Argentinas ultraliberala president Javier Milei genomdriver ett radikalt åtstramningsprogram, men konsekvenserna tycks bli att ekonomin dras ned i depression.
Fattigdomen i Argentina nådde 57 procent redan i januari enligt en undersökning från Argentinas Katolska Universitet. Detta efter den nya regeringens första två månader vid makten, som fört med sig en våg av dramatiska prishöjningar som följde på avregleringar och en över hundraprocentig devalvering av den offentliga växelkursen. Med annan metodologi kom universitetet Torcuato di Tella fram till en fattigdomsgrad på 52 procent i genomsnitt för årets tre första månader, en dramatisk ökning på 8,5 procentenheter från föregående tremånadersperiod.
Javier Mileis ultraliberala regering har svarat på kritiken med att hävda att även om de första månaderna inneburit en svår prövning, har återhämtningen redan börjat. ”Lönerna har börjat vinna över inflationen, det betyder en återställning av arbetarnas inkomster”, förklarade Milei själv i början av april.
Perfil, en konservativ tidning, kommenterar att ”data motsäger den officiella berättelsen”. Efter ett dramatiskt ras i början av året har reallönerna snarare legat stilla eller fortsatt att falla.
Regeringen pekar på att inflationen trots allt är fallande, och framför allt att budgetunderskottet har eliminerats. En rad institutioner och myndighetskontor har stängts, bland annat den offentliga nyhetsbyrån och det statliga filminstitutet. Offentliga byggprojekt har paralyserats nästan helt; på många håll kan man se halvfärdiga vägbyggen utan aktivitet, som vid regn ofelbart förvandlas till leråkrar.
Offentliga byggprojekt har paralyserats nästan helt; på många håll kan man se halvfärdiga vägbyggen utan aktivitet, som vid regn ofelbart förvandlas till leråkrar.
”Måste gå 15 trappor”
Universitetssektorn hör till de värst drabbade. I april vilade korridorerna i mörker på Buenos Aires universitet, ett av de mest ansedda i Latinamerika, som brukar hamna bland topp 100 i internationell ranking. De statliga anslagen är så så låga att hela universitetet nu fungerar med -”minimal service”. Luftkonditionering och värme fick på våren inte användas, och hissar var avstängda. ”Man måste gå upp för typ 15 trappor”, förklarade en medicinstudent i en viral video från den mörklagda institutionen. Anledningen till universitetens trångmål är helt enkelt att de fortfarande fungerar med 2022 års budget – trots att inflationen sedan dess varit närmare 200 procent.
I maj kom tillfälliga tillskott som räcker för att hålla institutionerna vid liv under ett par månader, men krisen kommer oundvikligen att upprepas längre fram.
Än så länge finns inga officiella siffror som visar hur arbetslösheten – som i slutet av förra året, mitt i den annars krispräglade ekonomin, fortfarande var ganska måttlig på 5,7 procent – utvecklats, men en rapport från Avellanedas Universitet i maj kommer fram till att 100 000 jobb försvunnit under året.
Kritik från högerhåll
Eduardo Feinman, en av landets mest kända högerprofilerade tv-personligheter, medgav i mitten av maj att han var ”oroad, allvarligt oroad”, av nyheterna om uppsägningar, och räknade upp en rad från de senaste veckorna: i varuhuskedjan Coto, däcktillverkaren FATA, vitvarufabriken Whirlpool, stålindustrin och bilindustrin.
Rapporten från Avellanedas Universitet kallar det för ”konsekvensen av att konsumtionskraften har förstörts”.
Siffrorna för bland annat investeringar och industrins aktivitet är nu lika låga som, eller lägre än under pandemins värsta period.
”Om det inte skapas ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen, kommer skatteintäkterna att pulveriseras och budgetbalansen kommer bli allt svårare för regeringen att nå, vilket kommer tvinga fram nya nedskärningar, men med en allt hårdare effekt på realekonomin”, kommenterar rapporten vidare – en välbekant ond spiral tidigt beskriven av ekonomen John Maynard Keynes.
Milei sitter löst
Den 23 april höll studenter, lärare och andra demonstrationer med sammanlagt över en miljon deltagare mot nedskärningarna runtom i landet. Den 9 maj anslöt sig alla större fackcentraler till en generalstrejk som paralyserade landet under 24 timmar.
Mot slutet av maj höll bland annat gummiarbetarnas fackförbund protester mot uppsägningarna på däckfabriker, medan fasaderna på många offentliga myndigheter är tapetserade med plakat mot nedskärningarna. Den allvarligaste krisen utspelas dock just nu i provinsen Misiones, där nu också provinspolisen protesterar mot låga och försenade löner, och istället för att patrullera gatorna blockerar de nu dem med brinnande bildäck och deklarerar solidaritet med strejkande lärare (en lätt udda situation för fackföreningar och folkrörelser)..
Fast Milei fallit en del i opinionen sedan valet i november, har han fortfarande hyfsade siffror – många resonerar att det är för tidigt att döma. Det är dock tydligt att den oberäknelige outsidern Milei – som nyligen bland annat startat en personlig fejd med Spaniens premiär-minister och i ett tv-tal hävdat sig representera ”de himmelska krafterna” – inte har samma stöd från den etablerade högerns politiker och medier som den tidigare konservativa presidenten Mauricio Macri. Ett stort paket med ekonomi- och arbetsmarknadslagar sitter exempelvis fortfarande fast i kongressen. Man kan spekulera i att många av kongressledamöterna förutser att Mileis mandatperiod kommer sluta katastrofalt och därför vill de undvika att bli för nära sammankopplade med den.
Foto: Emergentes
