Tvåspråkiga Petra Erkkilä studerar vid Åbo Akademi, men ställer upp i riksdagsvalet i Satakunta eftersom hon är hemma i Björneborg och varit politiskt aktiv där. Där känner hon att hon representerar den unga falangen i den strid som delat distriktet det senaste året.
Det började i april då polisen fick kännedom om att det odlades cannabis i en lägenhet i Björneborg och grep en av de tre mänskor som bodde där, ordföranden för de vänsterungas distrikt i Satakunta, som senare bötfälldes för knarkbrott.
I offentligheten riktades intresset dock framför allt mot distriktets sekreterare Niina Siitonen, som är riksdagsman Veijo Puhjos assistent. Hon bor i Helsingfors men har kvar kommunala och andra förtroendeuppdrag i Björneborg och är därför fortfarande skriven i bostaden med cannabisodlingen.
Efter polisrazzian bad pressen ledande representanter för vänsterförbundet i distriktet om kommentarer och de vara alla snabba med att ta avstånd från allt bruk av knark och från de tre i lägenheten med cannabisodlingen.
– När man säger ordet knark blir det panik direkt, men när man talar om vård lyssnar ingen. Man kan på något sätt tåla att det finns folk som har problem med alkohol, men knarkare är för en del ungefär som pedofiler, kommenterar Petra Erkkilä och tillägger att Niina Siitonen försökt tala om vård för knarkberoende. Erkkilä ser på fallet som en fråga om rättsskydd och är engagerad i det ur den synvinkeln.
Närmare bestämt är det en fråga om Niina Siitonens rättsskydd. Fast polisen konstaterade att hon inte hade något att göra med cannabisodlingen och inget åtal väckts är hon dömd i de flesta äldre partikamraters ögon och hon har förlorat sin ställning som viceordförande för vänsterförbundets distrikt i Satakunta och sin plats som riksdagskandidat. Bara de vänsterunga och Björneborgs kulturdemokrater, dit Petra Erkkilä hör, har försökt få en ändring på dessa beslut, men stött på en kompakt majoritet av äldre kamrater som håller fast vid utstötningen av Siitonen.
– Någon vecka efter polisrazzian hade distriktsstyrelsen möte och det blev ganska häftigt, folk hade skarpa åsikter och smutskastade de vänsterunga. Jag var den enda som inte förstod varför.
Petra Erkkilä säger att behandlingen av Niina Siitonen sårat henne så djupt att hon nästan hamnat i en identitetskris.
– För mig har ett grundläggande värde inom rörelsen varit rättvisa. Jag har vuxit upp i rörelsen med en sådan föreställning, men om det plötsligt visar sig att det finns många som inte tror på rättvisa vet jag inte vad jag ska göra. Detta har skapat väldigt starka skiljelinjer, det handlar om så starka känslor. Om vi talar om rättvisa när det gäller t.ex. offentliga tjänster, varför är det då inte viktigt när det gäller tjänster i våra egna kretsar?
Hon ser den starka reaktionen mot Niina Siitonen som ett utslag inte bara av konservativ moral utan också av politisk beräkning. Hon ses liksom Puhjo lierad med Jaakko Laakso-falangen och på majoritetshåll befarar man att hon kunde bli Puhjos efterträdare.
Peter Lodenius
