1.
Helsingfors fick ett nytt, slående offentligt konstverk i slutet av september, då riksdagshusets pelare målades röda av aktivister i Elokapina och svenska Återställ våtmarker. Symptomatiskt för den finländska diskussionen är att medier och kommentatorer förfasade sig över det i sig harmlösa tilltaget (vattenfärgen orsakade inte mer skador på huset än regn gör) än på sakfrågan, det vill säga statsägda torvbolaget Neovas torvutvinning i svenska Grimås.
Regeringen Marin slog fast att torvanvänding för energibruk ska fasas ut fram till slutet av decenniet. Torven nämns inte i regeringen Orpos regeringsprogram, men miljöminister Kai Mykkänen (Saml) har meddelat att regeringen står fast vid de tidigare planerna. Torvindustrin har accepterat omställningen och satsar nu istället på torvens övriga användning: i jordbruk, trädgårdsodling och som strö för till exempel husdjur. För klimatets del är det ändå på lång sikt egalt om torven bränns eller förmultnar: samma mängd koldioxid frigörs oberoende.
På många andra håll i världen håller trädgårdsbranschen på att övergå till torvfria alternativ som växtunderlag. I Finland, där torvindustrin har en särställning, är denna utveckling ännu i barnaskorna. Att hitta torvfri mylla i affärerna är till exempel svårt. En av orsakerna är att Kekkilä, en av landets största tillverkare av mylla och andra trädgårdsprodukter, till hundra procent ägs av just det statsägda torvbolaget Neova. Konkurrenten Biolan har meddelat att bolaget fasar ut sin använding av torv till och med 2040, och ersätter den med fiber från snabbt förnybar biomassa, i första hand från våtmarker. Det blir intressant att se om Neova och Kekkilä går samma väg.
Genom sin fortsatta handel med militärmateriel stöder Finland det israeliska folkmordet på palestinier. Det enda sättet att få till stånd seriösa fredsförhandlingar är att sätta press på Israel.
2.
Finland fortsätter sin fega Mellanösterpolitik. Ledande politiker, inklusive president Alexander Stubb, har uttryckt att Finland antagligen förr eller senare kommer att erkänna Palestina som stat. För att få till stånd en realistisk förhandlingsposition mellan Palestina och Israel är det avgörande att omvärlden erkänner den palestinska staten – och i och med eskaleringen av konflikten i Mellanöstern är det här inte en fråga som kan skjutas på framtiden. Finland väntar på det optimala tillfället att erkänna Palestina – gärna agerar man naturligtvis tillsammans med resten av EU. EU-politiken är ändå så lamslagen av högerpopulistiska krafter som ställer sig på Israels sida i konflikten att det i praktiken är omöjligt att driva igenom en kraftfull Mellanösternpolitik. Finland kan inte vänta på EU.
Det minsta Finland kan göra är att avsluta all vapenhandel med Israel. Genom sin fortsatta handel med militärmateriel stöder Finland det israeliska folkmordet på palestinier. Det enda sättet att få till stånd seriösa fredsförhandlingar är att sätta press på Israel.
3.
Bistånds- och utrikeshandelsminister Ville Tavio visade i september än en gång vilket som är det verkliga maktpartiet i Finland. Den sannfinländska ministern beslöt på egen hand att Finland drar sig ur den koalition som ska stöda återuppbyggningen av Ukraina ur ett jämställdhetsperspektiv, eftersom styrdokumentet innehöll en rad om hbtqi+-personer. Statsminister Petteri Orpo mumlade lite i skägget och försvann under sitt skrivbord, så president Stubb blev tvungen att ryta till. SFP fortsätter låtsas som om det regnar.
