Kinas ekonomi går i stå. Indiens går som tåget. Indien är nu världens femte största ekonomi och Kina behöver justera sin utvecklingsagenda för att nå sin ambition om att vara en global stormakt 2050.
Sedan Narendra Modi (Bharatiya Janata Party, BJP), tillträdde premiärministerposten 2014 har Kinas politiska ledning ömsom visat en mer positiv inställning till Indien och ömsom ökat trycket på landet i bland annat frågor gällande ländernas gränsområden.
Xi Jinping och Narendra Modi träffades inför ett Brics-möte i Brasilien 2014. I samband med mötet sade Xi att länderna har mycket gemensamt, han nämnde det faktum att bägge länderna vill uppnå ”nationell återfödelse”. Termen ingår i Xi:s främsta politiska ambition – att förverkliga drömmen om Kinas nationella återfödelse – och är relaterad till målet att Kina ska vara en global stormakt år 2050. Mellan raderna framgick det dock att Kinas politiska ledning anser att det endast finns ett asiatiskt land som kan vara en global stormakt.
Kinas syn på Indien
Partistatens gamla syn på Indien bottnar i tanken att Kina befriade sig från det koloniala arvet i och med att kommunisterna vann över (som den anser av väst influerade) nationalisterna och utropade Folkrepubliken Kina, medan andra länder i Asien, däribland Indien, fortfarande kämpar med sitt koloniala arv.
I statsägd media återges Indien allt som oftast som ett underutvecklat land med utbredd fattigdom och inte sällan kan man höra politiker håna Indien för att man fortfarande inte har frigjort sig från sitt koloniala arv och nu dessutom gjort sig beroende av USA. Det senare med anledning av att Indien och USA har ingått en militär-logistisk överenskommelse samt att Indien har stärkt sitt samarbete med USA, Japan och Australien genom Quadrilateral Security Dialogue. Därutöver gick USA 2022 om Kina som Indiens största handelspartner och i kinesisk statsägd media har Bidens initiativ Indo-Pacific Economic Framework med rätta beskrivits som ett sätt att försöka minska Kinas framgångar på handelsområdet.
Kinas politiska ledning motsätter sig dessutom att Indien ska få en permanent plats i FN:s säkerhetsråd. Man menar att Kina är ett av de länder som segrade över Japan i andra världskriget och därför är det enda landet som ska leda utvecklingen i Asien.
I statsägd media återges Indien som ett underutvecklat land med utbredd fattigdom och inte sällan kan man höra politiker håna Indien för att man fortfarande inte har frigjort sig från sitt koloniala arv och nu dessutom gjort sig beroende av USA.
Ländernas långa och oklara gräns
Kina och Indien delar världens längsta omarkerade gräns. De områden som båda länderna gör anspråk på brukar delas in i tre sektorer i nordöstra Indien. Aksai Chin ligger i den västra sektorn, där äger de flesta skärmytslingar rum. Den strategiskt viktigaste delen ligger i östra sektorn som Indien kallar Arunachal Pradesh och Kina kallar Sydtibet. Kina har aldrig kontrollerat det, och Tibet var de facto ett land fram till den kinesiska invasionen 1950. Arunachal Pradesh är i dagsläget ockuperat av Indien. Mittensektorn gränsar till indiska delstaterna Uttarakhand och Himachal Pradesh. Den så kallade kontrollinjen som löper mellan Kina och Indien godtas inte av någon sida och risken för sammandrabbningar ökar när ingen vet var gränsen går i det högt belägna landskapet där snö och is ständigt förändrar topografin. I samband med de våldsamma sammandrabbningarna i juni 2020 anklagade Kina de indiska soldaterna för att ha gått över gränsen. Samtidigt visade satellitfotografier att kinesiska soldater hade ockuperat territorium på den indiska sidan av kontrollinjen. Båda länderna uppges ha forslat tungt artilleri och annan militär utrustning till gränsområdet.
Därtill har Kina på senare år stött Pakistan i konflikten med Indien om Kashmir och försett det pakistanska flygvapnet med stridsflygplan, luftförsvarssystem och missiler. Kina har även ett samarbete med Pakistan inom ramen för sitt Sidenvägsinitiativ. Det faktum att Indien ger den tibetanska exilregeringen och Tibets andligen ledare Dalai Lama en hemvist är också en nagel i ögat på Kinas ledning.
Kinas ekonomiska övertag
1 april 1950 blev Indien det första landet utanför det så kallade östblocket att etablera diplomatiska relationer med Folkrepubliken Kina. Premiärminister Nehru besökte Kina 1954, och trots att gränskonflikten 1962 ledde till ansträngda relationer besökte premiärministern Gandhi Kina 1988, vilket ledde till att de bilaterala relationerna förbättrades markant.
Länderna har skilda politiska och ekonomiska system. Kina är en auktoritär enpartistat som har genomfört en framgångsrik fattigdomsbekämpning och en storskalig infrastrukturutbyggnad.
Indien har fler fattiga invånare än något annat land i världen och omfattande problem inom allt från energi till transportsystem. Indien har kallats för världens största demokrati, men den beskrivningen är omstridd idag. Sedan 2014 har det skett en dramatisk tillbakagång för demokratin. Enligt forskningsinstitutet V-dem vid Göteborgs universitet är Indien inte längre en demokrati. Journalisternas, akademikernas och civilsamhällets frihet har beskurits och rättssystemet har gjorts om.
Bägge länderna har ambitionen att bli en global stormakt och använder alltmer bistånd för att forma omvärlden på ett sätt som gynnar dem. I bägge länderna behöver den politiska ledningen kombinera sina ambitioner med förmågan att hålla ihop landet internt.
Under 1980-talet var Kinas och Indiens BNP per capita mer eller mindre densamma. Idag är Kina världens största handelsnation och landets ekonomi är den näststörsta i världen. Genomsnittslönen i Kina ligger på 13 000 dollar per år, medan genomsnittslönen i Indien ligger på 2 700 dollar per år. Kina producerar närmare 35 procent av varorna i världens tillverkningsindustri, medan Indien producerar närmare 3 procent. Detta har lett till att premiärministern Modi numer har tillverkningsindustrin som en prioritet i sin utvecklingsagenda.
Mellan 2015 och 2022 ökade Kinas och Indiens bilaterala handel med 90,14 procent, enligt Indiens ambassad i Beijing. 2022 ökade handeln med ytterligare 8,47 procent. Indien har dock, liksom andra länder och EU, en negativ handelsbalans med Kina. Indiens negativa handelsbalans med Kina var på 101,28 procent 2022. Det vill säga: Kina exporterar betydligt mer till än vad det importerar från Indien och Indien är beroende av gods, inte minst elektronik, från Kina.
Kinas nya utmaning
Konkurrensen har dock ökat under senare år i takt med att länderna vuxit i ekonomisk och militär styrka samtidigt som deras inflytande i regionen har ökat.
2022 blev Storbritannien omsprunget av Indien som blev världens femte största ekonomi. Om prognosmakare som Internationella valutafonden (IMF) får rätt kommer den indiska ekonomin passera Tyskland 2027 och troligen Japan 2029. Indien kommer då att vara den tredje största ekonomin i världen, efter USA och Kina. Därutöver är Indien sedan 2023 världens folkrikaste nation. Med en stark ekonomi kan de till exempel kräva större inflyttande i internationella organisationer som IMF. Idag har både Frankrike och Storbritannien fler röster där än Indien.
Kina och Indien är således rivaler och relationen dem emellan kan påverka den globala utvecklingen både negativt och positivt. Efter det nyligen avslutade parlamentsvalet har Modis hindunationalistiska BJP tillsammans med sina stödpartier en majoritet och kan bilda regering. Men det är ett försvagat parti och en försvagad Narendra Modi, som kommer behöva vara mer lyhörd, tona ner sin hindunationalistiska agenda och fokusera på att fördela den ekonomiska tillväxten på ett betydligt mer jämlikt sätt än vad som varit fallet hittills samt fortsätta att stärka den indiska ekonomin.
Det sistnämnda kan uppfattas som en utmaning av statsmakten i Kina. Tills nyligen har den känt sig trygg i Kinas ekonomiska ledning, men sedan Covid-pandemin har landets ekonomi mött motgångar inom flera branscher och haft en sämre tillväxt än vad parti-staten behöver för att uppnå sina ekonomiska och politiska mål. Detta har skett samtidigt som Italien, bland flera länder, har avbrutit sitt infrastruktursamarbete inom ramen för Kinas Sidenvägsinitiativ, delvis på grund av bristande insyn.
Kinesiska forskare menar att statsmakten fortfarande håller sig med en gammal föreställning om att Kina är överlägset på alla områden. Det går dock att uppfatta att den politiska ledningen – alltmedan den fortfarande ser Indien som ett sekundärt hot – börjar omvärdera Indiens ställning i världen och undersöker vilka möjliga utmaningar den medför. Indien å sin sida ser Kina som sitt primära hot. Rivaliteten mellan Kina och Indien kommer att öka och den kommer att påverka EU och dess medlemsländer, hur återstår att se. Det står dock klart att relationerna mellan dessa två länder blir alltmer betydelsefulla i takt med att världsekonomins tyngdpunkt återvänder till Asien.
BRICS
Brics är en grupp av numera tio länder vars uttalade syfte är att utgöra en motpol till västländernas ekonomiska dominans. Gruppen har vuxit sedan millennieskiftet då fyra länder identifierades som de då snabbast växande tillväxtekonomierna: Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, vilket gav förkortningen Bric på engelska. Senare tillkom Sydafrika och Bric blev Brics. Det som från början var en informell gruppering blev en formaliserad sammanslutning med toppmöten och en politisk dagordning. I början av 2024 tillkom ytterligare fem länder: Egypten, Etiopien, Förenade Arabemiraten, Iran och Saudiarabien (Argentina var inbjudet men drog sig ur). Den nya gruppen kallas ibland Brics+ och innehåller 45 procent av världens befolkning, samt står för 28 procent av världens ekonomi.
Foto: Wikimedia Commons
