Så tänker berättaren Aija i Malin Kiveläs nya roman Du eller aldrig. Aija – en ensamstående medelålders trädgårdsmästare – är mycket olik den unga insiktsfulla och fyndiga berättarprotagonisten i Kiveläs debutroman Australien är också en ö.

– Jag ville skriva en humorlös bok den här gången, det kändes rätt just nu. Jag har egentligen ganska lätt för att skratta bort saker när de blir för svåra. En stor del av tiden har därför gått åt till att rensa texten på all slags kvickheter, säger Kivelä när vi träffas några dagar innan Du eller aldrig skall komma ut.

– En annan utgångspunkt var att jag inte ville utgå från en abstrakt plats som i mina tidigare texter utan skriva om en konkret plats ungefär som i en dokumentär. Det blev Helsingfors för att få med temat om ensamhet i storstaden.
Resultatet är en berättelse starkt förankrad i stunden utan psykologiserande förklaringar. Protagonisten Aija lever tänkandes på andra liv – i stället för att leva. Hon tänker på en rysk Elvis-imitatör som säljer rostade kastanjer utanför Stockmann och den riktiga Elvismed svart hår och blixtrande leende som sjöng och dansade som ingen gjort före honom. Eller så tänker hon på fotografen Wilson Bentley som förevigade 5000 snöflingor, utan att hitta två identiska.
– Elvis liv är fascinerande för att det är en så typisk manlig framgångssaga. Han var heller inte ensam mer än i några dygn under sitt liv.Han bodde i sitt palats med sitt hov bestående av vänner, kusiner och anställda. Och när han reste till Tyskland för militärtjänstgöring dog hans mamma, av sorg. Verkligen.

– Det är spännande hur människor som får allt inte klarar av det. Man lever väl på något sätt för kampen och när man vinner blir man som Elvis i Las Vegas.

I början, som är slutet, väger Elvis Aaron Presley 116 kilo och sitter på en pall på Hilton International i Las Vegas med en silverhink mineralvatten bredvid sig.

Under de sista åren slutar Elvis tvätta sig. I stället äter han svenska örtkompretter (Nullo deodoranttabletter) som sägs kunna rena en inifrån. /…/ Elvis grovtarm är allvarligt förstorad och utan elasticitet. Han måste ligga nerdränkt i ett badkar för att ens kunna ta lavemang.

Dr Nichopoulos recept det sista året:
1790 amfetamintabletter
4996 lugnande medel
2019 narkotikapreparat
Elvis blod den sista dagen:
Quaalude
Valium
Valmid
Hydocan
Dialudid
Amytal
Carbital
Seconal
Placidyl
(citaten hänger inte ihop i romanen, red.anm.)

– Jag drömde ofta om världsberömmelse när jag var yngre. Man drömmer om andra liv, kanske mest om ett som Elvis. På något sätt är det en tröst att det ändå sket sig för honom.
Mellan Australien är också en ö och Du eller aldrig har Kivelä gett ut barnboken Den förträfflige herr Glad om den fantasifulla herr Glad med sin ljusa sensmoral.
– Med en roman är man ensam i flera år med sig själv och berättelsen, herr Glad var en mera sympatisk arbetsprocess.
– Romanen känns ändå mera som min genre. Det känns också som jag hittar på mera barnförbjudna saker.

Obekväm sagotant

Herr Glad föddes inte heller hos Kivelä som en barnboksfigur. Så småningom blev det ändå klart att han platsade bäst i barnlitteraturen.
– Fast jag har egna barn känner jag mig lite blyg i främmande barns sällskap. De förväntar sig att jag skall vara himla rolig för att jag skrivit boken.
Kivelä är inte heller riktigt säker för vilken ålders barn boken lämpar sig bäst. Responsen har ändå varit positiv från små beundrare som krävt att få höra den fyra gånger per dag.
– När jag läste upp herr Glad på Nifins bibliotek (Nordens institut i Finland) kröp barnen hela tiden närmare. Till slut klättrade de upp längs stolen i min famn. Det var smickrande, men jag känner mig nog ändå inte som en varm sagotant.
Arbetet med Du eller aldrig har inalles tagit över fem år. En del av tiden gick åt till att läsa in sig på Elvis, snö och trädgårdar medan själva skrivarbetet tog ungefär två år.
– När jag skrev Australien är också en ö satt jag mig bara ner och lät texten flöda. Jag fick göra ett enormt redigeringsarbete i efterhand. Med den nya romanen försökte jag arbeta på ett nytt sätt. På en skrivarkurs uppmanades jag att planera mycket noga. Det lyckades tyvärr inte så bra.
Vid sidan av researchen för boken utövade Kivelä en av sina favoritsysslor – mottojakt. I vissa böcker på första bladet efter titeln hittar man ett motto som anger tonen för boken. Hon har samlat på sig dussintals av dessa som nu väntar på att få en bok skriven efter sig.
– Men det blev inget motto i Du eller aldrig. Tröskeln blev för hög. Handlingen har så många öppna trådar att ett motto skulle ha färgat den för mycket.
Sorglöst konstaterar hon att många av hennes motton ofta härstammar från dåliga poplåtar och inte är tillräckligt ”fina”.
– Jag borde nog läsa mera klassiker och bli en mer beläst människa innan jag kan välja.