Hannu Sokalas bok om pengar är förtjänstfull men gör inte upp med de ekonomiska myterna i grunden, skriver Susanne Björkholm.
Av er som läser det här kommer sju av tio att beskylla mig för att vara en konspirationsteoretiker. (Endast sju av tio, ska jag betona, eftersom Ny Tids läsarkrets i medeltal är av annat skrot och korn än de som endast läser kvällstidningar.) Och eftersom det inte går att trovärdigt försvara sig mot den beskyllningen, så piper jag nu bara fram, att jag nog faktiskt är en iskall vetenskapsmänniska, som inte tror på något utan starka bevis. Nåja, till saken.
Skandalöst få människor vet hur pengar fungerar; vem som skapar dem och hur de beter sig. Orsaken till att det råder en så fullständig okunskap om något så centralt är pragmatisk. Henry Ford överdrev inte mycket, då han för över hundra år sedan skrev att det skulle bli revolution ifall folk förstod hur pengar och banker fungerar. Nyliberalismens tag om makten håller endast så länge en tillräckligt stor majoritet tror på en saga om pengar som inte är sann. Den lärs ut i skolor och universitet, och serveras av media på alla våglängder av det politiska spektret, endast med lite olika sidorätter.
En verksam lögn
För att hitta sanningen om penningen måste man dyka djupt, djupt under en yta som glittrar och bländar med alla de abstrakta, tomma och vilseledande fraser vi är vana att höra om det ekonomiska av dem vi kallar experter. Den första som mig veterligen tog sig djupt nog i Finland och rapporterade om sina fynd i bokform var Ville Iivarinen. Hans Raha: Mitä se todella on ja mitä sen tulisi olla kom ut 2015 och är en klar och logisk introduktion till hur pengar fungerar.
Men det räcker ju inte med en enda bok för att överrösta en lögn som infiltrerat sig överallt i samhället och som upprepas hela tiden. Det är också av yttersta vikt att sådana böcker skrivs och det snarast, för lögnen om pengar är den direkta orsaken till att välfärden demoleras i rika länder; att de fattiga länderna tvingas agera som globala storföretags råvaruförråd; att vi varje dag väljer att inget göra för att stoppa förstörelsen av planetens möjligheter att försörja mänskligheten.
Så det är en fin sak att det igen kommer ut en finländsk bok som lovar att berätta hur pengar fungerar. Hannu Sokalas Raha ei ole sitä mitä luulet börjar lovande. Sokala beskriver hur nya pengar uppstår ur intet när någon tar ut ett lån på banken – en process som ju är långt ifrån självklar för alla. Rätten att skapa pengar på det här sättet har endast två sorter av institutioner i världen: staternas centralbanker och privata depositionsanstalter, alltså banker.
En suverän stat har monopolrätt till sin valuta, och den har gett rätten att skapa pengar till sin centralbank. Därtill garanterar staten att kunderna får sina pengar även om någon av nationens privata banker går i konkurs. Innan staterna började garantera bankdepositioner, gick banker omkull på löpande band, eftersom det minsta lilla symptom på problem fick alla kunderna att försöka lyfta ut sina pengar – något som ingen bank överlever, varken då eller nu.
Sokala skriver att sanningen om pengar ligger undangömd och låter ologisk för den som vuxit upp med den officiella sagan, men han har tyvärr inte tagit sig tid att gräva fram och förstå den själv.
Ekonomer mot strömmen
I övrigt hittar man i boken bland annat anekdoter ur historien, en lista på regler gällande sammansättningen av bankers balansräkningar, en genomgång av händelser kring och efter finanskrisen 2008 och en kapitellång diskussion med Patrizio Lainà om hur det skulle fungera ifall banker inte fick skapa pengar. Ett kapitel refererar Dirk Ehnts bok Johdatus moderniin rahateoriaan som bland annat beskriver hur staternas finanser fungerar på riktigt. Lainà och Ehnts är något så sällsamt som universitetsutbildade ekonomer som förstår hur pengar och statsfinanser fungerar, så det är glädjande att Sokala fått med deras tankar i boken.
Förlaget skriver att Sokalas bok är ”upplysande och lättillgänglig”. Lättillgänglig är den när Sokala beskriver hur chefen för bankernas lobbyorganisation Finanssiala rf. försöker undvika att medge att banker skapar pengar ur tomma intet, eller hur chefredaktören på Helsingin Sanomat under morgonmötet avslöjar sin ignorans om ekonomin, eller hur president Niinistö per telefon tackar för senaste MOT-avsnitt om centralbankens upptåg efter finanskrisen, och klagar över att Olli Rehn inte ville svara på hans frågor om samma ämne. Då flyter texten. Men de delar av boken som borde upplysa läsaren om själva substansen är inte lättillgängliga. Det här beror mindre på att ämnet är komplicerat och mera på att det inte blir rätt, helt enkelt.
Döljer mer än belyser
Sokala är journalist och hans bok består till största delen av citat från folk han intervjuat och snuttar från bloggar, böcker och artiklar. Just därför blir det fel. Sokala skriver att sanningen om pengar ligger undangömd och låter ologisk för den som vuxit upp med den officiella sagan, men han har tyvärr inte tagit sig tid att gräva fram och förstå den själv. Istället intervjuar och refererar han närmast dem som under sina karriärer lärt sig lögnen och blivit vana att svara på besvärliga frågor på ett sätt som döljer mera än det belyser.
Det här kunde fungera om Sokala var så pass insatt i ämnet att han kunde analysera och kritisera det han läser och hör. Men han tycks närmast veta att pengar uppkommer ur intet när banker ger lån. Och till och med här blir det lite fel. Ibland skriver Sokala att banker skapar pengar ur intet, sedan faller han igen tillbaka in i sagan om hur bankkundernas insättningar avgör hur mycket banken kan låna ut.
Av substansen hos Lainà och Ehnts kunde man redan få ihop en gedigen bok, men då Sokala inte vet tillräckligt för att ta fram det centrala blir även de här två bästa kapitlen lite osammanhängande, speciellt då resten av boken består av intervjuer med och skriverier av dem som representerar den ortodoxa sagan. Det måste medges att Ehnts inte är den som uttrycker sig kristallklart, så någon annan källa hade varit bättre för en nybörjare.
Inte åsikter
Sammanfattningsvis lider boken alltså av två problem:
1) Sokala har inte satt sig in i ämnet. Han medger det själv då han skriver att boken endast är hans eget journalistiska försök att luska ut det där med pengar och banker. Han skriver i flera sammanhang att han inte kan avgöra om något han refererar eller citerar är sant eller inte.
2) Sokala förlitar sig på det journalistiska greppet där man låter olika röster tala. Det är en gedigen princip när man har att göra med olika åsikter om saker, såsom att intervjua både dem som tycker att vi skall bygga högt och tätt i Helsingfors och dem som bättre gillar lägre höghus med lite grönt emellan. Då är det journalistens roll att smälta in i bakgrunden och inte ta ställning.
Men nu handlar det inte om åsikter, utan olika påståenden om hur verkligheten är funtad. Vi har en situation som motsvarar käbblet mellan dem som tror att en allsmäktig figur pysslade ihop jorden och dess livsformer under en vecka (inklusive sovmorgon den sjunde dagen) och dem som tror att jorden komprimerades av ett kosmiskt dammoln och att livet utvecklades under några miljarder år enligt fysikens och biologins lagar. Om den diskussionen sammanställs av en skribent som själv inte har tagit grundligt reda på hur verkligheten ser ut kan det bli förbryllande för den icke-insatta läsaren. Då vinner lätt de som representerar ortodoxin, eftersom vi instinktivt tror mera på folk i auktoritetsställning. Och när det gäller pengar och ekonomi befinner sig sanningen i samma slags underläge som vetenskapen i förhållande till kyrkan på 1800-talet i diskussionen om livets uppkomst.
Sokala inleder sin bok genom att be om förlåtelse för att han i 35 år som ekonomijournalist varit med och spridit lögnen om hur banker och pengar fungerar. Han må själv ha tagit ett litet steg ut från sagovärlden, men hans bok hjälper tyvärr inte läsaren att komma ens så långt.
För den som vill sätta sig in i ämnet rekommenderar jag, förutom ovan nämnda bok av Iivarinen, också Modern Money Theory av L. Randall Wray. Eller så kan man vänta tills min egen bok Massipsykoosi kommer ut. Men det kan dröja en stund ännu.
Hannu Sokala:
Raha ei ole sitä mitä luulet.
Otava, 2024.
