Presidenten har gått i exil och kriminella paramilitära styrkor har tagit kontroll över Haiti. Åratal av demokrativakuum och kupper har drivit situationen till sin spets.
Ett antal länder i Latinamerika och Karibien har under de senaste årtiondena sett en utveckling där kriminella karteller och gäng hotar att ta över kontrollen från staten – Ecuador, delar av Mexiko, flera centralamerikanska länder. Men i inget annat land har det gått så långt som i Haiti, som nu tagit steget fullt ut till ”misslyckad stat”.
Den slutliga vändpunkten kom antagligen i slutet av februari, när tungt beväpnade gäng stormade flera polisstationer och fritog tusentals fångar. Om någon tvivlade på vad som höll på att hända, kom bekräftelsen ett par dagar senare: presidenten Ariel Henry fann sig oförmögen att återvända till landet från en resa i Afrika när gängen attackerade flygplatsen. Istället fick han ta sin tillflykt till Puerto Rico. Utanför huvudstaden Port-au-Prince är läget i landet fortfarande förhållandevis normalt, men i staden har gängen snabbt utvidgat sitt herravälde, paralyserat den nominella regeringen och tagit över hamnen, bränslelager och andra strategiska punkter. Under början av april drog de in i villa-områden som Cite Solei, som beskrivs av en anonym korrespondent för webbtidningen Counterpunch:
”Jag gömmer mig hos en vän och jag vet inte när jag kan återvända hem och om mitt hus fortfarande kommer vara beboeligt när de gått igenom det […] vår granne och hans familj låste in sig på badrummet på övervåningen och lyckligtvis hann plundrarna inte dit innan en annan granne började skjuta mot dem…”
Inga val sedan 2016
Hur har den olycksdrabbade önation-en hamnat här? Det senaste raset i vad som verkar som en nedåtgående spiral utan slut inleddes när dåvarande presidenten Jovenel Moises mördades i juli 2021, i en välorganiserad kommandooperation genomförd av ett trettiotal legosoldater, som dock senare alla greps eller dödades i eldstrider med polisen. Mycket har förblivit oklart kring mordet: finansieringen spårades tillbaka till fyra USA-företag som i sin tur uppgav sig ha fått pengarna av ”en haitisk affärsman”, men denne, om han existerar, har aldrig identifierats. Och amerikanska myndigheter försökte energiskt dölja att två av angriparna arbetade för USA:s narkotikapolis DEA, innan det avslöjades av Miami Herald.
Inga val har nu hållits i landet sedan 2016 och såväl presidentens som parlamentarikernas mandat har gått ut, men Henry klamrade sig fast vid sin konstitutionsvidriga post. En resa till Afrika, där han försökte skrapa ihop en multinationell intervention under Kenyas ledning för pacificera landet, provocerade de väpnade grupperna att ta över definitivt.
I grunden går dock landets problem längre tillbaka än så – man skulle kunna hävda ända till 1800-talet när Frankrike utkrävde skadestånd för ”konfiskerade” slavar som försatte landet i en fälla av fattigdom och beroende som det egentligen aldrig fullt tagit sig ur.
Gängen blev poliser
I grunden går dock landets problem längre tillbaka än så – man skulle kunna hävda ända till 1800-talet när Frankrike utkrävde skadestånd för ”konfiskerade” slavar som försatte landet i en fälla av fattigdom och beroende som det egentligen aldrig fullt tagit sig ur. Åtminstone går de tillbaka till 2004, när Jean-Bertrand Aristide, landets första folkvalda president, störtades i en kupp som USA, Frankrike och Kanada spelade en avgörande roll i.
Sedan dess har landet egentligen aldrig haft en legitim regering. USA ingrep igen i valet 2010, när de pressade valdomstolen att ändra resultatet i första valomgången för att få med sin favorit Michel Martelli i utslagsrundan (som han vann).
Medan våldet och fattigdomen på Haiti rapporterats brett, är det färre i omvärlden som känner till att landet också haft starka folkrörelser. 2018 stoppade demonstrationer med två miljoner deltagare (var femte invånare) en bränsleprishöjning.
Med regeringsmakten så ifrågasatt har repression blivit enda sättet att hålla folket i schack. Men, noterar haiti-amerikanska sociologiprofessorn Jemima Pierre i en artikel för NACLA Report, eftersom polisen är underfinansierad och militären upplöstes 1995, blev just dessa gäng den huvudsakliga våldsmakten som användes för att angripa sociala aktivister och folkliga rörelser. De fick mer och mer finansiering och liksom Mexikos narkotikakarteller beväpnade de sig med vapen från USA:s välförsedda svarta marknad.
I nästa steg blev paramilitärt våld, som i mordet på Moises, det huvudsakliga medlet för maktkamper inom eliten. Slutligen hände det oundvikliga: gängen blev mäktigare än sina forna beskyddare.
Oviss framtid
Det finns ingen given väg ut ur dagens situation. En koalition av gäng har tagit sig namnet ”Vi alla tillsammans”, med Jimmy ”Barbeque” Chérizier som frontfigur, och försökt presentera sig som ”revolutionärer”; Jemima Pierre avfärdar det som ”skrattretande”. Men många haitier är samtidigt genuint skeptiska till en utländsk intervention. En internationell styrka ledd av Brasilien ”upprätthöll freden” i landet mellan 2004 och 2007, men är ihågkomna för att ha begått upprepade övergrepp, bland annat hårdhänta försök att rensa upp gängfästen med många civila dödsoffer, och våldtäkter på kvinnor i lokalbefolkningen.
Den uruguayanske journalisten och författaren Eduardo Galeano skrev en gång att Haiti ”evigt bestraffats för sin värdighet”, alltså för att ha avskaffat slaveriet och frigjort sig från kolonialismen. För närvarande ser det ut som bestraffningen kommer fortsätta.
Foto: Sipa USA/Alamy
