Anaïs Duong-Pedica, doktorand vid Åbo Akademi, vittnar om hur universitet hindrar solidaritetsyttringar för palestinier och hur forskare är rädda för att uttala sig. Varför är Israel-Palestinakonflikten ett så känsligt ämne för universitet?
Studenter och forskare vid universitet runtom i landet har upplevt hur deras protester mot Israels krigsföring i Gaza stoppats av universiteten. Vid Helsingfors universitet och Aalto-universitetet har ledningen till och med kallat in polis för att skingra demonstranterna.
Anaïs Duong-Pedica, doktorand vid Åbo Akademi, är engagerad inom solidaritetsrörelsen för palestinier bland studerande och forskare. Hon vittnar om det motstånd som rörelsen mött av ledningen inom olika universitet.
– Vi har aldrig upplevt något liknande tidigare. Många forskare, professorer, studenter och administrativ personal är rädda för att uttala sig av rädsla för repressalier.
Duong-Pedica har i ett blogginlägg på det antirasistiska forskarnätverket Rasters hemsida dokumenterat flera incidenter där demonstrationer eller namninsamlingar har förhindrats vid finländska universitet.
Argumenten har varit att det inte får förekomma politiska manifestationer på campus, eller att universitetens informationskanaler, som e-postlistor, inte får användas för politiska syften. Ett annat argument har varit att alla studerande och anställda ska kunna känna sig trygga och säkra.
Duong-Pedica berättar att gruppen Forskare för Palestina håller kontakt med European legal support center (ELSC) som har börjat övervaka situationen vid finländska universitet. Organisationen ger juridiskt stöd till europeiska föreningar, människorättsorganisationer och individer som arbetar för palestiniers rättigheter.
– Tidigare har ELSC fokuserat på Tyskland, Storbritannien och Nederländerna där det förekommit mest tystande och kriminalisering av solidaritetsyttringar med palestinier. Men nu har de öppnat en ”fil” också om Finland.
Det finns ingen annan plats än universiteten som skulle vara bättre lämpad för en diskussion om det här ämnet.
Säkerhetschef ringde upp
Också vid Åbo Akademi har administrationen varit på sin vakt gällande evenemang som kan ha koppling till Israel-Palestinakonflikten. Det fick arrangörerna för en filmvisning, med anslutande föreläsning om Israels bosättarkolonialism på Västbanken, erfara. En halv timme innan evenemanget, som ägde rum i slutet av november, ringde säkerhets-chefen Rikard Andersson och frågade vad filmen handlar om och om den är politisk. När arrangören svarade att den inte är partipolitisk, frågade Andersson om den relaterar till kriget mellan Hamas och Israel. Svaret löd att filmen handlar om händelser på Västbanken i början av 2 000-talet. Evenemanget fick hållas.
Den arrangör som Ny Tid talat med vill vara anonym på grund av sitt prekära anställningsförhållande vid Åbo Akademi och av rädsla för negativa konsekvenser om hen öppet kritiserar universitetet.
Tidigare samma dag hade universitetsläraren i filosofi, Hugo Strandberg, överraskande blivit uppringd av Andersson. En grupp filosofer har i många år haft en filmklubb där de varje vecka tittar på en film och diskuterar den. Men det här var första gången som någon från administrationen visade intresse för deras filmvisningar.
Andersson frågade samma sak av Strandberg: vad ska de se för film och är den politisk? De skulle se filmen Panic in the Street, en film noir-thriller från 1950, och Strandberg fick sanningsenligt konstatera att filmen inte är politisk.
– Det var ju lite tråkigt, för nu fick jag inte chansen att föra en intressant diskussion med säkerhetschefen, säger Strandberg.
Enligt honom är det uppenbart att universitetsledningen är rädd för ÅA:s anseende eftersom Israel–Palestina-konflikten är så brännande.
– Men det finns ingen annan plats än universiteten som skulle vara bättre lämpad för en diskussion om det här ämnet.
”Inga religiösa eller politiska evenemang”
När Ny Tid ringer upp Rikard Andersson säger han att Åbo Akademis policy är att det inte ska ordnas några religiösa eller politiska evenemang på campus.
– Det kan skapa oro och aggressivitet bland personal och studerande och vi har märkt att Hamas och den pågående konflikten väcker mycket känslor.
Andersson jämför med att Åbo Akademi var väldigt noga med att det inte skulle ordnas några rysk-fientliga evenemang efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.
– Vi har många med rysk bakgrund på universitetet och ville inte att de skulle känna sig kränkta.
Han konstaterar att det finns människor med olika bakgrund vid Åbo Akademi, och tar människorättssituationen i Iran som ett annat exempel på ett känsligt ämne.
– Då blev det också två läger. Vissa män stödde sin regering, medan kvinnor var oroliga och rädda. Universitetet strävar till att hålla sig neutralt och inte störa någon part och se till att alla har det säkert och bra att arbeta.
Andersson hänvisar flera gånger till säkerhet, men på frågan om det handlar om konkreta säkerhetshot eller mera om att vissa evenemang eller åsiktsyttringar kan skapa en orolig stämning, konstaterar han att det mest handlar om det senare.
– Men det finns risk att någon blir hotfull och det är lika bra att vara försiktig från första början. Det är tyvärr oroliga tider och det finns skäl att följa upp vilka evenemang som ordnas vid Åbo Akademi. Vi kollar också upp vad disputationerna handlar om, säger Andersson.
Trots en och en halv veckas försök att få en telefonintervju med Åbo Akademis rektor Mikael -Lindfelt gällande universitetets policy om politiska evenemang, avböjde han med hänvisning till tidsbrist.
De som försvarar Israels politik och påstår att situationen i Israel-Palestina är så svår och komplicerad att förstå förmår inte specificera exakt vad det är som är oändligt komplicerat.
Rädsla för att stämplas
Varför är då solidaritetsyttringar med palestinier en så känslig sak för universitet? Varför blir just dessa politiska på ett problematiskt sätt, jämfört med stöd för Ukraina, eller universitetsockupationerna, som ägde rum på tiotals campus runtom i Finland med universitetsledningens godkännande på de flesta håll?
Statsvetaren Bruno Jäntti konstaterar att Israel-Palestinakonflikten antagligen uppfattas som ett ”farligt” ämne, inte bara för universitet utan också till exempel inom media. Han har i 20 års tid följt med och forskat om Israel-Palestina.
Han konstaterar att hela diskursen kring Israel-Palestinakonflikten har väldigt problematiska drag som cementerades redan för många tiotals år sedan.
– I vanliga fall skulle man ställa frågor, samla material och lägga fram svar utgående från vad man tagit reda på. Till exempel: Vad händer i Israel-Palestina? Har palestinier självbestämmanderätt? Är de israeliska bosättningarna på Västbanken olagliga eller inte? Vilka former av våld mot civila förekommer i Israel–Palestina?
– Men i fråga om Israel-Palestina kommer det in speciella förbehåll: analyserna och slutsatserna får inte verka för Israelkritiska. Men det förblir vagt vad detta ”för” kritisk innebär.
Enligt Jäntti försöker man med de här medvetet vaga anklagelserna tysta diskussionen om Israels systematiska människorättsbrott mot palestinier som pågått i bred skala under tiotals år.
Han konstaterar att en faktor i universitetens ryggradslösa linje gällande Israel-Palestina antagligen handlar om just rädslan för att bli stämplad som för Israelkritisk, eller till och med antisemitisk.
– Den överdrivna försiktigheten i den offentliga diskussionen tar sig uttryck i vaga formuleringar som att det beklagligt, eller tragiskt, att så många civila dör. Man säger inte att Israel massmördar civila palestinier. Tänk om man skulle tala om Rysslands dödande av civila på samma vaga sätt?
Ett narrativ som hänger ihop med den känslighet som omger Israel-Palestinakonflikten, är att ”det är så komplicerat”.
Men Jäntti konstaterar att Israel-Palestinakonflikten är en av de mest utredda konflikterna i världen, och att det råder en stark konsensus bland forskare gällande frågorna vad? när? hur? Också människorättsorganisationer från hela världen, inklusive israeliska och palestinska organisationer, har med egna oberoende utredningar kommit fram till samma slutsatser om Israels människorättsbrott mot palestinier.
– Retoriken om att det är så komplicerat att det inte går att ta ställning tål inte närmare granskning. De som försvarar Israels politik och påstår att situationen i Israel-Palestina är så svår och komplicerad att förstå förmår inte specificera exakt vad det är som är oändligt komplicerat.
Foto: Rajatonvimma/Flickr
