Klimatförändringenkräver en stor omställning, men betyder det att våra liv blir sämre?
Måndagen den 22 juli 2024 blev, med en global dygnsmedeltemperatur på 17,15 grader, den varmaste dagen sedan mätningarna började. Till och med juni månads utgång har vi haft tretton månader i rad med nya temperaturrekord. Jordens termostat verkar ha gått sönder. ”Livet på jorden är under belägring. Vi befinner oss i terräng där kartor saknas … Vi är på väg in i på ett okänt område när det gäller den rådande klimatkrisen, en situation ingen hittills bevittnat med egna ögon i mänsklighetens hela historia.”
Citatet är plockat ur en vetenskaplig artikel i Bioscience (nr 12/2023) från i fjol, en av många artiklar som speglar en snabbt accelererande klimatkris. Parisavtalets målsättning att hålla den globala temperaturökningen kring 1,5 grader har redan spruckit och det ter sig allt mer osannolikt att vi ens klarar två grader. En 2,5–3 grader varmare planet ter sig mest sannolik, åtminstone om man ska tro de klimatforskare som nyligen besvarade en enkät gjord av tidningen The Guardian om hur de ser på sannolika framtida temperaturökningar.
Två saker måste vi ha klart för oss: civilisationen som vi känner den kommer antagligen inte att klara av en 2,5–3 grader varmare värld.
Och kollapsen kan komma mycket fortare än vi tror.
Flimmer och förebud
Vi är i god fart på väg mot kollapsens hjärta. Det skriver Jonathan Jeppsson i Mot kollapsens hjärta. Jeppsson är till vardags grävchef på Aftonbladet och gav 2020 ut sin första bok om klimatkrisen, Åtta steg mot avgrunden.
I den nya boken tar Jeppsson avstamp i Romklubbens på sin tid mycket uppmärksammade och omdiskuterade rapport Tillväxtens gränser från 1972. Författarna till rapporten valde fem variabler – befolkning, industriproduktion, jordbruk, naturtillgångar och miljöförstöring – som de matade in i ett dataprogram kallat World3 och körde med olika variationer. Deras slutsats blev, som redan titeln på rapporten visar, att mänskligheten går mot en kollaps om utvecklingen fick fortsätta på samma sätt som då rapporten skrevs.
Knappt femtio år efter utgivningen av Tillväxtens gränser gjorde den nederländska, numera i USA verksamma ekonomen och hållbarhetsforskaren Gaya Herrington en uppdatering av prognoserna i rapporten – och fann att de fortfarande håller. Enligt Herrington kan samhällskollapsen hennes föregångare varnade för inträffa så snart som på 2040-talet, alltså om mindre än 20 år. Alltså inom vår egen livstid.
Enligt Gaya Herrington ser vi redan de första förebuden om den stundande kollapsen. Extrema väderhändelser, ekologiska krascher, social oro, ekonomiska störningar är exempel på ”flimmer” som blir märkbart när de stora systemen överbelastas. Vi låtsas fortfarande inte se detta flimmer. Vår självpålagda blindhet riskerar att stå våra barn och barnbarn mycket dyrt. Vi kan vända utvecklingen – men det måste ske nu. Vi har högst fem år på oss, säger Gaya Herrington.
Enligt Herrington kan samhällskollapsen hennes föregångare varnade för inträffa så snart som på 2040-talet, alltså om mindre än 20 år. Alltså inom vår egen livstid.
Omställning större än vi tror
Mot kollapsens hjärta är en läsvärd bok – även om jag själv hade kunnat undvara berättelserna om den allt mer dementa fadern och dödfödda tvillingbrodern som Jonathan Jeppsson valt att väva in i texten. Att civilisationen som vi känner den riskerar att kollapsa inom en nära framtid är svårt att ta till sig. Inte minst de som har den politiska och ekonomiska makten verkar inte göra det – tvärtom ser vi för närvarande en backlash för klimatarbetet. Utvinningen och användningen av olja och gas, men även kol, fortsätter öka; koldioxidhalten i atmosfären stiger.
Om vi ska ha en rimlig chans att lyckas hålla temperaturökningen vid två grader måste utsläppen av växthusgaser minska med minst sju procent årligen. Det slår Staffan Laestadius fast i sin nya bok som fått titeln Större än du nånsin tror. Hans bok handlar förstås i huvudsak om läget i Sverige, men har giltighet överallt.
Alltför många politiker försäkrar oss att den nödvändiga omställningen kan genomföras utan att människor behöver göra några större uppoffringar. Det är, med förlov sagt, rena skitpratet. Staffan Laestadius visar i denna sin fjärde bok om klimatkrisen att den omställning som krävs är större än vi tror. Vi kommer att tvingas göra omfattande förändringar i vårt sätt att leva. De här förändringarna kan antingen vara frivilliga och kontrollerade eller komma i form av en total kollaps. Vi som lever här och nu väljer.
Också Staffan Laestadius påminner om att det är bråttom att göra det här valet. Mänskligheten kan släppa ut ytterligare drygt 250 miljarder ton koldioxidekvivalenter (CO2e) om vi vill hålla temperaturökningen vid 1,5 grader. Om den årliga utsläppstakten är 41 miljarder CO2e är det alltså lätt att räkna ut hur många år vi har på oss att vända utvecklingen och börja minska utsläppen.
Sämre liv?
Staffan Laestadius har skrivit en klar och lättbegriplig handbok om vad som krävs för omställningen. Han sammanfattar sina tre tidigare böcker om klimatet och redogör för vad som behöver göras för att ställa om och bygga ett hållbart samhälle, där vi lever inom ramen för de planetära gränserna. Omställningen måste vara rättvis. De som står för de största utsläppen kommer att behöva strama åt mest. Här i Nord innebär en rättvis omställning att de flesta av oss kommer tvingas avstå från mycket av det vi tar för givet i dag. Det behöver inte innebära ett sämre liv, men det blir säkert annorlunda jämfört med idag – framför allt kommer det inte att finnas utrymme för dagens måttlösa konsumtion av prylar, resor, energi.
Det är vi som avgör hur framtiden kommer att utformas genom de beslut vi fattar här och nu. Eller låter bli att fatta.
Våra politiker borde åläggas att läsa Större än du tror för att lära sig hur den nödvändiga omställningen faktiskt kan genomföras. Staffan Laestadius är optimist – han menar att det fortfarande är möjligt att göra slut på beroendet av fossila bränslen och rädda en beboelig värld åt våra barnbarn. Vi vet vad som måste göras. Det gäller bara att uppbåda modet att göra det som behövs.
Jonathan Jeppsson:
Mot kollapsens hjärta: om tillväxtens slut och civilisationens sammanbrott.
Ordfront, 2024.
Staffan Laestadius:
Större än du tror. Klimatkrisen och den nödvändiga omställningen.
Karneval förlag, 2023.
