Giacomo Sini skildrar i ord och bild ett dygn ombord på m/s Life Support som utför räddningsuppdrag på Medelhavet.
Mohammed*, ursprungligen från Syrien, klättrar längs stegen som tar honom upp till fartyget. Han ser sig omkring och efter några steg utstöter han en lättad suck. Sedan tittar han upp och ler. Efter sju ångestfyllda timmar på öppet hav är han äntligen i säkerhet. Vi befinner oss ombord på m/s Life Support, medborgarorganisationen Emergencys räddningsfartyg som patrullerar på Medelhavet.
– Räddningsfartyget började trafikera 2022. Vi hade då många års erfarenhet av att hjälpa flyktingar när de väl nått land och många av oss hade också fungerat som vårdpersonal ombord på andra organisationers fartyg, säger Alessandro -Bertari, en av cheferna på Emergency.
Både besättningen på fartyget (med personer från Ukraina, Azerbajdzjan och Rumänien) och organisationen Emergency har en internationell profil.
– Vårt arbete med människor som drabbats av krig och fattigdom har präglats av att omständigheterna varit svåra. Nu fortsätter vi värvet ute till havs genom Life Support. Människorna vi räddar vill helt enkelt överleva, det handlar inte om att försöka få till stånd ett bekvämare liv.
Effektiv arbetsdelning
Vågornas varierande rytmer ramar in dagarna ute till havs. Det gör också övningarna, där man tränar sjöräddning och präntar in alla övriga uppgifter som hör räddningsuppdragen till.
Uppgifterna delas ut på effektivast möjliga sätt. Rollerna ombord på fartyget är fördelade på olika team. Sjöräddningen sköts av dem som håller uppsikt över havet och utför räddningen. Detta görs tillsammans med ett team som sörjer för de uppblåsbara räddningsfarkosterna. Ett annat team som väntar ombord på Life Support tar emot de skeppsbrutna migranterna, och ett ytterligare team består av en läkare och två sjukskötare som ansvarar för vårdbehoven. Till personalen hör slutligen även ett team som sköter logistiken och två personer som arbetar med kulturförmedling.
Jag kan inte sluta tänka på den där situationen. Vi ville hjälpa de här människorna och vi var så nära, jag var på väg att lugna dem med att säga att vi skulle få alla med oss
Enligt ett cirkulerande schema städas de allmänna utrymmena, man turas om att följa med radiokommunikationen och observera läget på havet från bryggan. Om en båt i sjönöd upptäcks går en signal ut härifrån. Ani och Maria koordinerar dessa räddningsuppdrag. Kaptenen Domenico har gedigen erfarenhet av livet ombord.
– Och så kör vi igång en ny dag på Life Support.
Så inleds, klockan 8 på morgonen, ett av de dagliga mötena. Ani uppdaterar besättningen om läget och beskriver vilka uppgifterna är för dagen.
– Dagens övning börjar klockan 09:30. Ni ska alla inställa er på överenskommen plats.
Somliga går ut och röker en cigarett på däck, andra tar en kaffe i mässen i väntan på att simuleringen börjar. Allt detta repeteras dagligen, med övningar till och med kvällstid. Det gäller att vara redo i alla situationer, när som helst och oberoende av förhållandena till havs.
Fartyget når Maltas SAR-zon. SAR står för search and rescue, söka och rädda. Att hjälpa människor i sjönöd är en förpliktelse inom EU (se dock faktaruta, red.anm.) men också enligt internationell rätt.
– Vi måste vara beredda på vad som helst, ha kommunikationsradion på hög volym, säger Ani till sitt team. Havet har nu blivit allt mer stormigt.
Avbrutet räddningsuppdrag
Några timmar har gått. De som koordinerar räddningsuppdragen sammankallar ett brådskande möte. Ett Mayday har förmedlats av en Sparrow 4-helikopter som tillhör Frontex, EU:s gemensamma gräns- och kustbevakning. Den har upptäckt ungefär 40 personer som klättrat upp på den tunisiska gasplattformen MISKAR.
– Vi kör dit, det är bara några kilometer, förbered er för uppdrag.
En stund senare hörs en radiosignal. Det är dags att agera.
När m/s Life Support nått området sänks räddningsfarkosterna ner i vattnet och tar sikte på plattformen.
– Det är grönt ljus för er att åka dit, informerar Ani.
Vi befinner oss på den ena av två räddningsfarkoster. Ian, hemma från Sverige, styr den accelererande farkosten. Vågorna blir allt högre, det blåser hårt. Vi är nu endast några meter från plattformen.
– Jag ser dem, de är nära trappan, ropar Bader, kulturförmedlare från Marocko som arbetar ombord på Life Support. Plattformen bärs upp av några höga stolpar och den kan nås genom en trappa som ser ut att försvinna ner i vågornas djup. De skeppsbrutna har tagit sig upp på plattformen. I närheten flyter en tom gummibåt. Ani ber Ian köra farkosten 500 meter längre bort. Minuterna går och några fler meddelanden från Life Support kommer det inte.
Spänningen på farkosten är hög, inga åtgärder kan vidtas.
– Åk tillbaka till fartyget, hör vi Ani beordra. Vi tittar på varandra och några missnöjda rop bryter tystnaden.
Vi sitter i beredskap i flera timmar. Strålkastarna från ett av flottans fartyg närmar sig plattformen och Frontex helikopter avlägsnar sig. Vi kan inte längre se det fladdrande skenet från de skeppsbrutnas fackla.
Räddningsfarkosten håller sig ute till havs men en del av teamet återvänder till Life Support.
– Vi tvingade er att återvända eftersom MISKAR plötsligt inte lät er komma dit, trots att de först hade gett oss tillstånd. När de bad oss överlämna de skeppsbrutna till den tunisiska flottan vägrade vi. Tunisien är inte ett säkert land, säger Ani under ett extrainsatt möte på kvällen. Under räddningsoperationen försökte Life Support utan resultat nå italienska och maltesiska sjöräddningsenheter.
Nicola sorterar kläder och förnödenheter som ska gå till skeppsbrutna migranter. Foto: Giacomo Sini
Suspekt avtal
Den avbrutna räddningsoperationen äger rum 11 månader efter att Tunisien och EU tecknat ett avtal i vilket man kommit överens om att EU stöder landets gränsbevakning samt samordning av migrationshantering med 105 miljoner euro. Syftet är att bekämpa människosmuggling och att effektivt skicka tillbaka migranter som fått avslag på sina asylansökningar i EU.
Enligt läckta dokument som redovisats i Financial Times (25.3 2024) bestämde man efter oenigheter kring fördelningen av pengarna att kring 164 miljoner euro tillfaller den tunisiska säkerhetstjänsten. Organisationer som Human Rights Watch har ställt sig kritiska till avtalet.
– De tunisiska myndigheterna har tvingat flyktingar i båtar att återvända men dessa är inte trygga i Tunisien, sade Lauren Seibert, forskare inom en ideell organisation som jobbar för migranters rättigheter.
– Genom avtalet bär även EU ett ansvar för det lidande migranter, flyktingar och asylsökande utsätts för i Tunisien.
Life Support fortsatte sin räddningsoperation under natten genom att hålla sig nära plattformen.
– Vi försökte kontakta MISKAR men fick aldrig något svar. Det är under sådana här förhållanden vi jobbar, säger Ani med en suck när mötet håller på att avrundas.
– Jag kan inte sluta tänka på den där situationen. Vi ville hjälpa de här människorna och vi var så nära, jag var på väg att lugna dem med att säga att vi skulle få alla med oss, säger kulturförmedlaren Bader argt med blicken riktad mot havet.
– Jag kunde tydligt se två barn och några kvinnor, sedan beordrades vi återvända.
Något svar på hur situationen på MISKAR utvecklade sig och vart de skeppsbrutna slutligen fördes har personalen på Life Support inte fått.
Riskfylld situation
Det blir natt och Life Support styr in mot den libyska räddningszonen. Vågorna rullar och fartyget gungar. Plötsligt hörs Anis röst ur radion.
– Vi har upptäckt en båt lastad med flyktingar, gör er redo för räddningsoperation.
Det har gått bara några timmar sedan den intensiva gårdagens utryckning, men det finns ingen tid att ägna sig åt reflektion. Nu måste man gripa in igen.
Från däck kan man redan se båten överlastad med människor.
– Vi är en italiensk humanitär organisation, håll er lugna, ropar Tareq, en av kulturförmedlarna, genom en megafon. På några sekunder har livräddningsbåtar sänkts ner i vattnet.
– Vi närmade oss från nära håll, situationen var riskabel på grund av vågorna. Flyktingarnas båt kunde ha kapsejsat. Därför delade vi genast ut livvästar, säger Nicola som är en del av räddningsteamet ombord på en av de två livsräddningsbåtarna.
När de närmade sig märkte Nicola att flyktingar befann sig också under däck. Båten stank bensin och hon såg en man ligga orörlig.
– Vi trodde han var medvetslös, vi var mycket oroliga.
Som tur är ryms alla med på livräddningsfarkosten och samtliga flyktingar tas ombord på Life -Support. Många är så utmattade att de knappt kan stå.
Sjukskötaren Sara välkomnar flyktingarna och kollar tillsammans med teamet deras hälsotillstånd.
– Många är uttorkade och har ådragit sig skador under resan.
Det är sent på kvällen, havet svallar. På fartyget finns nu 52 flyktingar. De kommer från Pakistan, Bangladesh, Syrien, Egypten och Nigeria. De förs till en del av fartyget där de kan övernatta. Där finns också en liten sjukvårdsmottagning. Efter hälsoundersökningarna visar det sig att det inte finns några akuta vårdbehov.
Libysk polis grep mig och höll mig i förvar i två månader. De slog mig varje dag. Jag blev frisläppt först efter att ha betalat mutor. Tio dagar senare bestämde jag mig för att skaffa en plats på en båt för att fly, säger Kabir.
Drömmen om en framtid
Domenico kommer ner från bryggan för att träffa flyktingarna. Det har gått några timmar sedan räddningsoperationen.
– De italienska myndigheterna har gett oss tillåtelse att anlöpa hamnen i Catania. Imorgon kväll kommer ni att vara i Italien.
Applåder hörs. Ahmed från Aleppo kramar om resekompanjonerna Abdel och Mohammed.
– Vi for från Zwara i Libyen igår kväll. Det var svåra förhållanden ute på havet, vi var tvungna att gå en bit genom vågorna innan vi steg ombord på båten. Vattnet nådde upp till bröstet, vi var alla rädda för att drunkna, säger Ahmed.
Ahmed tog sig först via Jordanien till Libanon, där han stannade i tre år.
– För fyra månader sedan bestämde jag mig för att ge mig av till Libyen. Det här är andra gången jag har försökt komma över Medelhavet. Libyerna har alltid behandlat oss illa. Vi greps av milis som krävde 20 000 dollar i utbyte mot att bli släppt på fri fot. När vi väl var fria beslöt vi att försöka igen. Vi hade inget val!
Ahmed, Abel och Mohammed berättar om sina resor över havet. De betalade 8 500 dollar för att ta sig över.
– Det var en mardröm, båten tog in vatten och vi turades om att försöka tömma den. Då såg vi er, ni var vår räddning.
Abbas från Egypten lyssnar och nickar. Han talar flytande italienska och har bott i landet i flera år.
– En dag bestämde jag mig för att återvända till Egypten. Jag saknade min familj. Det var ett stort misstag. Där finns ingen åsiktsfrihet, valutan är ingenting värd och allt är ett enda lidande.
Abbas blev deprimerad. Han hittade inget jobb och att få visum till Italien blev allt svårare. Då beslöt han sig för att än en gång resa genom Libyen. Tillsammans med 51 andra gav han sig ut på havet.
– När jag såg er räddningsfarkost och hörde att ni är italienare visste jag knappt till mig. Den här resan har varit mitt sista hopp. Ni gav mig ett nytt liv, tidigare brydde jag mig inte om huruvida jag levde eller var död. I Egypten var jag redan död.
Fartyget Life Support har två räddningsbåtar för att hjälpa migranter som råkat i sjönöd.
Foto: Giacomo Sini
En sista chans
Det är dags för middag. Kabir, som kommer från Bangladesh, plockar åt sig sin ranson.
– Libysk polis grep mig och höll mig i förvar i två månader. De slog mig varje dag. Jag blev frisläppt först efter att ha betalat mutor. Tio dagar senare bestämde jag mig för att skaffa en plats på en båt för att fly.
Han var inte rädd, detta var hans sista chans efter år av trakasserier och utnyttjande.
I fjärran skymtas Etnas snötäckta topp. Catania är nu endast på några timmars avstånd. En ung man pekar på fastlandet. Abbas ler och kramar om honom. Kabir lutar sig mot fartygets räcke och stirrar ut mot Sicilien. Hans reskamrater befinner sig runtomkring honom. Den overkliga tystnaden ombord bryts endast av vindens sus.
Fartyget anlöper hamnen på Sicilien trettio timmar efter räddningsuppdraget. Mohammed går långsamt nerför fartygets trappa, kastar en blick på besättningen och tar avsked. Sedan tas han emot av italienska myndigheter. Bakom sig har han våldet han fick uppleva i Libyen och den krängande båten på vilken han försökte korsa Medelhavet. Han har en ny resa framför sig, kanske ett annat liv, en annan framtid.
Fakta
Den italienska regeringen har fått kritik för den lag som stiftades våren 2023 som på olika sätt försvårar sök- och räddningsuppdrag på Medelhavet. Lagen anses hindra civila som försöker rädda människor i sjönöd.
Bland annat stipulerar den att ett räddningsfartyg bara får genomföra en räddning i gången och att det måste uppsöka hamn genast efter operationen. Bland annat organisationen Läkare utan gränser har vittnat om att deras arbete till havs har motarbetats av italienska myndigheter sedan 2017. En organisation som bryter mot lagen kan åläggas att betala upp till 10 000 euro.
Enligt Missing Migrants Project har över 30 000 migranter rapporterats försvunna på Medelhavet sedan 2014, omkring 2 000 av dem under 2024.
* Namnen har ändrats för att skydda de intervjuade personernas anonymitet.
Foto: Giacomo Sini
Översättning: Mio Lindman
