solidariska byggare. Solidariska byggare är säkert det mest inspirerande som skett inom arbetarrörelsen i Sverige på länge och är ett syndikat inom SAC (syndikalisterna) i Stockholm, som framgångsrikt organiserar emigrantarbetare inom byggbranschen. Senare har också ett likadant syndikat inom städbranschen uppkommit.
Acceleration var en långsmal bok, för att åstadkomma känslan av hastighet och expansion. Kompression är kvadratformad. I centrum av den grå kvadraten finns bokens titel, som om den utropade: Här! Nu! Medan Boss i Acceleration använde av en blandteknik (användningen av spagettischeman) tar han i Kompression hjälp av fotocollage.
Man kan se accelerationen och kompressionen, som två samtidiga rörelser i dagens produktions- och reproduktionsförhållanden. Kapitalflödena har två riktningar.
Här
i kompressionen av avstånd/
i kompressionen av kostnader/
i en magnetisk kapitalackumulation/
en graviterande förminskning av världen/
bland smärtpunkter som växer i antal/
var och en perfekt centrerad
i sin egen genomskinliga virvel/
utan periferi utan skuggor/
med avhumaniseringens finfördelade precision/
med fattigdomens och krigshärdarnas ekonomiska integrationer/
en annan tid inuti tiden
Varje rad står i centrum av sin egen sida, vilket betonar vikten av varje enskilt ord. Inom bokens komprimerade kvadrat finns ett här och ett nu; arbetslivet i Sverige. ”Vem bygger landet?”, frågar sig Boss. Det är inte i hans drömmars stad och inte på statarnas tid. Här och nu! Då Lo-Johansson var statarnas ombudsman i dikten, är Boss idag emigrantarbetarnas och det inte bara i dikten. Han vet vad han skriver om, då han låter en kör av invandrade arbetare träda fram i boken. Det är röster från verkligheten här och nu i Sverige och säkert också i Finland. I slutet av boken nämner han personer han samtalat med för boken.
Emil Boss har med sina böcker visat upp bilder av arbetarklassens vardag och gett röst åt de mest utsatta i arbetslivet och han gör det på ett litterärt intressant och originellt vis. Han kan med stolthet kalla sig arbetarförfattare.
Emil Boss:
Acceleration.
Bokförlaget Lejd, 2017.
Emil Boss:
Kompression.
Bokförlaget Lejd, 2023.
