På onsdagsmorgonen hör jag på radionyheterna att EU:s arbetstidsregler som skall införas till årsskiftet innebär problem på många svenska arbetsplatser. EU menar att en arbetsvecka skall vara max 48 timmar och dygnsvilan minst 11 timmar. Det varnas för läkarbrist när de flexibla arbetstiderna avskaffas. De tillåter t.ex. en läkare att ha jour mellan två arbetspass. Inom läraryrket införs istället just nu flexibla tider vad gäller lektionstid per lärare och läsår, ett område EU ännu inte har reglerat.Vill i detta sammanhang delge er en vanlig lärararbetsdag (min). Efter frukost klär jag på lillgrabben (2 år) jeans och tröja – efter lite skrik och spjärn är de på. Mamma Maria hjälper Edith(6 år) med klädvalet. Bil till sexårsverksamheten, dagis, pendelstationen (släpper Maria där) och så vidare ensam från bruksorten Boxholm till den lilla gymnasiefriskolan (knappt 100 elever) i Vadstena.

Onsdagsmorgonens arbete inleds 8.30 med en timme och trettio minuters lektion ägnadRabelais innan jag låter eleverna dramatisera renässansmänniskan. Tio minuters rast. Av- och pålastning av lektionsmaterial samt förflyttning till det lilla kommunala turistgymnasiet intill, som köper in mina tjänster från friskolan. Här väntar en timme och tio minuters svensklektion. Genomgång följs av arbetspass. Matrast. Skyndar till friskolans kök för att tina spaghetti och tomatsås i mikron. Efter 30 minuters matrast åter till grannskolan för en timmes examination. Det drar ut på tiden eftersom eleverna gärna vill diskutera provfrågorna efteråt. Ser till att alla stolar lyfts upp på sina bänkar, släcker, låser och skyndar tillbaka till mitt arbetsrum på friskolan för att plocka fram samhällskunskapspärmen. Kommer sent, rasten är bara tio minuter. Fram med statsbudgeten och iväg. Klockan är nu tio över ett.
Efter en engagerad diskussion om prioriteringarna i statsbudgeten återkommer jag till mitt rum. Klockan är nu tio i tre och arbetstiden slutar tre.
Jobbar över en halvtimme. Placerar in papper i rätt pärmar, får klart för mig vad som måste förberedas till nästa dag. Ett arbete som sedan sker hemma under kvällen och ibland natten. Denna procedur upprepas alla vardagar, utom fredagar då jag tar paus från kvällsarbetet.
Läsåret 2005/06 bestod av 540 timmar undervisning per läsår max för en heltidstjänst på friskolan. Nu 2006/07 har jag mer än så, sammanlagt 687 timmar lärartid: svenska (tre klasser på friskolan, två hos den kommunala grannen), samhällskunskap, historia, filosofi, religion, mediekommunikation, skönlitterärt skrivande samt ett läsprojekt med förstaårseleverna på friskolan.
”En ny giv” detta läsår gör dock att jag med 687 lektionstimmar ändå inte kommer upp i mer än 80 procent av heltid. Enligt det gamla systemet skulle jag ha förtjänat en lön på 127 procent. Men förändringen går utmärkt, enligt de för året avreglerade avtalen där arbetsgivaren själv avgör hur många lektioner en lärare skall ha.
Jag åker hem till Boxholm och går på möte i socialdemokratiska arbetarkommunen. Jag anses ibland lite apart och ”fiiin” som jobbar på en privat gymnasiefriskola i snofsiga Vadstena – men jag får nog säga att jag med mina arbetsvillkor också är en stolt proletär. En lön på 18 000 kronor (innan skatt) för 127 procents arbete ligger de facto inte många tusenlappar över minimilönen. Helt OK i en gammal bruksort där sossarna ökade till 58 procent i årets val. Och jag tror att Göran Greider utan att blinka skulle föra mig till arbetarklassen (läs mer i hans bok Arbetarklassens återkomst (1998).
Det känns bra att snart inte ha mycket mer än sina bojor att mista. Om nu inte framtida EU-regler på lärararbetstidens område ställer till det förstås…