Under Konstens natt i augusti var det premiär för Svenska Yles platsbaserade ljudverk Stationsdrömmar – en guidad rundtur kring Helsingfors järnvägsstation av personer som rör sig där. Den kring en timme långa rundvandringen låter oss via mobiltelefonens hörlurar träffa ett dussintal människor som berättar om sina liv och sina drömmar, samtidigt som den ger lyssnaren en chans att stanna upp och betrakta den gamla, anrika stationsbyggnaden.
Eller, vi träffar inte personerna i sig, utan skådespelares återgivningar av personerna. Det glömmer man ändå snabbt då man lyssnar.
Koncept, intervjuer och manus är gjorda av Eva-Maria Koskinen och Anna-Sofia Nylund, som båda även tidigare framgångsrikt har rört sig i gränslandskapen mellan konst och journalistik. Deras dramaturgiska kunnande och gedigna journalistiska hantverk gör att lyssnaren känner sig trygg och målmedvetet ledsagad under hela vandringen.
Ett slags huvudperson blir Saxpi, en kvinna som i tretton år bott på järnvägsstationen, och som av allt att döma verkar trivas ganska bra med det – även om det inte är svårt att mellan raderna läsa om ett livsöde kantat av psykisk sjukdom och andra problem. Intryck gör också segmentet med de två invandrarkillarna Zaki och Ahmed som berättar om den mentala omställning de gjort i och med flytten till Finland. Då jag själv går rundvandringen flyter verklighet och drama ihop. Just då jag lyssnar på ett segment med två mormoner som missionerar på stationen, kommer en ung man fram till mig och vill berätta om Jesus Kristus.
Det som gör Stationsdrömmar speciellt är greppet att återge de intervjuade personernas berättelser så ordagrant som möjligt – inklusive tonfall, accenter, stapplanden, upprepningar och utrop. För skådespelararbetet står studerande vid Teaterhögskolan, och man kan inte annat än berömma hantverket – som lyssnare sugs man helt in i illusionen av att lyssna på de verkliga personerna.
Stationsdrömmar, i regi av Jessica Edén, uppmanar oss att stanna upp och iaktta våra medmänniskor. Det är också delvis en påminnelse om dem som av olika orsaker fallit mellan stolarna i samhället. Greppet fungerar, eftersom verket undviker att förvandla berättelserna till snyfthistorier. Det är ändå omöjligt att inte ha regeringen Orpos inhumana politik i bakhuvudet då man lyssnar.
Det som fungerar mindre bra är då personerna ombeds berätta om sina framtidsdrömmar. Det känns lite påklistrat och framför allt ganska ointressant. Blir man stoppad i järnvägstunneln och ombedd att berätta vad man drömmer om, resulterar det lätt i ett förutsägbart potpurri av det vi väl alla drömmer om – stabilitet, trygghet, kärlek. Dessa segment hade med fördel kunnat skippas för att ge plats åt fler fascinerande livsöden och tankar om livet, människan och samhället.
Svenska Yle: Stationsdrömmar. Koncept, intervjuer och manus: Eva-Maria Koskinen och Anna-Sofia Nylund. Regi: Jessica Edén. Ljuddesign: Niko Ingman. Dramaturg: Are Nikkinen. Edit Williams, Selina Ukkonen, Bella Paasimäki, Nina Hukkinen, Josef Donner, Walter Öhman, Willjam Tigerstedt, Namrata Sethi, Niko Nordström, Romeo Ström, Youssef Alkhatib, Jalal Hajali, Shareef Askar, Vega Adsten, Abdullah Almasud. Stationsdrömmar kan strömmas på Yle Arenan fram till 13.2.2025, med fördel på plats i Helsingfors järnvägsstation.
Foto: Svenska Yle
