Denna sommar har mänskligheten återigen slagit värmerekord: de högsta temperaturerna i jordens historia uppmättes två gånger i juli. Det har blivit ett årligt fenomen att varje sommar mäta nya globala värmerekord. Under det gångna året har vi fått leva i en värld som blivit 1,5 grader varmare på grund av den fortskridande klimatförändringen och El Niño, de allt högre temperaturerna på ytvattnet i utbredda områden i tropikerna. Carlo Buontempo, chef för Copernicus Climate Change Service, anmärkte på tal om värmerekorden att vi nu befinner oss på okänt territorium och att vi kommer att få se nya rekord slås under kommande månader och år.
Den så länge befarade klimatförändringen är redan här. Enligt den meteorologiska världsorganisationen WMO har jordens medeltemperatur stigit med 1,2 grader om vi ser på ett tio års glidande genomsnitt som även fungerar som referens för Parisavtalets överenskommelser. En värld där medeltemperaturen stigit 1,5 grader har inneburit bland annat dödlig hetta i Indien och flera andra sydliga länder, okontrollerbara skogsbränder i Kanada och översvämningar i Brasilien, Arabemiraten och Kenya. På en global skala har klimatförändringens naturkatastrofer kostat upp till 250 miljarder dollar bara under år 2023. Klimatförändringens effekter på våra samhällen och vår ekonomi går att jämföra med ett permanent krigstillstånd.
Enligt en ny rapport av US National Bureau of Economic Research är de ekonomiska effekterna av klimatförändingen till och med sex gånger större än vad man tidigare trott. Enligt forskarna Adrien Bilal och Diego R. Känzig skulle en global temperaturökning på tre grader minska produktionen, kapitalflödena samt konsumtionen med upp till 50 procent fram till 2100.
Vi som lever i den rikare västvärlden tenderar att tänka att klimatförändringens effekter inte når oss, eftersom vi har pengar och resurser som buffert. Extrema naturkatastrofer och en stor del av jordens globala befolkning på flykt och i kristillstånd för dock med sig så enorma omvälvningar i alla samhällen att de kommer att påverka oss alla. Den rika västvärldens högmod och nonchalans vad gäller klimatkrisen kommer att kosta oss dyrt.
Klimatförändringens effekter på våra samhällen och vår ekonomi går att jämföra med ett permanent krigstillstånd.
Det borde inte vara någon överraskning att genomgripande omvälvningar av jordens biofysiska system orsakar instabila tillstånd för mänskligheten. På samma sätt som de flesta miljöproblem framskrider även klimatkrisen gradvis. Bland annat detta har gjort att kraftiga åtgärder för att motverka den oroväckande utvecklingen inte ännu har införts. Inom kort kommer vi dock att få uppleva motsatsen till långsamma och gradvis fortskridande förändringar. Då klimatkrisens kaskadeffekter drar igång finns det nämligen ingen återvändo.
Klimatvetenskapen har definierat 16 brytningsskeden i jordens biofysiska system som riskerar att överskridas på grund av klimatuppvärmningen. Att brytningsskeden överskrids är förbundet med händelseförlopp som förstärker den globala uppvärmningen ytterligare och detta har oåterkalleliga effekter på jordens biologiska system.
Om vi upprätthåller de nuvarande utsläppsnivåerna, som tills vidare verkar leda oss till en global uppvärmning på cirka tre grader, kommer vi redan om fem år att ha använt upp den så kallade klimatbudgeten för 1,5 graders uppvärmning. Enligt miljö- och klimatforskare kommer fem kritiska brytningsskeden högst sannolikt att överskridas redan vid 1,5 graders global uppvärmning.
Den grönländska och den västantarktiska inlandsisen smälter, permafrosten tinar upp, tropiska korallrev försvinner, Labradorströmmen kollapsar. Dessa är de fem brytningsskedena. Enbart avsmältningen av Grönlandsisen innebär en potentiell höjning av havsnivån på 7,4 meter. Det går knappt att föreställa sig vilka effekter detta kommer att ha på den stora del av Europas befolkning som bor i städer vid kuster och vattendrag. Vi är på väg in i en okänd och oförutsägbar tid i jordens och mänsklighetens historia.
Under sommaren har jag mitt i nyhetsflödet kring rekordhetta och ett 1,5 grader varmare jordklot kämpat med min egen pessimism kring klimatförändringen. 1,5 gradersmålet utmålades som ett sista ultimatum, en fysisk gräns som inte till något pris fick överskridas på grund av de fatala följderna. Trots min egen cynism har jag letat efter en gnutta hopp, eftersom jag vet att miljöpåverkan utan hopp är lönlöst och endast förlamande. Vad säger våra toppforskare om det okända territorium vi håller på att träda in på? Var hittar vi motivationen till att fortsätta kämpa för ett stabilt klimat, då vi redan håller på att överskrida de oroväckande gränserna?
Chefen för Potsdam Institute for Climate Impact Research Johan Rockström har lyft fram tre insikter om den nuvarande klimatsituationen. Den första insikten handlar om att vi med all säkerhet står inför extrema händelser de kommande 30–40 åren. Den andra insikten berör de ovannämnda brytningsskedena gällande bland annat Grönlandsisens smältning, tinande permafrost och korallrevens utdöende, där tröskeln för brytningsskedena kommer att överskridas och leda till oförutsägbara händelseförlopp. Den tredje insikten handlar om vad som kunde få medeltemperaturen på jorden att sjunka efter att gränsen har överskridits, vilket med högsta sannolikheten kommer att hända.
Enligt klimatmodellerna borde temperaturen gradvis sjunka om utsläppet av växthusgaser upphör och vi klarar av att ta hand om våra ekologiska system i haven och på land som binder koldioxid. Rockström påpekar att jordens resiliens, det vill säga förmågan att anpassa sig till stora omvälvningar, beror mycket på hur vi klarar av att hålla den mänskliga aktiviteten inom de andra gränserna för hållbart liv på planeten. Det handlar om att förstärka naturens mångfald istället för att utarma den, minska föroreningarna och överlag minska människans negativa miljöpåverkan. Jordens system är sammanlänkade och beroende av varandra, och därför kräver en trygg anpassning till klimatkrisens följder att vi förstärker naturens livskraft i övrigt.
Trots att vi håller på att överskrida den kritiska 1,5 gradersgränsen betyder det inte att det finns rum för förlamning. Ju mer vi låter jordklotet värmas upp, desto mer katastrofala och oförutsägbara kommer händelseförloppen att vara. Vi har ännu möjlighet att vända på riktningen och se till att vi får ner de globala utsläppen samtidigt som vi tar hand om planetens hälsa genom att värna om vår natur och våra ekosystem.
Endast genom att göra detta kan vi i den nuvarande situationen försäkra oss om att vi gjort vårt yttersta för att hålla planetens biologiska och fysiska system i balans.
