Det var söndag eftermiddag i Kreuzberg, Berlin. Jag strosade mållöst och utan mening. Tidigare hade jag stannat i Neukölln och tittat på en manifestation som hölls av kurderna. Det var en hyllning till frihetskampen. Man hade befarat att Grå Vargarna (turkiska fascister) skulle dyka upp på scenen med brandbomber och påkar. Det blev inget våld den här gången. Jag fick intrycket av att där var lika många snutar som demonstranter. Det vill säga en oroväckande mängd gröna uniformer.

Jag bodde hos min syster och hade hängt på hennes kompisar från Riager 94 (ett anarkistkollektiv). Jag avvek när gänget återvände hem. Dom skulle hålla stormöte om det ockuperade husets framtid. En avhysning var i antågande och man befarade att den kunde bli brysk.

Nu närmade jag mig Adalbertstrasse och kom att tänka på att det var mer än två år sedan jag senast drack en öl på Röda rosen. Jag beställde en kall och frostig weissbier med utsökt skumkrona. Jag läppjade förnöjd i baren. Bakom mig hängde ett fyllo över disken och sov. Ingen brydde sig. Bartendern tittade på mig med ett svårtolkat leende och ryckte på axlarna. Jag nickade försiktigt.

På en av de galonklädda bänkarna vid borden låg en färgad man i fosterställning. Han gav inte ifrån sig något livstecken. Det såg ut som att han legat ganska länge. På andra sidan bordet satt en kedjerökande transvestit. Peruken satt på trekvart. Läppstiftet var utsmetat över hakan som om hon nyligen kysst någon intensivt och girigt. Tredagars vore nog att ta i men skäggstubben började lägga en viss skugga över det inte särskilt feminina ansiktet.

Transvestiten bar en lite avig blommig klänning. En skinntorr liten käring serverade henne ännu en öl. Transan försökte utan vidare framgång sjunga med i något slags diskolåt. Hon rörde på läpparna i otakt med den pumpande musiken. Hon fick syn på mig med berusningens frånvarande blick. Hon himlade med ögonen. Hon vinkade mot mig och slickade sig om läpparna. Tungspetsen riste till i luften som en liten köttröd reptil.

Den lilla käringen lotsade sig fram mellan det skadligt berusade klientelet. Hon plockade glas och tog beställningar. Det gick inte att bli utslängd från Röda rosen på grund av fylla. Rosen höll öppet dygnet runt. Rosen tog emot olycksbarnen från gatan.
Några hårdpentade damer kastade pil med en fet turk med anmärkningsvärd hockeyfrisyr. Damerna garvade rått med sönderrökta halsar. Damerna ropade in en ny omgång. En av dem masserade turkens skinkor.

Röken drev runt i tjocka sjok och jag kunde känna av astman. Jag drack av ölen. Jag skålade med en man i baren. Jag förklarade att jag inte talade tyska. Det spelade ingen roll. Mannen fortsatte oavbrutet. Pratade och pratade. Han skrattade missmodigt och sökte alldeles uppenbart min förståelse och sympati. Jag nickade utan att förstå ett dyft. Mannen klappade mig på axeln. Han kallade mig vän.

En svart transvestit kom emot mig från ett angränsande rum. Hon spanade in mig och spelade sin roll mycket övertygande. Berusad vinglade hon fram på långa ben och skyhöga klackar. Hon var vacker. Förförisk. Mycket kvinnlig med rakade slanka ben. Min tyska var så gott som obefintlig. Transvestitens engelska var högst bristfällig.

Fyllan grumlade alla finstiltheter. Hon bjöd ut sig så gott hon bara kunde. Enligt konstens alla regler. Hon plutade utmanande med sina målade läppar. Visade upp sina ben. Jag var artig och höll med om att det var ett par ordentligt välsvarvade spiror. Hon hette Justine och hon vädjade till mig att jag skulle följa med henne till ett rum. Justine svor att hon kunde göra det skönare för mig än vad en kvinna någonsin gjort. Vänligt men bestämt avböjde jag hennes erbjudande. Varför inte? undrade hon. Tyckte jag inte hon var vacker? Litade jag inte på hennes ord om den absoluta njutningen? I hennes säng fanns ett himmelrike att upptäcka. Jag kunde få den finaste avsugning för nästan inga pengar alls. En struntsumma, faktiskt. Jag förklarade min syn på prostitution. Justine skrattade till lite besvärad. Hon undrade var jag kom ifrån. Göteborg, Sverige, förklarade jag. Hon försökte genast ett nytt försäljningsknep. Det var typiskt svenska män att vara så fyrkantiga och tråkiga. Justine ville att jag skulle motbevisa henne. Få hennes fördomar på skam. Kanske hade det bitit på någon annan. Jag hade knappast någon nationell manlig identitet att försvara.