Långvarige USA-korrespondenten Juri von Bonsdorff känner inte längre igen det USA han bott i under 17 år. Under Donald Trumps tid som president har samhället blivit antagonistiskt och sanningen har förlorat sin betydelse. Fyra år till med Trump kan vara ödesdigert för demokratin.
Ett starkt barndomsminne jag har är att pappa ofta brukade ta med mig till Ny Tids redaktion – ibland också på skoldagar, jag vet inte riktigt varför. Redaktionen låg på den tiden på Kotkagatan i Alphyddan, och i närheten fanns ett bageri som vi alltid gick till och åt någonting då jag var på besök på tidningen. Jag är ju en matmänniska, så det här är något som har fastnat i minnet som väldigt fina stunder.
Bageriminnet är Juri von Bonsdorffs, och pappan i historien är Johan ”Seppi” von Bonsdorff, som var Ny Tids chefredaktör 1977–1985. Seppi var också mycket annat, bland annat fackboksförfattare, utrikesjournalist på både Nya Pressen och Yle, samt politiskt aktiv i DFFF, föregångaren till Vänsterförbundet, dels som stadsfullmäktigeledamot i Helsingfors.
– Annars minns jag inte så mycket av Ny Tid, jag var ju så ung då. Det var nu pappas arbetsplats. Men jag minns förstås Peter Lodenius, en intressant skäggig gubbe som också satt där och som till väldigt stor del var förknippad med tidningen (dåvarande redaktionssekreterare Lodenius blev sedermera chefredaktör efter Seppi, red.anm.).
Politiker har det inte blivit av Juri von Bonsdorff, men annars har äpplet inte fallit långt från trädet – med sin pappa delar han intresset för mat, människor, politik, journalistik och världen. Efter hans snart 17 år som korrespondent i USA torde få finländska journalister ha bättre inblick i den amerikanska vardagen och politiken som von Bonsdorff. Perspektivet sträcker sig över en period som har bjudit på flera historiska vändningar, och han landade i landet precis på tröskeln till en sådan.
Tre arbetsgivare
– I november 2007 landade jag första gången i Washington, precis då Barack Obamas historiska valkampanj drog igång. Mina två första resor gick till Iowa, vilket ju kanske inte är ett ställe som man spontant skulle besöka om man åker till USA – men om man vet något om amerikansk politik, så förstår man varför politiska journalister tillbringar mycket tid i delstaten, säger von Bonsdorff.
Iowa är den delstat som är först ut då det gäller att välja presidentkandidat från de båda stora partierna, och får därför oproportionerligt mycket uppvaktning av både politiker och press. Här har också von Bonsdorff tillbringat mycket tid, först som USA-korrespondent för Svenska Yle, sedermera i många år som anställd av den Europeiska tv- och radiounionen EBU, som korrespondent för Sveriges radio och för Hufvudstadsbladet. I dag arbetar han både för Husis och Yle som korrespondent, och som nyhetsproducent för EBU.
Den riktigt stora förändringen har skett i den politiska kulturen. Där är avståndet mellan då jag kom hit och nu hundra år.
Från Obama till Trump
Många USA-korrespondenter väljer att avtjäna sina år (i Yles fall tre år) i landet och sedan återvända till Finland. Men Juri von Bonsdorff valde att stanna.
– Efter tre år i USA tyckte både jag och min hustru, och våra barn som då var runt 11 och 14 år gamla, att vi var på ett äventyr som vi inte ville att skulle ta slut.
– Jag har ett hat/kärleksförhållande till USA. Jag skulle absolut inte kunna tänka mig att bo i Mellanvästern med dess superpatriotism eller i södra USA med dess superkonservatism. Men jag bor i Washington DC med omnejd, och här tenderar de flesta att dela samma värderingar, det är lite en egen intellektuell bubbla. Det här området är också väldigt internationellt. Jag blev utrikesjournalist därför att jag är intresserad av världen och av de människor som bor i den – och här finns de ju alla! Dessutom kan jag ärligt säga att under mina 17 år i USA har jag inte haft tråkigt en enda dag.
När man från andra sidan Atlanten följer med vad som händer i USA ter sig kontrasten mellan Obamas period som president och landet efter Donald Trump stor – stor på ett sätt som indikerar en grundläggande förskjutning i det amerikanska samhället. von Bonsdorff säger att den uppfattningen både stämmer och inte stämmer.
– I vardagslivet har väl inte så väldigt mycket förändrats för den gemene amerikanen. För den som bor här är utmaningarna de samma som för 15, 16, 17 år sedan med att klara livhanken, uppfostra barn och skapa sig ett gott liv.
Å andra sidan, om man ser på den offentliga diskussionen, så har det skett förändringar, till och med stora sådana.
– Det känns kanske lite överraskande, men till och med Barack Obama sa år 2009 att han tyckte att äktenskapet är skapat för en man och en kvinna. Han ändrade visserligen ståndpunkt senare, men det här är ett exempel på en viss samhällsförändring som har skett under en relativt kort tid. I dag är samkönade äktenskap helt accepterade i samhället i stort, det här är inte längre en politisk fråga.
Galningarna gjorde entré
– Den riktigt stora förändringen har skett i den politiska kulturen. Där är avståndet mellan då jag kom hit och nu hundra år. Tidigare kändes det som om samarbete var något som var möjligt, och att det gick att uppnå kompromisser mellan olika politiska läger. Personer på motsatta sidor av det politiska skranket var inte existentiella fiender, och folk ansåg inte att oppositionen var ett hot mot nationens existens. Det fanns visserligen de som ansåg det, men de var ute i marginalen. I dag har de här ”galningarna” fått plats i politikens centrum.
Utvecklingen har sipprat ner också till det von Bonsdorff kallar gräsrötterna och in i folks vardagsliv. Personer som representerar olika politiska läger kan inte längre tala politik med varandra utan att råka i gräl. Han säger att han i sin egen bekantskapskrets har familjer som splittrats av politiska meningsskillnader, då till exempel föräldrarna blivit trumpister.
– I dag har föräldrarna i en familj jag känner ingen kontakt med sina fem barn, eftersom de inte kan acceptera deras livsstil.
– Ändå måste ju folk, speciellt i småstäder, på något sätt umgås, i näringslivet och på fritiden, och då blir det så att man helt och hållet låter bli att tala politik.
Sanningen betydelselös
I själva politiken, säger von Bonsdorff, är den allra största och viktigaste förändringen det att sanningen inte längre spelar någon roll.
– Det har blivit helt klart under Trumps tid som president. Politiker har ju ”alltid ljugit”, men inte på det här sättet som de gör efter att Trump gjorde entré.
Det har lett till en verklighet där det inte längre finns någon gemensam utgångspunkt att börja diskutera politik i, eftersom fakta inte spelar någon roll. Folk har sin egen uppfattning om hur verkligheten är funtad, och bryr sig inte längre om den uppfattningen är baserad på fakta eller inte. Att det till exempel finns överväldigande bevis för att Trump och hans anhängare låg bakom stormningen av kongressen i januari 2021 bekommer inte dem som är övertygade om att den iscensattes av FBI och Antifa.
– Ett annat exempel är då jag nyligen såg en intervju med en kvinna som svalt Donald Trumps påstående om att Kamala Harris aldrig tidigare identifierat sig som svart, utan som indier, vilket ju är fullkomlig rappakalja. Journalisten kontrade kvinnans påstående med en hel rad av fakta som bevisade motsatsen, till exempel att Harris studerat vid det svarta universitetet Howard University och att det var allmänt känt att hon var den första svarta åklagaren i San Francisco. I stället för att acceptera fakta, så sa kvinnan bara att ”we’ll have to agree to disagree”. Det här är en stor förändring i det amerikanska samhället, och det är den jag tycker är allra mest oroväckande, säger von Bonsdorff.
Omständigheterna gynnade Trump
I liberala kretsar i Norden är det obegripligt att Trump kan vara så omåttligt populär efter att amerikanerna såg vad han gick för – hur okunnig och virrig han var – under sin tid som president. Hur förklarar du det här?
– Det är nog för många ett mysterium. Jag tror att det har mycket att göra med att folk jämför Donald Trumps tid som president med Joe Bidens. Omständigheterna var sådana att många upplevde Trumps tid som president som en bättre tid.
Eftersom presidenten är en så central figur i den amerikanska politiken, personifieras allt som sker i landet av presidenten, förklarar von Bonsdorff. Under Trumps tid var ekonomin stabil, och förutom pandemin var det en relativt lugn period internationellt. Joe Biden, däremot, har tvingats kämpa med en skenande inflation som har påverkat amerikanernas liv och vardag drastiskt, och dessutom har krigen i Ukraina och Gaza skapat en känsla av oro.
– Var det Bidens fel att kriget i Ukraina började? Nej, men amerikanerna känner att Trumps presidentperiod var en bättre tid för dem personligen och att det var en tid då världen var lugnare, och känner därför att Trump var en bättre president.
Trumps hårda linje då de gällde gränsfrågan och hans fokus på att förstärka den amerikanska militären och säkerheten var också för många en avgörande faktor, säger von Bonsdorff.
– Sedan har Trump också varit bra på att se till att han ger vissa grupper det de vill ha, så att de blir nöjda. Han har lovat skattelättnader för de rika, han lovade att få fram domare som skulle sätta stopp för aborträtten, och det levererade han. Trots att han inte själv precis levt enligt kristen lära, har han höjt konservativa kristna värderingar till skyarna, vilket vunnit honom massvis med röster. När han ger olika grupper det de vill ha, så skiter folk i att han är som han är. De kan säga att ”han är nu lite halvgalen, men jag gillar hans politik”.
”Helt enkelt farligt”
Vad skulle då fyra år till med Donald Trump innebära? Det har varnats för ett reellt hot mot den amerikanska demokratin. Finns det belägg för det, eller är det alarmism?
– Det går inte att säga med säkerhet vilka följderna av en valvinst för Trump skulle vara. Men tanken på att han skulle bli president igen gör mig väldigt orolig. Jag är övertygad om att Trump, om omständigheterna dikterar det, skulle vidta åtgärder för att föra USA mot ett mer auktoritärt håll. Det är bevisat att han redan har försökt göra det. Han har försökt påverka den konstitutionella maktöverföringen, trots att han visste att han inte hade vunnit valet. Mot bättre vetande har han försökt stanna kvar i Vita huset efter att han förlorat valet.
– Det är helt enkelt farligt.
von Bonsdorff säger ändå att han inte vet om Trump har några konkreta planer på att börja arbeta för att tillskansa sig mer makt som president.
– Kanske han inte alls har något sådant intresse. Om han får göra det han vill göra som president, så kanske han inte har det, och är nöjd med att stiga ner efter fyra år.
Donald Trump har tydligt visat att han inte har någon respekt för demokratin, menar von Bonsdorff, och inte heller för internationella samarbeten eller överenskommelser.
– Jag anser att finländska politikers uttalanden kring USA och Nato har varit antingen falska eller naiva då man har uttryckt att utfallet i det amerikanska presidentvalet inte har någon betydelse för samarbetet med USA.
Det finns inte ens i någons tankevärld att Kamala Harris som president skulle dra USA ur Nato – men enligt Bonsdorff är ingenting säkert då det gäller Trump.
– Man ska inte tro att Donald Trump inte skulle kunna vidta drastiska åtgärder om han plötsligt tycker att Europa inte betalar tillräckligt till Nato.
Project 2025
– Ett annat orosmoment är det så kallade Project 2025, som har sammanställts av inflytelserika Trump-anhängare. Projektet strävar till att göra stora förändringar i administrationen och omforma massvis av tjänstemannapositioner till politiskt utnämnda positioner.
Projektet innehåller ett förslag om att stora delar av tjänstemannakåren skulle vara tvungen att förbinda sig till att i alla avseenden stöda Trump och administrationens värderingar. Det skulle leda till absurda situationer där anställda i rent tekniska ställningar till exempel skulle tvingas ljuga eller fatta beslut mot bättre vetande för att kunna hålla jobbet.
Att sådana här farhågor ens är tänkbara i ett demokratiskt samhälle är alldeles tydligt något som bekymrar Juri von Bonsdorff djupt. Han upprepar samma mening åtminstone fem gånger:
– Jag är väldigt orolig.
Foto: Privat
