Progressivt vänsterparti i Bangladesh vill motverka de antidemokratiska tendenserna i landet.
– Vi anser inte att Bangladesh är en fungerande demokrati.
Det hävdar Abul Hassan Rubel, administrativ samordnare för vänsterpartiet Ganasamhati Andolan (Folkets solidaritetsrörelse) i Bangladesh. Han anlägger ett vänsterperspektiv på landets kalejdoskopiska historia och nutid.
Sydasiatiska Bangladesh, tidigare känt som Östpakistan, är ett av länderna i det globala Syd som praktiskt taget är okänt i Finland.
Vänstern har spelat en framträdande roll i landets historia. Det var exempelvis den samlade vänstern som gick i spetsen för det folkliga uppror som ledde till militärpresidenten Ayub Khans fall 1969 och som fick till stånd de första fria och allmänna valen i hela Pakistans historia året därefter.
Vänstern har också gjort sig skyldig till ödesdigra misstag. Exempelvis när Indien och Pakistan blev självständiga 1947 hade kommunistpartiet ingen vision om hur den postkoloniala staten skulle se ut eftersom Stalins allians med Storbritannien under andra världskriget hade fått kommunisterna att överge kampen för Indiens självständighet.
Trots att olika vänsterpartier och -rörelser ledde upproret 1969 beslöt de i enlighet med den revolutionära vänsterns dåvarande strategi att inte delta i valet 1970. Detta gjorde det möjligt för deras högerkonkurrent Awamiförbundet att etablera sig som det ledande partiet, först i Östpakistan och sedermera Bangladesh. Gemensamt för dessa misstag har varit vänsterns oförmåga och brist på politisk fantasi samt oförmåga att kritiskt konfrontera frågor om makt.
Oförmåga att identifiera frågor av vikt
Efter Bangladeshs självständighet 1971 har vänstern fortsättningsvis splittrats och fragmenterats medan de traditionella vänsterpartiernas inflytande kraftigt har minskat.
Vänsterns svaghet i Bangladesh förklaras ofta vara ett resultat av denna splittring. Jag skulle ändå säga att motsatsen till den gängse förklaringen kan ligga närmare sanningen. Det vill säga: vänsterns bevisligen misslyckade försök att identifiera de mest aktuella och betydelsefulla politiska frågorna har lett till stagnation och förfall samtidigt som vänsterpartiernas interna kultur, som präglats av intolerans mot avvikande åsikter, har lett till splittring i stället för samverkan.
Resultatet därav är en maktlös vänster som inte längre har resurser att ta upp kampen.
Många av oss hade bakgrund i vänstergrupper och -partier inom vilka det hade varit omöjligt att diskutera olika tabubelagda frågor som exempelvis varför Sovjetunionen misslyckades. Samtidigt höll man fortfarande fast vid principen om demokratisk centralism som modell för allt beslutsfattande.
Frigörelse och demokrati
Bakgrunden till ert parti Ganasamhati Andolan är väl just den splittrade vänstern?
– Ja. Vi var relativt unga studerande när vi först bildade vår rörelse kring sekelskiftet.
– Många av oss hade bakgrund i vänstergrupper och -partier inom vilka det hade varit omöjligt att diskutera olika tabubelagda frågor som exempelvis varför Sovjetunionen misslyckades. Samtidigt höll man fortfarande fast vid principen om demokratisk centralism som modell för allt beslutsfattande.
Det hade blivit mycket klart för Abul Hassan Rubel och andra vänstersinnade att dessa vänstermiljöer var sterila och att de inte befrämjade frihetliga ideal och mål. Därför valde de att grunda studiecirklar och diskussionsgrupper för att utveckla och ge form åt sina tankar. Så småningom ledde allt detta till grundandet av Ganasamhati Andolan.
Hur skulle du beskriva Ganasamhati Andolan som parti?
– Vi är inte intresserade av utförliga ideologiska namnlappar. För enkelhets skull kan vår approach kallas en folkets frigörelsedemokrati.
Vår politik, säger Rubel, baserar sig på en analys av den politiska ekonomin och omfattar bland annat frågor om klass, kön samt förhållningssätt till naturen.
– Som parti kämpar vi för alla bangladeshiers rättigheter.
Demokratin är, betonar han, oskiljaktig från resten av grundläggande fri- och rättigheter. Partiet ser ett demokratiskt statsskick som en nödvändighet för att andra rättigheter ska kunna förverkligas.
– Regeringsformen till trots är vårt land egentligen en sorts konstitutionell autokrati.
Den offentliga makten är nämligen inte jämnt fördelad och mycket makt koncentreras hos den högsta verkställande makten, som är statsministern. Lagstiftande och exekutiv makt är inte åtskiljda i Bangladesh. I synnerhet de lägre instanserna av domstolsväsendet kontrolleras till stor del av regeringen.
Minoriteter förföljs
Bangladesh styrande parti Awamiförbundet betecknas dock allmänt som ett sekulärt center-vänsterparti?
– Denna bild är en illusion. Awamiförbundet har inte några som helst ideologiska principer eller värdegrund. Det allra viktigaste för partiet är säkerställandet av dess dominerande ställning och ändamålet helgar medlen.
Awamiförbundets budskap till det internationella samfundet och den urbana medelklassen i Bangladesh är att det är ett sekulärt parti som avsäger sig islamisk extremism. De har positionerat sig på västländernas sida i kriget mot terrorismen och de framställer sig gärna som garanten för samhällsfred och stabilitet i Bangladesh.
Många av partiets medlemmar är egentligen mycket konservativa muslimer och inom partiet florerar islamsk retorik. Partiet har inte heller problem med att samarbeta med olika islamistiska grupperingar och gå deras krav till mötes.
Efter partiets makttillträde 2009 har minoriteters ställning (hinduer och buddhister) blivit allt sämre. De utsätts regelbundet för brott, exempelvis markstölder, samtidigt som våldsamma attacker mot deras tempel har blivit allt vanligare. Ofta är det Awamiförbundets egna medlemmar som ligger bakom dessa brott.
Gällande partiets vänsterprofil räcker det att konstatera att dess ekonomiska politik främst gynnar en liten grupp storföretag och att ojämlikheten i samhället bara har ökat.
När arbetarna i den exportledda konfektionsindustrin försöker hävda sina rättigheter struntar myndigheterna i deras krav och protester krossas brutalt.
Systematiskt valfusk
Som vänsterparti brottas Ganasamhati Andolan med ett exceptionellt problem eftersom det har blivit nära nog omöjligt att använda klassiska vänsterbegrepp och paroller som framsteg, utveckling och sekularism. Numera förknippar människor dessa ord uteslutande med Awamiförbundets styre och repressiva metoder eftersom partiet flitigt använder sig av dem för att legitimera sin regim.
– Vi är tvungna att utveckla nya uttryckssätt för vår politiska vision som baserar sig på demokrati, jämlikhet och frihet för alla, säger Rubel.
I början av året ordnades parlamentsval i Bangladesh som Awamiförbundet vann i överlägsen stil. Hur såg det ut från ert perspektiv?
– Valet var farsartat och resultatet avgjort på förhand på grund av systematiskt valfusk som har kännetecknat alla parlamentsval efter Awamiförbundets makttillträde. Därför valde merparten av de etablerade partierna, inklusive Ganasamhati Andolan, att bojkotta valet.
Bojkotten var så omfattande att det härskande partiets officiella kandidater i många valkretsar fick sällskap av en mängd ”självständiga” kandidater som också var partimedlemmar.
Ändå förekom omfattande valfusk för att säkerställa att de ”rätta” kandidaterna från Awamiförbundet och dess klientpartier skulle vinna och för att dölja att valdeltagandet var pinsamt lågt, troligtvis mellan 5-10 procent.
Liknar fascistisk enpartistat
Valfusk är inget nytt fenomen i Bangladeshs historia. Från början av 1970-talet fram till våra dagar har fria och rättvisa val ordnats bara de gånger landet har styrts av en neutral expeditionsministär. Systemet med expeditionsministärer som har fått i uppdrag att ordna val var en tillfällig lösning som togs i bruk efter att landets sista militärpresident hade tvingats att avgå 1991. Systemet blev permanent år 1996 då den stora majoriteten av både medborgare och partier – inklusive Awamiförbundet – ansåg att trovärdiga val inte var möjliga om den sittande regeringen ledde landet också under valrörelsen.
– Systemet med expeditionsministärer var troligtvis det främsta uttrycket för politisk enighet som har åstadkommits i vårt lands historia. Trots att systemet fortfarande åtnjöt stort förtroende både hos allmänheten och de politiska partierna avskaffade Awamiförbundet det år 2011.
Resultatet har varit sjunkande valdeltagande och allmän frustration. En parallell utveckling är att Bangladesh steg för steg har börjat likna en fascistisk enpartistat.
Hur kommer denna fascism till uttryck?
– Det är inte lättsinnigt som vi använder ord som fascism för att beskriva politiska motståndare.
– Till att börja med: Awamiförbundet har byggt en allomfattande personkult kring statsministern Shejk Hasina och hennes far, landsfadern Shejk Mujibur Rahman. Deras porträtt dominerar gatubilden och hänger på väggar överallt, från skolor till kontor.
Tål inte politisk opposition
Skolans läroplaner och i synnerhet historieundervisningen har omformats för att ligga i linje med Awamiförbundets teser om att landet behöver ledas av det utvalda partiet och dess ledare som representerar den enda rätta släktlinjen, säger Rubel.
I skolböckerna har denna förvrängning av fakta inneburit en nästan total marginalisering av alla andra politiska ledare och folkrörelser som har spelat en roll i landets historia.
Regeringen tål ingen reell politisk opposition till dess styre utan stämplar alla oppositionella krafter som icke-patrioter eller terrorister och som regelbundet blir utsatta repression i form av brutalt polisvåld, påtvingade försvinnanden, godtyckliga frihetsberövanden samt politiskt motiverade åtal.
En av hörnstenarna i Awamiförbundets styre är den totala kontrollen över polisväsendet med dess våldsmonopol som skrupelfritt används mot en bred skara politiska opponenter. Många inflytelserika poliser beter och uttrycker sig till och med som partiets kadrer.
Myndigheterna begränsar och hotar att begränsa såväl journalisters som vanliga människors yttrandefrihet genom att tillämpa paragraferna i lagen Digital Security Act från 2018. Denna gör det lätt att kriminalisera yttranden som anses kritisera nationen eller regeringen. Även den offentliga förvaltningen kontrolleras av det styrande partiet och det har blivit en regel att statstjänstemän måste avsluta sina anföranden med Awamiförbundets paroller Joy Bangla- och Joy Bangabandhu.
Identitet instrument för att splittra
Till sist. En delorsak till vänsterns tillbakagång i det globla nord anses ofta vara identitetspolitikens uppgång. Finns det något liknande fenomen i Bangladesh?
– Bangladesh är i många avseenden faktiskt mycket globaliserat och identitetspolitikens frammarsch är bara ett tecken på detta.
– Trots att Bangladesh har en relativt homogen befolkning med tanke på faktorer som språk, kultur och etnicitet har vi sett nya, på skarpa motsatsförhållanden grundade identitetsformer ta form.
Det finns chauvinistiskt-sekulära nationalister, både muslimer och hinduer, säger Rubel, som föraktar alla former av islam. Det finns även antinationalistiska muslimer som tar avstånd från allt som anses stå för sekularism. Och sedan finns de sekteristiska muslimerna för vilka de stora skiljelinjerna går inom islam men inte bara mellan sunnimuslimer och sufism eller shiamuslimer utan till och med mellan de olika inriktningarna inom sunniislam.
Awamiförbundet har, hävdar Rubel, gjort identiteter till ett instrument för att splittra oppositionen och folket i allmänhet. Vissa oppositionspartier har apat efter dem.
– Men det är inte bara frågan om partipolitiska rävspel eftersom det också är frågan om ganska invecklade processer där historiska och socio-kulturella faktorer samt global, regional och nationell politik samverkar.
Man kan inte förstå framväxten av antinationalistiska muslimska identiteter om man enbart ser dem som en reaktion på det uttalat nationalistiska Awamiförbundets repressiva policy. Ytterligare samverkande faktorer är kriget mot terrorismen samt utvecklingen i Indien under ledning av det hindufascistiska partiet BJP. Den av Narendra Modi ledda BJP-regeringens allt grövre förtryck av Indiens muslimska minoritet samt dess reservationslösa stöd till Awamiförbundet har tillsammans med de andra faktorerna framkallat en specifik typ av konservativ muslimsk identitetsform som är sammanvävd med anti-indiska och antinationalistiska element.
Foto: Nurphoto SRL / Alamy
